Nya Folkarmén kommer smygande i undervegetationen
Ett av de äldsta ännu pågående upproren i världen pågår på Filippinerna, öriket i östra Asien. Vid årsskiftet kunde Filippinernas Kommunistiska Parti fira 41-årsjubileum av att man reorganiserade partiet och startade upproret mot den dåvarande självhärskaren Marcos och hans underhuggare.
Eftersom partiets "väpnade arm" kallas Nya Folkarmén räknar den smarte ut att det måste ha funnits något tidigare, och det stämmer. Det fanns en äldre folkarmé som hade fört väpnat kamp på femtiotalet men sedan försvunnit som politiskt gångbart alternativ. Den hade rötter tillbaka till motståndet mot de japanska ockupanterna under Andra världskriget, och man kan nog dra upp linjerna bakåt till tiden strax efter 1900. Då hade USA tagit Filippinerna från Spanien och följde upp med ett fruktansvärt mördarkrig mot den befolkning som hellre ville ha oberoende. Det var ett av de första stora massmorden under 1900-talet.
Muralmålning till senaste parti- och arméfödelsedagen. Vet inte vad det är för språk, kanske tagalog.
Men som sagt, vid årsskiftet 1968/1969 reorganiserade maoisterna det kommunistiska partiet, började väpnad kamp med några tiotal man, och på den vägen är det. Eftersom man hållit på så länge kan man räkna ut att kampen inte alltid har varit så lyckad. Man missade nog en rejäl chans till framryckning när Marcosdiktaturen föll. Men rörelsen är ändå ganska stark, har mer eller mindre god kontroll i vissa landsändor och säger sig vara optimistisk för framtiden. Om fem år skall man kunna gå över från strategisk defensiv till strategisk offensiv tror man, och ha gerillafronter över hela landet.
Snygga hemsidor har man haft länge. Regimen har försökt stänga ned dem, men de kommer tillbaka. Här är hemsidan för partiet och armén, och här en för den bredare front som stödjer kampen. OK, då har du fått länkarna och kan kolla dem själv i framtiden utan att jag behöver säga till!
En del konstnärer är knutna till rörelsen. Jag tycker det ser ut som om man har en egen stil
Förbindelser mellan den illegala rörelsen ute på landsbygden och folk i den legala politiken verkar existera. I den här artikeln sägs att vissa ledande politiker är sympatiskt inställda till gerillan, och att en del betalar avgifter för att få bedriva valkampanjer i områden som behärskas av Nya Folkarmén. I det avseendet verkar de filippinska maoisterna vara snällare än sina indiska kollegor som föredrar att spöa upp och sparka ut kampanjmakare, och ibland tar livet av aktivister i partier som de tycker illa om (särskilt om de tillhör det "marxistiska" kommunistpartiet).
Man kan undra vad som kommer härnäst: ett reportage som avslöjar att den filippinska krigsmakten och polisen betalar avgifter till Nya Folkarmén för att slippa bli angripna? Egentligen är det inte helt otroligt: Moralen är nog inte den bästa i regeringstrupperna och korruptionen är stor. Varför riskera livet för en regim som är genomrutten, och för lokala politiska bossar som inte är bättre?
Filippinerna är ett fattigt land med stora rikedomar. Synd att det samtidigt skall härjas av ett antal inbördeskrig (det finns andra grupper än Nya Folkarmén som är i farten, som muslimer i söder och kanske andra som jag inte vet så mycket om) och världsekonomisk kris till detta. Ibland förs det fredsförhandlingar, men så länge regimen i Manila backas upp av den gamla kolonialmakten verkar det inte hända något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar