Jag upptäckte den fina fotobloggen Rostsverige sent, när den redan var på väg mot nedläggning. Men den skall inte försvinna från nätet, den finns kvar, och för var och en med intresse för svensk historia under 1900-talet, är det i sanning en guldgruva ...
... och med ett språk som understundom är poetiskt, här om en plats i Småland som sett bättre dagar:
Vi anlände till Edsbruk strax efter åtta en förföriskt sval och solig lördagsmorgon i slutet av april. Det var vi och busschauffören. Tystnaden var kompakt. Vi förstod omedelbart att vi hamnat rätt.
Hit kom resenärerna alltså
Morfars mor var född i trakterna av Edsbruk i Småland, för övrigt. Vikändan hette torpet.
Jag tror att den här fotobloggen skulle kunna försvara en plats i vanlig historieundervisning! Ja, det är bara i försjunka i bilderna och meditera över ett land som försvinner, som redan till stora delar har försvunnit. Om några tiotal år kommer väldigt få människor att ens ha det i levande minne.
Vi kan ändå till protokollet notera att det tog några årtionden efter Andra världskriget (med en förhistoria på ytterligare några tiotal år före kriget) att bygga upp det moderna välfärdssverige. Just när bygget föreföll vara klart, och bara rester av det gamla lortsverige fanns kvar, satte sönderfallet igång. Och där är vi fortfarande, och undrar hur det ser ut när det nya Sverige fått växa fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar