Den värsta konsumtionskulturen hittar vi enligt studien i USA, där genomsnittsamerikanen konsumerar mer än sin egen kroppsvikt i produkter - varje dag.
Och då får man tänka på att det råder fetmaepidemi i USA, en växande del av befolkningen är helt enkelt fet! Tung! Och då blir konsumtionen därefter!
Dessutom sprider sig det här över världen:
Konsumentkulturen är emellertid inte längre ett mestadels amerikanskt fenomen. The Worldwatch Institute menar att överflöd har blivit en framgångssymbol över i stort sett hela världen de senaste åren
Med tanke på att Jordens resurser inte räcker till för den här konsumtionsepidemin kan man undra hur det hela skall sluta.
Orsaken till det hela uttrycks lite kufiskt i referatet, men ser ut så här:
Enligt Worldwatch Institute är den här utvecklingen inte en naturlig utveckling av ekonomisk tillväxt. Snarare, menar man, handlar det om resultatet av företagens medvetna kampanjer för att öka antalet kunder.
Man skulle också kunna säga att detta är en naturlig följd av att företagen antas arbeta för maximal vinst också, helt enligt kapitalistiska normer. En del människor, även kallade socialister, anser att det är något man måste sätta stopp för om mänskligheten skall ha en långsiktig chans att klara sig. Andra är liberaler och tror att något (ett under eller så) skall rädda situationen.
Inte fet, men en rejäl personlighetsklyvning kanske?
Det finns andra saker som sprider sig från USA också. Synen på galenskap (eller om vi skall uttrycka det snyggare: mental ohälsa) sprider sig också, enligt ett par bloggposter hos några pajsare som kallar sig Neuroanthropology.
Exporting American mental illness heter den ena posten och More on exporting American mental illness den andra. Den första är väl mest givande. Frågan är om mental ohälsa är samma sak överallt, eller om det rör sig om störningar som är olika över tid och rum. Egentligen vet vi ju redan hur svaret ser ut: det har varit väldigt olika tankar om själen och dess plågor under olika tider och på olika platser, och detta styr givetvis vad som över huvud taget anses vara sjukdom. Men nu finns det en fara att influenser från traditionen i USA tränger in och förstör andra traditioner och förhållningssätt, ibland kanske sundare sådana, till psykiska problem i andra delar av världen.
För pillertrillare från USA och västvärlden i stort som vill kränga tabletter mot mental ohälsa är det bara bra om en standardiserad och medicininriktad inställning sprids över världen. Det är bra om så mycket som möjligt klassas som psykiska problem som bör behandlas med (dyra) mediciner. Man kan drabbas av problem och motgångar och känna sig nedslagen och ledsen utan att egentligen vara sjuk - men man kan ju också hävda sig vara drabbad av "depression" och därför ha behov av anti-depressiva medel. Kanske några billaster anti-depressiva piller skulle levereras till ledsna anställda hos Saab och dess underleverantörer? Det finns riktiga sjukdomar, men det finns också problem som bör få värka ut av sig själva (dödsfall i familjen exempelvis) eller som skall angripas med andra metoder (krisen gör att du förlorar jobbet).
Låt jänkarna behålla sin galenskap för sig själva!
Sedan finns det kanske också medelklass-knäppisar som helt enkelt bara svamlar!
2 kommentarer:
haha;) Ja, jag tror ju att det är sunt att reagera på en sjuk uppväxt, eller en sjuk miljö. Att förlora sitt jobb eller en anhörg kan man ju inte medicinera bort, mycket bättre då att släppa ut sina känslor!
sedan kan det ju finnas någon sjuksom som kräver mediciner, men inom psykiatrin borde det inte ses på konstigare sätt än för en diabetiker som får sina sprutor för att kunna leva.
Men det är intressant och se om det blir mera upptäckter och utvecklingar inom området.
En intressant fotnot kan vara att diabetes faktiskt kan utlösas av stressfaktorer. Därmed kan en person som inte tillhör den "normala" riskgruppen (övergödd och stillasittande) utan som är smal och rör på sig ändå drabbas av sjukdomen. Jag känner ett sådant fall.
Och, ja, du har ju naturligtvis rätt. Man kan ju uttrycka saken så här: varje fall måste bedömas för sig, men det får inte bedömas efter vad som är bra för läkemedelsindustrins försäljningssiffror.
Skicka en kommentar