måndag 25 januari 2010

Hitta liv i rymden på Jorden?


Hur skall man hitta utomjordiskt liv? Det är svårt eftersom vi inte vet hur det kan tänkas se ut och reagera. Det kan ju krylla av liv "därute" fast på en nivå där det inte kan kommunicera över några större avstånd, som bakterier kanske. Och "större avstånd" är ju ett av de mer framträdande dragen med vårt universum. Det är stort, och det innebär att även livsformer som är på en ganska avancerad teknisk nivå har svårt att göra sin röst hörd utanför den egna planeten. Dock: enträgna radiastronomer försöker lyssna om det hörs något konstigt i rymdbruset. SETI kallas det.

Den gamle fine polske science fictionförfattaren Stanislaw Lem skrev i någon novell om livsformer som möts utan att lägga märke till varandra. Jag tror att han formulerade det som att "snigeln möter ekorren". De har inget intresse av varandra, märker inte den andres existens.

Jag kom att tänka på det när jag fick syn på en artikel om en astronom som föreslår att man i stället skall leta efter egendomliga livsformer på Jorden, sådana som verkar kunna överleva i miljöer där normala jordiska organismer har svårt att klara sig. Det kan vara platser med utsläpp av vulkaniska gaser, saltsjöar eller extrema miljöer i Antarktis. Är det väldigt kufiska organismer så kanske de i själva verket har utomjordiskt ursprung, fast vi inte tänkt på det förut. Vi har varit som snigeln som inte brytt sig om ekorren, och tvärtom.

Artikeln är inte så bra (och det finns ett påhäng av kommentarer som verkar komma från ett gäng mentalt efterblivna engelsmän) men teorien att livet själv kan ha spritts genom rymden, kanske genom att lifta med kometer, verkar ligga i bakgrunden här. Har för mig det kallas "panspermie-teorin". Men är man inne på det spåret kanske det vore idé att försöka få prover från kometer som drar förbi i den nära rymden för att se om de kan innehålla någon form av levande organismer. Knepet är att få fram något som dels lever, dels kan bevisas inte ha jordiskt ursprung. Sedan får man komma ihåg att steget från frusna små mikrober till avancerade civilisationer som kan färdas mellan planeter och solsystem är ganska så långt.

Och, som sagt, universum är stort och det är tveksamt om vi skulle kunna få en meningsfull konversation med andra varelser även om vi uppfångade deras signaler. Tar det hundratals år för att skicka ett meddelande bara i ena riktningen blir det en ganska tjatig historia i längden, Och vad skall man prata om mellan livsformer som inte begriper ett skvatt av vad den andre håller på med?

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Man har ju länge försökt katalogisera de livsformer som finns och sätta ihop katalogerna till nån sorts stamträd. Ett sånt försök kan beskådas på http://tolweb.org/tree/

Och där framgår det att en av våra allra vanligaste sorts organismer är oerhört främmande - så främmande att man inte kan säga om det är liv över huvud taget. Karaktäristika representeras helt enkelt av ett stort frågetecken.

Virus, nämligen.

I övrigt tycks man kunna visa att det finns tre former av liv: archaea som består av bakterier som lever i konstiga miljöer, eubacteria som består av alla andra bakterier, och eukaryotes som är allt annat. Dessa förefaller vara släkt med varandra.

Björn Nilsson sa...

Då håller vi ett speciellt öga på virus. Särskilt sådana virus som kallas Lindberg (om du minns så fanns hockeyspelaren VIrus Lindberg, klart misstänkt fall!).

Intressant ämne. Finns en gammal bok av Fred Hoyle och någon indier med ett långt knepigt namn som heter Life Cloud har jag för mig, och som behandlar förutsättningarna för liv i rymden. Därute i molnen finns organiska molekyler som skulle kunna vara startpunkten för liv.

Jan Wiklund sa...

Fast gängse teorier räknar med att livet har uppstått på jorden (även om det förmodligen har skett parallellt på andra ställen också). Se t.ex. David Christian: Maps of time, Univefrsity of California Press 2004.
http://www.amazon.com/Maps-Time-Introduction-History-California/dp/0520244761

Knapsu sa...

Visst finns det egendomliga livsformer här på jorden.

De kallar sig Stureplanscentern!

Björn Nilsson sa...

Knapsu, det förhållande att "stureplanscentern" verkar befinna sig i snudd på dödsryckningar antyder en organism som inte är anpassad till jordiska förhållanden. Och då kan det ju röra sig om något som kommit utifrån.