Enligt den "failed bank list" som jag brukar citera så har under årets fyra första månader summa 31 banker gått i konkurs i USA. Håller man den takten skulle det bli ett nittiotal konkurser det här året, men det kan lugna ner sig. Med 11 respektive 12 fall i januari och februari, och 3 respektive 5 i mars och april, ser det lugnare ut. Å andra sidan kan det bli värre också, beroende av hur den allmänna konjunkturen utvecklar sig.
Och här kan man notera, vilket jag nog gjort tidigare, att två konjunkturer kan löpa samtidigt. Det låter kanske konstigt, men anser man att det finns en överklass och en underklass, och de har mycket olika livsvillkor, så blir det logiskt. När storbolag tjänar storkovan och aktier och utdelningar går i topp verkar det som högkonjunktur för eliten. Men samtidigt är det svårt med löner och arbeten, och alla de människor i USA vars förmögenhet ligger i det egna hemmet tvingas notera att fallande huspriser gör dem fattigare. Officiellt är lågkonjunkturen över, men en massa människor med låga inkomster anser att det fortfarande är dåliga tider - och de har ju naturligtvis rätt så länge de goda tiderna inte når fram till dem själva. Och med den skoningslösa klasskamp som överklassen bedriver lär lågkonjunkturen för underklassen fortsätta.
Samma ämne behandlas här, bland annat hävdas att räddningspengar som storbankerna i USA fick (de som är "för stora för att få gå i konkurs") har använts till spekulation som gjort exempelvis priser på driv- och livsmedel högre, och därmed försämrat ytterligare för vanligt folk. Man kan kalla det nationalekonomi, men man kan också ta upp den äldre och mer rättvisande termen politisk ekonomi - eller kalla det klasskamp helt enkelt. Kampen om samhällets samlade resurser.
4 kommentarer:
Två konjukturer kan inte vara så kontroversiellt. Man har gynnat inkomster på ägande så till den milda grad att inkomster från arbete aldrig har högkonjuktur. Man talar om tillväxt, men bara generell tillväxt. Man borde ha tre mått, tillväxt totalt och hur mycket av denna tillväxt som folk får del av genom lön respektive avkastning. De måtten skulle tala sitt tydliga språk, år ut och år in.
Problemet ligger på medie- och politiksidan. Om media kontrolleras av borgare som tjänar gott även under en lågkonjunktur kan man räkna med att belysningen av underklassens permanenta kris kan bli dålig. Och samma gäller politiken om även "arbetarpartierna" styrs av borgare.
Faktamässigt kan det däremot som du påpekar inte vara kontroversiellt. Undrar om inte den så kallade gini-koefficienten kan användas för att "tala ett tydligt språk" om hur det är med fördelningen.
Martin: Det är väl det den socialdemokratiska bloggen Vi har räknat på det här skriver om på http://www.viharraknatpadethar.se/2011/04/veckans-graf-lonernas-andel-av.html
Jan:
Den var fin. Den visar att de senaste 15 åren så har arbetet haft mestadels en långdragen lågkonjuktur.
Skicka en kommentar