Birger ryter i repris

Birger Schlaug återpublicerar på sin blogg en riktigt rejäl salva från år 2000. Göran Persson är värd förakt i EMU-debatten. Även om jag är tveksam till att förakta folk (det kan leda tankarna och handlingarna fel) så har Schlaug rätt i att verkligen ifrågasätta den moraliska nivån hos etablissemanget, inklusive de socialdemokratiska ledarna, vad det gäller såväl EMU som en del andra saker under årens lopp.

Och vi kan ju konstatera att just vad det gäller EMU prickade Birger Schlaug in de väsentliga argumenten:

Det EMU-anhängarna i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet måste svara på är huruvida de anser att EU utgör ett optimalt, eller ens rimligt, valutaområde.

Inom EU är det ju sällan, för att inte säga aldrig, som hela unionen har samma utveckling under samma tid. Att EU:s centralbank skulle föra en räntepolitik som skulle passa allt från Grekland till Sverige ter sig tämligen osannolikt. Det sannolika är att den anpassas efter den situation som uppstår i centrala delar av EU, inte efter svenska utgångspunkter. En gemensam ränta kommer naturligtvis då att slå hårt mot de delar där arbetslösheten är hög samtidigt som den riskerar att öka inflationen i överhettade områden.

Detta är en följd av att EU på intet sätt är ett rimligt valutaområde.

Visst kan man tänka sig stora valutaområden, men man måste faktiskt fundera över vad som är optimalt. Det finns väl ändå ingen som med hedern i behåll kan påstå att hela unionen från Grekland via Tyskland till Sverige kan betraktas som det.

Grekland var det ja ... och "hedern i behåll" ... men vad har heder med detta att göra, om man råkar vara partibyråkrat?

Det finns politiker i vårt land som står för EMU och vad projektet innebär - de är värda respekt. Men de som förnekar och låtsas att det handlar om något annat än vad det gör är ju bara värda förakt. Mest lurade blir ju egentligen de socialdemokratiska valarbetarna - de förses med argumentation (jämför alkoholfrågan eller den så kallade miljögarantin inför folkomröstningen om EU) som ledningen ju vet är rena rama lögnen. Valarbetarna, gräsrötterna, de som litar på partiledningen, blir direkt utnyttjade för partiledningens syften.

Tja, man kan ju undra vad gräsrötterna säger - om de har ryggrad nog att säga något? Borde inte några av dem släpas ut i ljuset och avkrävas en förklaring?