Ragnarök bakom knuten?

USA:s befolkning ligger på nära 312 miljoner. Av dessa nyttjar nära femton procent något som officiellt kallas Supplemental Nutrition Assistance Program (SNAP), matkuponger i dagligt språkbruk, som skall hålla svälten borta från drabbade människor. Det betyder 45,753,078 individer och 21,581,234 hushåll. Siffran är rekordhög i maj, efterfrågan har aldrig varit så stor.

2008 använde omkring 28,2 miljoner människor matkuponger. Det var 33,5 miljoner 2009 och 40,3 miljoner år 2010. Det var med andra ord rätt illa redan innan senaste lågkonjunkturen bröt ut, och sedan har det bara gått utför. Och hur många som skulle behöva hjälp får inget?

USA:s servicenäringar har stått stilla i bortåt ett och ett halvt år och inte är det så mycket bättre med andra näringar heller. I Europa står ekonomin och hackar, och en del observatörer tycker det snarare är Europa än USA som främst bör uppmärksammas just nu. Det börjar nästan likna skrämselhicka på vår sida av Atlantiska pölen. Den svenske ekonomen Lars Persson Syll skriver med fetstil:

Vad vi är på väg att se är en repetition av historien. En stor del av problemen i Europa under mellankrigstiden hade med det dåvarande internationella betalningssystemet – guldmyntfoten – att göra. Därför bestämde sig Europas politiker efter andra världskriget för att detta inte skulle få hända igen. Man skapade ett nytt gemensamt betalningssystem och ersatte guld med euro. Med facit i hand ser vi nu vad detta inneburit. EMU närmar sig alltmer ett sammanbrott. Ur askan i elden.

Fascister marscherar här och där, så även i det avseendet upprepas historien. Vad vi saknar är en stark motrörelse vilket är en avvikelse mot trettiotalet. Det kanske är dags om att påminna om en dunkel och förbisedd mening i Kommunistiska Manifestet: Klasskampen kan leda till att en klass kan besegra en annan, men den kan också leda till klassernas gemensamma undergång. När det alltmer parasitära kapitalet ivrigt sågar av grenen det sitter på så har det sällskap av det som en gång var Europas arbetarrörelse. De kan båda falla, men hur mycket kommer de att dra med sig i fallet? Blir det totalversion av Ragnarök, eller helt enkelt lite damm som rörs upp  medan det gamla rasar och det nya träder fram? Och vad blir det nya, och vilka krafter bär fram det?

Har denna rök något med Ragnarök att göra? Robert Reich kopplar samman den omtalade uppgörelsen om lånetak i USA med börskurser som är på väg utför i hejdlös fart.

Som glödande nationalist (nåja, 'gammal sverigevän' låter nog bättre) känns det tråkigt när Sverige i stället för att inta en framskjuten position vad det gäller förändringar har dekat ned sig och blivit en solkig utmark i EUSA, utan kraft att agera självständigt. (Fast det har ju ofta varit Sveriges position under århundradena, fattigt och ynkligt och med usla ledare.) Ännu är vi långt ifrån det fall ner i Tredjevärlden-fattigdom som märks i USA, men det där är något som ändå kan gå fort om inte en massrörelse infinner sig snart och trycker på bromsen.

Men att ingen funderar på problemen är fel - mängder av människor gör det, analyserar frågorna och kommer till mer eller mindre bra lösningar. Men hur når man fram till den härskande eliten med detta? Är det möjligen så att man helt enkelt skall ignorera den härskande eliten utom i ett avseende: nämligen att få bort den från maktpositionerna så snabbt det någonsin går! Bloggaren Erik Bengtsson kastar ut frågan vad som kortsiktigt kan göras med marknadsfundamentalismen och skickar oss vidare till en artikel i Financial Times. Och från där hamnar man hos en grupp forskare i Manchester. Överallt sitter folk och funderar på frågan "vad kan göras?". Det är väl ett gott tecken i alla fall.

Men det finns funderare som vi inte skall lita på. Birger Schlaug skriver idag:

Jag hörde just på Ekot och där ställde man frågan: Vad ska man göra om man är orolig för sin ekonomi nu när marknaden svajar? Rådet som som strömmar ut i sommarmorgonen är: ta kontakt med en expert eller en bank. 

Något sämre råd lär inte kunna ges. Bankerna skiter fullständigt i annat än att reducera dig till en lösning för deras problem eller egna önskemål. Och experterna - de välbetalda skojare vars analyser man oftast kan använda som komisk underhållning på fester - har gång på gång avslöjat att deras största intresse är att verka intressanta utifrån principen att tomma burkar skramlar mest. 

....

Världen är förvisso svår att förstå, men ännu svårare att förstå är hur "experterna" sätter upp förvånade anleten mot sommarsolen när nu marknaden svajar och den reella klimatsituationen är värre än de bestämt sig för att tycka så fort de analysera ekonomin... Men allra svårast att förstå är att bankekonomer allt som oftast anlitas som experter i nyhetssändningar. Som om banker var några sorts myndigheter eller neutrala organisationer som utifrån akademiskt och intellektuell bas analyserar världen. Att frågan banken vad man skall göra med sina pengar, sina skulder eller sina drömmar är som att låta räven bli rådgivare för bygge av hönshus.

Ja Birger, vi får väl klanka på lata journalister - eller kanske på korrupta och systemtrogna medialedningar?

Ibland går det inte så bra med experternas förutsägelser ...

... men för somliga finns det en räddning även på krisernas farliga hav!

Ja, ibland blir det ju fel i förutsägelserna, men det bekymrar inte de falska profeterna så länge de inte kastas ut från sina fina kontor. Kan vi få be om Ragnarök specialutformat för eliterna och deras falska profeter, så att folken kan få gå vidare och bygga sin framtid utan störande påverkan? Detta handlar inte om att ta livet av folk för att bli av med dem, vi kan lugnt utgå från att enbart indragna privilegier kommer att ses som Världens Undergång av eliterna och profeterna.

En sista notering: jag tror inte det bara räcker med att sitta på ett torg i huvudstaden ett tag för att genomdriva den här typen av förändringar. Det krävs nog mer av konkreta aktioner och långsiktig organisering. Man bör till och med vara misstänksam/avvisande mot torgsittare som hävdar att de tar avstånd från alla partier och fackföreningar, det låter mer som medelklassupptåg eller ren infiltration från andra sidan. Och därmed avslutar jag dagens slingrande funderingar. Fortsättning lär följa.