It is a sad testimony that the mainstream of my profession is largely operating in a parallel universe but bringing their crazy ideas to our universe and pressuring governments to follow policies that damage a vast majority of people. One thing that is clear – the majority of these economists never have to carry the costs of their denial and retire on nice pensions. The same cannot be said for the victims of their arrogance and denial.
 |
| Verkar som man inte kan komma undan ekonomisnacket någonstans - se dagens Berglins! |
(När jag filar på den här bloggposten kommer ett länktips via Lars Pålsson Sylls blogg, till en artikel av John Kay som också tar upp det här med modeller och förutsägelser i nationalekonomin. Han skriver bland annat:
Economic systems are typically dynamic and non-linear. This means that outcomes are likely to be very sensitive to small changes in the parameters that determine their evolution. These systems are also reflexive, in the sense that beliefs about what will happen influence what does happen. ...Och så kommer en slutkläm - notera att antropologin kommer in här:
Economics is not a technique in search of problems but a set of problems in need of solution. Such problems are varied and the solutions will inevitably be eclectic. Such pragmatic thinking requires not just deductive logic but an understanding of the processes of belief formation, of anthropology, psychology and organisational behaviour, and meticulous observation of what people, businesses and governments do.)
Här kan jag förresten låta Mitchell motsäga en del av vad jag skrev inledningsvis om omöjligheten att ha samhället som ett laboratorium, han tar Storbritannien som exempel:
Now, more than 15 months into the austerity program and with the cuts about to really bite, the British economy continues to go backwards. Our real world laboratory is providing priceless data upon which we can assess basic propositions that mainstream macroeconomics provides and which Modern Monetary Theory (MMT) contests. A nation cannot have a fiscal contraction expansion when all other spending is flat or going backwards. Britain is up against an impossible equation.
The current period is providing us with an excellent (though tragic) real world laboratory to test the dominant economic theories. Forget all the mathematical models and regression equations. We don’t need Matlab, Scilab or SpaceLab. We don’t need to argue whether some function is non-linear, specified, identified or deep fried. We don’t have to worry about transversality, homogeneity, boundaries or continuity. This is real life – we have Britain.
 |
| Åja, prisade ideer är väl en sak och fungerande ideer en annan!? |
Men det står ju 'antropolog' i rubriken till den här bloggposten. Det var detta jag skulle skriva om när det ovanstående så att säga kom i vägen, men jag tror det finns visst sammanhang ändå. För att ta det väldigt grundläggande: ekonomi kan inte existera utan människor i samhällen, människor i samhällen studeras bland annat i sociologin, och den generella läran om människan som varelse hittar vi i antropologin. Man kan alltså se det som en hierarki där antropologi kommer i topp ovanför sociologi, samt ekonomi i botten. Inte en rangordning som många ekonomer gillar, men vi har ju redan sett noteringar om deras verklighetsuppfattning. Vet man inte hur människorna fungerar i sitt dagliga konkreta liv är det svårt att summera vad de gör till realistiska och användbara teorier.
Nåväl, jag hittade en väldigt lång, men samtidigt väldigt spännande intervju med David Graeber som studerar antropologi och ekonomi i ett sammanhang. Där skakar han om en tes som jag tror ursprungligen kommer från Aristoteles (även om Graeber bara nämner Adam Smith i sammanhanget), nämligen om byteshandelns och pengarnas ursprung.
Det Graeber ger sig på är något han kallar en nationalekonomisk ursprungsmyt.
Yes there’s a standard story we’re all taught, a ‘once upon a time’ — it’s a fairy tale.Det här är verkligen intressant, för här avlivar alltså Graeber teorin om bytet som underlättas av pengar och hävdar att forskarna inte har hittat något samhälle som verkligen fungerar enligt den ursprungliga teorin om utbyte fast man borde ha gjort det efter att ha letat i över tvåhundra år. Han nämner några exempel på hur det ser ut i samhällen som antropologer studerat. Irokeserna skulle aldrig ha bytt saker på det sättet.
It really deserves no other introduction: according to this theory all transactions were by barter. “Tell you what, I’ll give you twenty chickens for that cow.” Or three arrow-heads for that beaver pelt or what-have-you. This created inconveniences, because maybe your neighbor doesn’t need chickens right now, so you have to invent money.
The story goes back at least to Adam Smith and in its own way it’s the founding myth of economics. Now, I’m an anthropologist and we anthropologists have long known this is a myth simply because if there were places where everyday transactions took the form of: “I’ll give you twenty chickens for that cow,” we’d have found one or two by now.
Med utgångspunkt från de äldsta data från Mesopotamien (5200 år gamla) anser Graeber att först kom kredit och skulder, sedan pengar. Den form av byteshandel som Smith och den nationalekonomiska skapelsemyten föreskriver ("du får tjugo höns av mig om jag får din ko") tillskrivs en senare epok, när ett existerande penningväsende brutit samman. Det hände i Ryssland 1998 när pengarna försvann och de som fick ut lön kunde få det i form av varor från företaget där de arbetade.
Utlåning och ränteskulder fanns redan hos den äldsta stadskulturen med skrift, sumererna, och med detta följde ekonomiska kriser, uppror och privata katastrofer. Då och då under den långa mesopotamiska historien måste härskarna gå in med skuldavskrivningar för att rädda situationen. Det sumeriska ordet 'amargi' är det äldsta kända för frihet, nämligen fri från skulder. Bibliska 'jubelår' och kristna och muslimska försök att bekämpa ocker eller räntor över huvud taget ingår i den traditionen (samt Solons berömda avskaffande av gäldslaveriet i Athen, kan man tillägga).
Här är en intressant sak. Man kan utgå från att
... all human interaction is exchange, and therefore, all ongoing relations are debts. This flies in the face of everything we actually know or experience of human life. But once you start thinking that the market is the model for all human behavior, that’s where you end up with.Det där med ett samhälle där folk redan från början har moraliska uppfattningar får mig direkt att tänka på teorin att vår grundläggande förmåga till moraliskt tänkande är nedärvd, hårdkodad i våra hjärnor, och går tillbaka till grupplevande varelser långt innan människan fanns. Det handlar om ömsesidighet och förståelse för hur andra personer kan uppfatta en situation. Det finns en bas för vårt tänkande, men den kan mer eller mindre deformeras på grund av exempelvis marknadsrelationer. Då kan den moraliska skulden förvandlas till en ekonomisk skuld - så uppfattar jag ungefär Graeber.
If however you ditch the whole myth of barter, and start with a community where people do have prior moral relations, and then ask, how do those moral relations come to be framed as ‘debts’ – that is, as something precisely quantified, impersonal, and therefore, transferrable – well, that’s an entirely different question. In that case, yes, you do have to start with the role of violence.
Ursprunget i utbyte är inte byteshandel hävdar Graeber och följer antropologen Marcel Mauss, det är gåvor och gengåvor. Gåvor ges utan officiellt krav på gengåva, men underförstått finns kravet där. Det är någon sorts ömsesidighet som gäller, men relationer mellan människor kan inte bara reduceras till ekonomiskt utbyte (för då hamnar man, som citatet ovan säger, i modellen med marknaden som förebild för allt mänskligt umgänge). Till slut kan man få ett samhälle med härskande institutioner vars enda uppgift är att skydda långivarna, inte låntagarna eller samhället i stort, mot de skadeverkningar som vårdslösa krediter och lån kan ställa till med. (Som jag ser det: staten vräker in riktiga pengar för att rädda stora finansiella institutioner medan vanligt folk, skuldsatta eller ej, kastas för gamarna.)
Här är ett citat om "kommunistiska relationer":
Or take communistic relations – and I define this, following Mauss actually, as any ones where people interact on the basis of ‘from each according to their abilities to each according to their needs’. In these relations people do not rely on reciprocity, for example, when trying to solve a problem, even inside a capitalist firm. (As I always say, if somebody working for Exxon says, “hand me the screwdriver,” the other guy doesn’t say, “yeah and what do I get for it?”) Communism is in a way the basis of all social relations – in that if the need is great enough (I’m drowning) or the cost small enough (can I have a light?) everyone will be expected to act that way.
Jag antar att man kan sätta frågetecken för en eller annan sak som Graeber påstår, men det förändrar inte mitt grundintryck: det behövs folk med mycket bredare och djupare kunskaper än dagens huvudströmning inom nationalekonomi för att förstå hur ekonomi fungerar. Den fungerar för övrigt snarare förvirrande och döljande än upplysande och förklarande. En massa olika specialvetenskaper kan hjälpa till för att nå upplysning, och de kan sammanfattas under rubriken antropologi. Om antropologiska undersökningar lär oss att marknadsfundamentalismen bara är en fundamentalism bland andra, vad gör vi åt det?
12 kommentarer:
Och gåvoekonomin är ju stark ännu idag säger Mauss' efterföljare Jacques Godbout i sin bok The world of the gift - nästan hälften av Canadas BNP om man bryr sig om att räkna den (men det gör man ju inte!).
Det finns en ruskigt bra sammanfattning av det här av Olivier de Marcellus i tidskriften The Commoner. För den som inte gillar att läsa på engelska har vi översatt den här: http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/bakgrunder/marcellus.html
Naturligtvis skildrar de Marcellus också vad som händer när stats- och marknadsekonomin kommer in och lever fan i folks relationer.
Nagon borde ge ut Marshall Salins The western illusion of human nature pa svenska ocksa...
Det med det moraliska är väl så kallat socialt kapital. Vi hjälper och inte minst litar på varann även när det gäller främlingar som inte tillhör kretsen av arbetskamrater och bekanta. Förstås inom rimliga gränser. Skojarna och bedragarna utnyttjar och slår mynt av detta och tycker att dem de lurar är dumma och godtrogna. Den nyliberala ideologin har ju detta som norm, det ekonomiska egenintresset. Resultatet blir förstås ett samhälle som fungerar mycket illa och utbytet av varor och tjänster blir dyrt när vi inte kan lita på varann.
”Nationalekonomins - och de andra samhällsvetenskapernas - benägenhet att anpassa sig till behov och stämningar hos de mer lyckligt lottade, de talföra och politiskt inflytelserika medborgarna i samhället har vi noterat med all önskvärd tydlighet. På det här området är den utomordentligt uppenbar.”
John Kenneth Galbraith
Området det gällde i det här fallet var den ”förödande” inverkan pengar och inte minst arbetsfri inkomst kan ha på de olyckligt lottade, en fara som uppfattas som något specifikt för de underprivilegierade.
JKG noterade redan för en 15-20 år sen att ekonomivetenskapen sedan ett par decennier blivit en esoterisk vetenskap.
“A lot of the writing in the social science is unnecessarily obscure, al lot of it is designed to give the impression that the individual sole writing has the level of sophistication that it separate them from the masses and possible separate him from his colleges. And quite a bit of it is just unnecessarily verbose.”
Tack för alla tips. Ge mig några extra timmar per dygn så jag hinner ta dem till mig också!
I en hel del fall inom naturvetenskap så har man frångått isolerandet av variabler och ändrar alla variabler samtidigt, detta för att man insett att om man betraktar ett flervariabel system där en eller flera variabler har kända eller okända inbördes beroenden, så når man inte fram till en sann slutsats genom att ändra en i taget. Det där om att ändra en i taget används och det finns gott om naturvetare som fortfarande tror på det som modell. Det är trots allt den enklaste och i många fall är det inte så många variabler och beroenden existerar inte eller är välkända, man kan då dra sina slutsatser och få ungefär rätt. Men så fort det handlar om flera variabler, säg ett okänt antal, med inbördes okända beroenden. Då når man helt enkelt inte rätt slutsats genom att mixtra med en variabel i taget, man lär sig inget om systemet då. Vad man då gör är att man helt enkelt ändrar alla variabler man kan kontrollera, samtidigt och mäter alla saker man kan mäta på systemet för det försöket. Detta upprepas ett antal gånger inom en viss N-dimensionell rymd man studerar (där N är antal variabler), antalet försök varierar men är oftast i storleksordningen N^X (X är aldrig mindre än 1 dessvärre), det är så man kan nå kunskap om komplexa system och det är enda sättet att hitta optimum i komplexa system. Detta bör rimligen gå att applicera på nationalekonomi, då kan man nämligen använda världen som en experimentverkstad, problemet där blir tidsskalan, N blir ganska stort, så det kan ta ett par generationer innan man perturberat systemet tillräckligt många gånger och samlat sina datapunkter. Men då skulle man ha verklig kunskap om systemet, en kunskap man aldrig kan finna genom att följa kantlinjerna i den N-dimensionella rymden. Trots att detta är väl känt inom vissa områden så fortsätter folk som jobbar med komplexa system att ändra en variabel i taget, att studera en variabel i taget.
Faktum är att desto komplexare system du arbetar med, desto sannolikare är det att du inte kan det som krävs för att studera komplexa system på ett naturvetenskapligt sätt (höll på att skriva vetenskapligt, men jag får väl erkänna andra än de empiriska vetenskaperna ibland). Det enklaste systemet att studera, matematiken, har den mest avancerade matematiken att tillgå, ett komplexare system så som studien av människan/samhällen, utförs av folk som har ganska halvtaskiga matematikkunskaper.
Ahh, jag gick precis för mig själv och funderade på när vi upptäckte räntans förödande effekt på samhället, jag var inne på minst 1500+ år sedan, nästan rätt, bara ett par tusen år fel. Mycket intressant.
Sen är det väl väldigt otillfredställande förklaring att det var krångligt med kor och höns, därför uppfann man pengar? En torftig och ytlig förklaring som känns logisk för den moderna människan, du vet den människan som handlar mest för att ha något att göra. Pengar tar sig runt den där oböjliga regeln inom kapitalismen: För att handla måste du ha någon att handla med. (Regeln som än idag ställer till det för oss, eftersom pengar bara löser den problematiken till viss del.)
Tack för ett himla intressant inlägg som slog ihjäl ytterligare lite okunskap inom mig!
En mycket intressant bloggpost.
Och är det inte lustigt, de ekonomiska teorierna gäller "allt annat oförändrat". När de sen inte materaliseras när politiker följer ekonomernas råd, då beror det konstigt nog alltid på att "allt annat" inte var oförändrat och felet ligger då alltid hos något som ändrades.
Vore bättre om de räknade in verkligheten redan från början istället för att bara använda den som syndabock eller ursäkt, som om den egentligen och enligt deras "vetenskap" inte borde finnas.
Kerstin, jag är lite osäker på i vilken grad det är ekonomernas råd som politikerna följer. Det kan ju vara kapitalets råd också, det är ju kapitalet som så att säga har kulorna till förfogande! Man kallar det "företagsvänlighet" ibland.
Jag har tidigare ett inlägg som citerade en tok till nationalekonom som tyckte att en konkurrerande skola tog för mycket hänsyn till det man verkligen kan se. http://bjornbrum.blogspot.com/2011/07/internt-for-ekonomer.html
Martin, intressanta reflexioner om hur man jobbar med många variabler. Jag antar att ju starkare datorer man får (när blir den där kvantdatorn användbar?) desto större blir möjligheterna att undersöka komplexa system. Är det månne detta som redan sker idag när forskare i mindre grad isolerar småbitar, som du skriver? De har helt enkelt bättre verktyg än tidigare?
Samtidigt så är ju alla bitar i ett system inte lika viktiga. En del kan vara avgörande för hur systemet utvecklas, andra mer eller mindre oväsentliga och kan elimineras i en modell. Det slog mig att detta kan användas som försvar för att ändra en variabel i taget - man försöker se vilka ändringar som slår hårdast. Men då gäller det att man vet man vad håller på med och inte halkar ner i en fallgrop någonstans. Jag har lite ytlig kännedom om regressionsanalys, och där gäller väl ofta regeln att ju fler variabler man stoppar in, desto mindre förklaringsvärde ger resultatet? Men man kanske måste tänka på något annat sätt om man ger sig på stora system?
Jag tror verkligen inte att ekonomerna skall få använda hela världen som labb. Som plats för observationer är det däremot OK, om de nu vill ha råmaterial av hållbar natur till sina modeller.
Matematiken (som jag är dålig på) är rätt lurig. Den är exakt, men exakt vad är den? Sanningen med stort S? Inom nationalekonomi försöker man "operationalisera" allt möjligt genom att sätta siffror på det. Det gäller även saker som egentligen inte har något värde eller någorlunda uppskattningsbart marknadspris, bland annat på miljöområdet. Men i kapitalismen vill man ju sätta en prislapp på allting (så att det kan privatiseras och profiteras på).
Apropå matematik menade Einstein att "As far as the statements of mathematics refer to reality, they are not certain, and as far as they are certain, they do not refer to realty."
Och för att gå på med citaten kan man ta Reinert: "Förstår man andra människor uteslutande genom det som kan kvantifieras – längd, vikt, procent vatten och innehåll av mineraler och spårämnen – missar man mycket väsentliga kvaliteter hos sina medmänniskor. Något liknande sker med ekonomiämnets förståelse av samhället när kvantifierbara storheter och symboler blir helt dominerande: bruket av matematik förtränger den kvalitativa förståelsen."
Det myckna matematiserandet - "hellre exakt fel än ungefär rätt" som Amartya Sen lär ha ironiserat - är ju en huvudpunkt i den post-autistiska ekonomins (eller "real world economy", som den kallar sig numera) kritik.
Jan,
ja, matematik är ett mycket exakt redskap. Precis som en mikrometerskruv, men om du håller mikometerskruven på armlängds avstånd från det du mäter och kniper med ögonen, så har du fortfarande bara en gissning. Det är oerhört mycket som presenteras matematiskt och ger fina diagram osv men vid närmare granskning bara är en gissning. Jag har aldrig gissat så mycket som när jag sysslat med ekonomi, mina gissningar har aldrig varit så "biased" som när jag sysslat med ekonomi, jag vet att jag inte är ensam om det.
Som empiriker så är jag en definiiv förspråkare för kvalitativ kunskap. Som kemist upptäckte jag att man ibland var tvungen att bli kompis med sina molekyler innan man kunde producera dem bra och framgångsrikt, för tittar man på all fin matematik som skall beskriva universum, så kommer man finna att när den appliceras på den praktiska verkligheten så innehåller den en hel del förenklingar. Jag brukar säga att nyliberal ekonomisk teori är för ekonomin vad allmänna gaslagen är för en vätska. Det var för nördigt för att vara ett bra slagord förvisso, men poängen är att allmänna gaslagen är en förenkling av verkligheten och den inte kan beskriva en vätska. Faktum är att den negligerar kvalitativa egenskaper och små kvantitativa krafter, därför kan en vätska aldrig bildas enligt den.
Björn,
kaosteori förutser iofs att små saker kan få stora konsekvenser. :) Kraften som knappt finns, gravitationen, har ganska dramatiska effekter. :) Intressant det där om förklaringskraft, jag ändrar ofta en variabel i taget eftersom det är enkelt gjort, men aldrig att jag hävdar att jag hittat enda sanningen när jag tagit mig fram till den på det viset. I forskningsmetodiken hade vi det motsatta tillvägagångssättet, för att lösa ett problem så började vi med att hitta på varenda faktor som kan tänkas vara viktig för systemet, allt vi kunde komma på, sedan började vi eliminera, först rent matematiskt och därefter genom att mäta allt vi kunde mäta. Det hela gick ut på att vara så förutsättningslös i sitt förhållningssätt till problemet som möjligt, inom rimlighens gränser. Jag tror att anledningen att man går åt motsatt håll är beroende på hur datan blir tillgänglig och hur man styr över den. Men SD är ett exempel på hur envariabel-tänket leder till grava felslut, för det klarar inte av att hantera trender och mot-trender, bland deras andra synder kan läggas den ofina verksamheten som vi kallar statistikfiske.
Det tragiska är när dom tror att bara för att något kan beskrivas med siffror och formler så är det sant. En matematiker jag känner berättar att doktorander från Handelshögskolan vände sig till honom för att han skulle sätta formler på deras tankar och när han hade gjort det tog dom det som bevis för att dom hade tänkt rätt. Men, som min kompis sa, matematik är bara ett språk. Det går att uttrycka såväl sanningar som absurditeter på det språket.
Jan,
jag sa till en liberal en gång, att logiskt != sant. Det ansåg han vara gallimatias. Jag har särskilt noterat att det är vanligt bland datafolk att tro att logiskt är samma sak som sant. Men som sagt, ett språk kan även uttrycka lögner. Men många ser inte förbi språket när de betraktar vetenskapen, hänger upp sig på nomenklaturen och ser inte verkligheten som nomenklaturen försöker beskriva.
Jag har för mig att det finns "sanningstabeller" både i datorprogrammering och i vissa former av filosofi (formell logik kallas det väl). Men samtidigt är ju "sanningen" ofta det man beslutar vad som skall vara sant. Det är därför man kan skapa fullständigt logiska modeller som alltid ger rätt svar - så länge man bortser från den materiella verklighet som modellen antas beskriva. Demografiska modeller för hur "muslimerna" kommer att ta över Europa är väl åt det hållet antar jag.
Skicka en kommentar