Som en uppföljare till förra inlägget vill jag rekommendera moteld mot den officiella bilden av vad som händer i Libyen genom bloggen Third World (som är på svenska trots namnet). Med så mycket propaganda och lögner i luften - inklusive det ledsamma förhållandet att al Jazeera numera är en del av krigsapparaten och inte en oberoende nyhetskanal - är det svårt att veta vad som stämmer i floden av påståenden om ditt och datt. Och Third World tycker jag verkligen fungerar som en moteld mot den stora propagandabrasan (vilket kan tas som underbetyg för "gammelmedia").
Jag minns faktiskt när jag gick i skolan i början av sextiotalet och vi hade samhällskunskap. Vi uppmanades att läsa olika tidningar för att få olika versioner av vad som hände, för att få en mer allsidig bild och kanske kunna räkna ut vad som kunde vara rätt eller fel. Är det helt bortlagda rekommendationer idag?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
8 kommentarer:
Den rekommendationen är förlegad. De flesta saker du ser i de flesta tidningar är skrivna av samma person på samma kontor, visst är det redaktionella skillnader men det är i grunden samma källa på minst 90% av alla nyheter. Läsa ett redigerat pekoral från Reuters 10 ggr i olika tidningar ger ingen balanserad bild av världen.
När jag kom till USA så förvånades jag över hur mycket det påminde om Sovjet. Höll på att åka på stryk när jag sa att Stalin skulle varit grön av avund om han sett USA på 2000-talet. Standardiserade städer med mera. Det är genialt faktiskt, Stalin starta en tidning. USA startade 200 tidningar och TV-kanaler, när staten skickar ut ett propaganda-pressmeddelande så måste det reproduceras flera hundra gånger. Kritiken av propagandan skapas hos TV-kanaler och tidningar, de vill ogärna kopiera varandra, så man garanterar på så vis att propagandan får närmast totalt genomslag och kritiken blir spridd. Dessutom så är ju alla tidningar och TV "oberoende" så folket tror på dem, tillskillnad från Stalins tidning.
Samma elit olika metoder, vilken som funka bäst vet vi redan.
Suck, ja, det var väl inte igår jag gick i skolan direkt, och världen förändras... .
Situationen vad det gäller Main Stream Media i USA är väl inte så kul, men lite Public Radio och några oberoende hårt kämpande kanaler finns väl. Hur det är med TV-nyheterna i Sverige vet jag inte, jag slutade titta på eländet förra årtusendet redan och sedan åkte TV:n ut för några år sedan. TV är nog inget bra medium för nyheter, man måste försöka förvandla allt till underhållning.
Det går inte höra vad någon säger i en babblande kör. Det gäller att skrika, eller ha många som talar som en.
Sveriges Radios rapportering från Libyen är otrolig. Har sällan hört SR föra en så utpräglad propaganda. Men vi är ju i krig och då underordnas alla medier politiken. Skulle förvåna mig, maa hur det låtit i radion dessa månader, om det inte föreligger ordere på vad som ska rapporteras till svenska folket.
Och i Libyen skulle Sverige delta i den psykologiska krigföringen, i akt och mening att skapa förvirring och kaos bland människorna där.
Lyssnar inte så mycket till radionyheterna heller. Man måste nog titta mer på utländska media för att få lite distans till vad som händer.
Rapporteringen från krig sker i bästa fall från oberoende reportrar, men troligare är de numera inbäddade, det vill säga de rapporterar på USA:s villkor.
Både i svenska och i utländska media.
En sak lärde sig USA i Vietnam, nämligen att oberoende journalister och reportrar som rapporterar sanningar i krig är värre än fienden eftersom folk i gemen inte gillar krig och dess följder; död.
Det vi läser om Irak, Syrien, Afghanistan och nu Libyen ska tas med en stor nypa salt. Men det värsta är det vi INTE får någon kännedom om.
Det finns ju mer eller mindre fungerande alternativa kanaler, i och med att mobiltelefoner med kameror finns även ute i bondbyarna i Tredje världen numera. Därmed kan ibland motbilder och avslöjanden komma ut. Men tidsfaktorn är viktig. Blir en massaker känd först efter några månader har en massa annat hunnit hända under tiden som drar intresset till sig.
Vilket återigen fäster uppmärksamheten på behovet av andra media. Bloggar i all ära, men de är som hantverkare som försöker konkurrera med Microsoft.
Under tiden kan man förstås dammsuga monopolmedierna och hitta intressanta saker där också, t.ex. Asia Times om vilka de s.k. rebellerna är: http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/MH24Ak01.html
eller Business Insider om vad konflikten står om: http://www.businessinsider.com/libya-all-about-oil-or-all-about-banking-2011-4
Tack Kumru Toktamis för tipsen.
Skicka en kommentar