 |
| Lite suddig bild, tog den från nätet, men det är den lilla volym av Kant som jag nu läser några sidor i då och då |
Nåväl, 'det kantska imperativet' kanske är bekant, en sorts tvång att göra det goda, att visa den goda viljan. Man skall handla så att att ens handlingar kan upphöjas till allmän lag, menar han. Då är de goda och moraliskt riktiga. Men det räcker inte med det, det får inte finnas något egenintresse av att vara god. Man gör det goda 'av aktning för lagen', inte för egen tillfredsställelse eller vinning. Man till och med gör det även om man spontant känner att man inte vill eller att det kan vara skadligt för en själv. Det är plikten att göra gott, vare sig man vill eller inte, som Kant spanar efter och försöker förklara! - Man kanske kan kalla det altruism?
Det där med plikten slog mig när jag läste ett av Strindbergs mer gripande teaterstycken, Ett drömspel. Även den som inte vet något annat känner till ett förtvivlat utrop därifrån: Det är synd om människorna. Här är stycket som fick mig att tänka till, ett samtal mellan Dottern (Indras dotter) och Advokaten:
ADVOKATEN
... Nu har du sett det mesta, men du har icke prövat det värsta.DOTTERN
Vad kan det vara!ADVOKATEN
Gentagelsen! --- Omtagningar!! --- Gå tillbaks! Få bakläxa! --- Kom!DOTTERN
Vart?ADVOKATEN
Till dina plikter!DOTTERN
Vad är det?ADVOKATEN
Det är allt du fasar för! Allt det du icke vill, och måste! Det är att avstå, försaka, umbära, gå ifrån ... allt oangenämt, vidrigt, plågsamt ...DOTTERN
Finns det icke angenäma plikter?ADVOKATEN
De bli angenäma när de äro uppfyllda ...Ja, inte vet jag om Kant verkligen tänkte sig det hela så här, i själva verket gör hans filosofi att han inte kan hitta praktiska exempel på verkligt god vilja och pliktuppfyllelse, men kanske Strindberg ändå har hittat vad det handlar om. Jag tycker att båda är på samma kurs. Men det är ju ingen garanti för att jag inte missuppfattat alltihop!
Strindberg-citatet kommer från Ett drömspel, Samlade verk volym 46, sid. 76. Kants skrift heter Grundläggning av sedernas metafysik, utgiven av Daidalos förlag 2006.
Föregående inlägg i denna August-serie finns här.
10 kommentarer:
Det är en frihet att agera moraliskt. Det är skillnad på guds lagar och människans förordningar, när Kant säger lagen avser han förmodligen inte människans förordningar. Man kallar Kant för en regel moral, en stelbent moral, men det är inte precis en lista lagar det handlar om, det handlar inte om lagboken. Ta exempelvis:
Nyttja människonaturen i dig själv som i andra aldrig blott som ett medel utan även som ett ändamål i sig.
Det är en enkel regel som passar på många situationer. Som helt enkelt är en grundsten i en samexistens med andra människor på justa villkor.
Lever man moraliskt så är det inte alls som advokaten säger vämjeligt att göra rätt. Kanske i en luthersk tolkning av Kant. Vetskapen att ha rätt skapar en trygghet i handlandet, man kommer kunna leva med sig själv efteråt oavsett utfallet. Som advokat må moral dock vara menligt för yrkesutövandet...
Ovan var det en annan skrivning av det kategoriska imperativet. En imho mycket bättre skrivning än den du tar upp eftersom det helt utesluter altruism. Man nyttjar aldrig sig själv enbart som ett medel heller, alltså man måste ha del i ändamålet av allt sitt handlande. Vilket inte alls är altruism, Kant förutsätter inte att människan skall offra sig för moralen och enbart vara ett medel för att uppnå moral. Egen vinning finns med i det kategoriska imperativet.
Jag vill nog säga att Strindberg tar mer från Luther än från Kant. Men vi skall ha klart för oss att Strindberg förmodligen var bekant med de stora filosoferna. Men jag tror att i Strindbergs Sverige så var fortfarande Luthers tänkande det stora problemet och det han inriktar sig mest emot.
Kant opererade på olika nivåer. Dels fanns det kategoriska imperativet ("gör gott och så är det inget mer med det") men också ett hypotetiskt imperativ ("om jag gör gott så får jag godis"). Det verkar som om olika nivåer får förhandla med varandra för att (kanske) nå fram till den goda viljan som är det högsta målet.
På sid. 42 skriver han om förnuftet i ett resonemang som låter som en rundgång: "... eftersom förnuftet, som ser som sin högsta bestämmelse i att grunda en god vilja, vid uppnåendet av denna avsikt endast är förmögen till en tillfredsställdhet som är i överensstämmelse med dess egenart, nämligen uppfyllelsen av ett ändamål som i sin tur endast är bestämt av förnuftet, även om detta skulle vara förbundet med avbräck för böjelsernas syften." Eftersom böjelserna syftar till att vi skall må bra ("uppnå lycksalighet") tolkar jag detta som att pliktuppfyllelsen kan bli av den otrevliga sort som Indras stackars dotter hotades med. Ett avbräck för hennes privata sökande efter lycksalighet alltså.
Men vi skall inte ta Strindberg som en klar och rätlinjig tänkare. Han var dramatiker i detta fall och hade dramats utveckling att tänka på, inte på filosofisk klarhet.
Jag tror att man kan skippa hela det här moraliserandet och utgå från enkel spelteori - det lönar sig - i genomsnitt - bäst i det långa loppet att agera generöst. Något som visades i klassikern The evolution of cooperation av Robert Axelrod.
Jag är inte ens säker på att moraliserande är bra som strategi för att hålla människor till sitt långsiktiga egenintresse - exempelvis till att hålla ihop med sina arbetskamrater mot kapitalisten istället för att jaga de kortsiktiga fördelarna av att smöra uppåt. Moralism smakar illa. Bättre då att tillämpa Axelrods idéer - förutsätt att folk är samarbetsvilliga om de inte visar motsatsen, samarbeta så länge som folk samarbetar med dig, skär av och bojkotta om de inte gör det.
Om man ger folk valet mellan att grundligt läsa och redogöra för Kants "Kritiken av det rena förnuftet", respektive att lojalt ställa upp i kampen, tror jag de inte kommer att ha så svårt att välja!
Det är väl så med viss filosofi att den kanske inte ger omedelbart praktiskt användbara resultat. Däremot kan den bidra till att man skärper sitt eget tänkande.
Jag tycker att man kanske inte skall slänga ut babyn med badvattnet. Moralism luktar illa, men bara det som vi brukar kalla moralism, en bunt religiösa idioter som inte ens har en vettig moralfilosofi.
Låt oss kalla filosofin för vad den heter, Etik. Ingen skulle föreslå att strunta i etik.
Jag är hedonist och utilitarist i grunden. Men det är en filosofi som lämnar en hel del att önska. Men de flesta dumheter som hedonistisk utilitarism ger upphov till går att minimera med min egen modifikation. Den modifikationen tar itu med den hedonistiska värdegrundens problem, lycka är inte ett absolut mått. Lyckan jag känner av att få ett kilo ris är inte riktigt på samma nivå som den svältande indierns. Så jag måste införa normalitet i det hela, kort sagt att ett kilo ris ligger under min lyckonormal och ger därför inte längre lyckokänslor.
Min modifierade hedonistiska utilitarism säger följande:
Den handling är rätt som förskjuter normalnivån av lycka emot lycka för maximalt antal människor.
Men Kant har en särställning för mig. Eftersom Kant gjorde Ayn Rand förbannad och det lett till att en bunt knäppgökar dillar om den Kantianska konspirationen.
Hedonist - det låter nästan som hedning!
Och A. Rand låter som en tokig ryska som man inte behöver bekymra sig så mycket om. Har aldrig läst något av damen i fråga och kommer nog inte att göra det heller. Det finns viktigare saker.
Hedonism anser att lycka är det enda goda. Det kan vara därför jag inte ser på Kant som så pliktfokuserad, jag läser Kant med en hedonistisk värdegrund. Ta det kategoriska imperativet, som hedonist ser jag på det som att jag inte kan utnyttja andra enbart för min egen eller tredje parts lycka, de måste få del av den lycka som skapas.
Läs inte Ayn Rand, det är inte särskilt bra litteratur och inte särskilt djup filosofi. Det är amerikanska collegeungdomar som läser A Rand och sedan blir de rövhål som ingen vill umgås med.
Vi får se vad jag kommer fram till, jag har läst hälften av de nittiotvå sidorna i Kants lilla broschyr och kan ännu inte avge ett slutgiltigt omdöme. Men vad jag läst hittills så verkar det rimligt att man på något sätt skall kunna peta ihop den goda viljan och lycksaligheten så att de samverkar till vårt gemensamma bästa.
Jag lovar att inte slösa någon tid på Rand.
Skicka en kommentar