Snubbeltråd?

Jag minns uttrycket snubbeltråd (trip wire) från det kalla krigets dagar. Det innebar att en militär styrka (som inte behövde vara så stor) av makt A placerades på ett sådant sätt att den skulle komma att vara i vägen för andra militära styrkor som ville gå in på områden där A inte ville ha dem. Eftersom styrkan stod där, som en snubbeltråd för de andra att kliva på, skulle den verka återhållande. Varför? - Därför att om makt B slog sig genom A:s lilla truppstyrka skulle det kunna utlösa en oerhört mycket större konflikt, storkrig, kanske till och med det fruktade världskriget med sin kärnvapenkatastrof. Så taktiken med snubbeltrådar kunde vara effektiv.

Kanske den taktiken är återupptagen i vår tid igen? Ryska marinen finns i Medelhavet med en bas i Syrien, och vad jag har uppfattat så planerar såväl Ryssland som Kina att placera fartyg i närheten av Hormuzsundet. USA kan knappast protestera: man anser ju själv att man har rätt att skicka sina fartyg vart man vill på världshaven. Under sovjetmarinens storhetstid var denna i hög grad närvarande i de här vattnen också.

I och med att rätt starka potentiellt fientliga militärmakter finns i närheten av tänkbara krigsområden är det inte bara för USA/NATO att blåsa på. Det är inte säkert att ryssar och kineser är lika återhållsamma i sina svar som under Balkankrigen på 1990-talet (exempelvis när Kinas ambassad i Belgrad bombades) om deras militärer utsätts för beskjutning. Därmed skulle det kunna finnas några snubbeltrådar som kan hindra att det hela utvecklas till storkrig. Man får väl anta att USA:s militära ledning är kompetent nog att förstå det här. Frågan är hur det förhåller sig med den civila ledningen, och den opinion av tangentbordskrigare (keyboard warriors) som väl aldrig själva varit i fält men gärna hetsar för krig mot Iran. Och i tangentens riktning finns, mer eller mindre underförstått, Ryssland och Kina.

Något påminner det här om situtationen före Första världskriget också: ett antal otrevliga stormakter fintade mot varandra men gick inte till angrepp - förrän det hände något som gjorde att regeringarna tappade kontrollen över utvecklingen, allianssystemen trädde i kraft och arméerna marscherade ut för att förinta varandra. (Jo, jag tycker ingen av de nu akuella stormakterna är trevliga heller, men det är nog bäst för oss alla att de inte kommer i ett läge när någon börjar fingra på avfyrningsknappen till något kärnvapen.)

Syrienbloggen återger uppgifter om att Rysslands och Kinas veto skulle ha fått USA att ge upp stödet till de väpnade grupperna i Syrien. Jag undrar om det kan stämma.

---

PS. Grannbloggaren Old Wolf undrar vad Calle Bildt vet om Syriens opposition - bra fråga! - samt refererar till en undersökning som har gjorts av folk från Qatar (av alla jäkla ställen, ledarna i Qatar är ju drivande för att störta regeringen i Syrien) som uppges visa att 55 procent av syrierna stödjer sittande presidenten. DS