Jag berättade för någon vecka sedan om NESS, gruppen som skall studera samhällsvetenskapliga obalanser. De ger ut ett nyhetsbrev och i det senaste berättades följande roliga (eller tragiska, välj själv!) episod. Bank of England hade en konferens om ekonom-utbildning. En talare hävdade att nationalekonomin kan bara anses som ett riktigt ämne om åtminstone 95 procent av det som står i läroböckerna är sant. Då frågade någon mötesdeltagarna om någon trodde att en 50 procent av det som står i böckerna är sant. - Ingen räckte upp handen! Det här rörde inte grundkurserna i nationalekonomi vad jag förstod, utan några nivåer högre upp.
Suck. Och det har man slösat bort tid på, böcker som till största delen är ren smörja! Borde inte många lärare inom nationalekonomin också fundera över vad de gjort med sitt liv? Eller kanske lärarna i nationalekonomi är som de där spåmännen i gamla Rom som någon gammal romare skrev om: de log i mjugg när de mötte varandra, de visste att det bara var skoj de höll på med!
Det är förstås väl djärvt att föreslå att 100 procent av vad som står i en lärobok bör vara sant, såvida det inte finns någon pedagogisk vinst med att skriva saker som inte stämmer?
Här är sidan med NESS' nyhetsbrev.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
4 kommentarer:
Skulle nog säga att hälften av det vi lär ut på grundutbildningen i min specialgren är osanningar. De står kvar för de illustrerar en enkel förståelde för vad som pågår, men på senare tid vet vi vad som egentligen händer. Men då har man å andra sidan aldrig någonstans i boken gjort anspråk på annat än att det förenklingar. Det viktiga är sättet att tänka och visualisera molekylära interaktioner.
Frågan är väl egentligen inte om det är sant eller ej. Frågan är om boken förbereder studenterna för att kunna beskriva verkligheten senare eller om böckerna enbart presenterar intellektuella återvändsgränder.
Men helt klart är det illa när läroböcker som beskriver ett skapat system, ett system som människan designat och kontrollerar, inte klarar vara mer korrekt.
Om inte ens hälften är sant borde det väl inte göra så mycket om eleverna skolkar halva tiden också, och bara närvarar när sanningarna presenteras?
I Frankrike gick ju eleverna i strejk och krävde en seriös ekonomiundervisning. Och på Harvard likaså. Kanske håller ämnet på att nyktra till och de värsta neoklassiska förenklingarna och rena lögnerna håller på att försvinna?
Men fortfarande följer ju den ekonomiska politiken dogmer som inte ens ekonomerna tror på - se t.ex. http://www.nytimes.com/2012/02/20/opinion/krugman-pain-without-gain.html?_r=1&ref=paulkrugman och läs vad en ekonom tycker om EUs galenskaper. Där handlar det inte om att leva upp till nån sorts vetenskap utan bara till spekulanternas förväntningar.
Det är väl en fråga hur optimistisk eller pessimistisk man är. De mer pessimistiska tror nog att nuvarande generation av ekonomer måste bäras ut från sina rum innan det kan bli någon ordning, med andra ord att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Och att det måste till nya kvastar för att sopa bättre, och det lönar sig inte att hälla nytt vin i gamla läglar.
Skicka en kommentar