Det är svårt att förutse reaktioner på bloggposterna. Man skriver något som i eget tycke är smalt och trist och föga provocerande, men får en massa kommentarer. Å andra sidan skriver man något som kan tänkas utlösa upprörda protestrop - men det händer ingenting, eller nästan ingenting. Jag trodde att åtminstone någon skulle skriva och skälla för att jag släppte fram en sverigedemokrat för några dagar sedan, men inget av det hände. Kan det bero av att sd i Sundbyberg, och kanske i Stockholms län, är avvikande från hur partiet i stort ser ut? Eller finns det andra orsaker?
För att förvirra ytterligare: jag anser det kontraproduktivt att (som exempelvis Jinge gör) skälla sd som nazistiskt eller nazi-anstucket på väldigt lösa grunder. Det minskar i stället för att öka förståelsen för vad som händer. Däremot skulle jag kunna tänka mig en analys som pekar på tanketraditioner i sd jämförbara med äldre centraleuropeisk (icke-tysk) fascism och en del mörka tendenser som fanns i svenska socialdemokratin fram till Andra världskriget. Det kanske inte är en slump att en ungrare som vill kasta ut romer anser att sd är rätt parti?
Se:
Hur representativt är sd i Sumpan?
Tips till gammalt inlägg
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
12 kommentarer:
Jag tänkte kommentera det med att det inte spelar mig någon roll vilken hudfärg man har när man vill införa det samhälle SD eftersträvar. Det spelar heller ingen roll vilken färg rasisten har.
Men jag tyckte att inlägget förtjänade en mer konkret analys då inlägget i sig var konkret. Det krävde mer arbete än jag hade tid med just då, men kanske till helgen.
Av någon anledning fanns inte afrikaner eller araber med på listan över sd-are i Sumpan.
Jag gillar inte att använda "slippery slope" argument. Men det handlar om ett taktikbyte. Rasister enas för att få en viss sorts rasism legitimiserad för att senare givetvis vidga sin rasism. En sorts fiendens fiende taktik. Målet är givetvis den vite mannens överhöghet och det uppnås med hjälp av alla nyttiga idioter man kan hitta längs resans gång.
Lite OT, men det var en bra artikel du hade skrivit i Clarté, för det var väl du?
Kerstin, ja, det var jag som plitade ihop artikeln.
Högerpopulismen är opportunistisk, slår mot vadhelst som det går att slå mot för att slippa ta klasskonflikter. Det går idag inte att hetsa mot polacker (dom är ju EU-medlemmar bevars!), det går tills vidare att hetsa mot muslimer - och då gör man det. I morgon kan det vara nåt annat.
Regeln är att de man hetsar mot måste vara tillräckligt avvikande för att vara ett lämpligt mobboffer. Det måste också finnas åtminstone något man kan reta sig på, typ ramadanfester på småtimmarna. I princip skiljer det sig inte från mobbningen mot klassens tjockis. Mer än att det handlar om att släta över klasskonflikter.
Om det verkligen handlade om nån sorts principiell nationalism - att främja ett territoriellt bestämt, kollektiv intresse - vore ju muslimer ett irrelevant sidospår. Då skulle man engagera sig i exempelvis industripolitik - att rädda SAABs eller AstraZenecas kompetens under inhemsk kontroll och liknande. Men sånt ligger man lågt med, då skulle man tvingas polarisera arbete mot kapital och det skyr man som pesten.
Nu kan man ju inte förneka att SD har sina rötter i nynazistiska grupper, varför deras "renhet" verkligen kan betvivlas.
Kerstin,
ja, precis. SD är inte ett socialkonservativt parti på glid. De är en främlingsfientlig/rasistisk organisation på glid. Vi är många som minns BSS från betongen...
Problemet med nasse-etiketten kan vara att folk med andra bevekelsegrunder än busarna från föregående årtionde har dragits till partiet de senare åren, och de kanske helt enkelt inte känner igen sig i den beskrivningen. Och gör de inte det blir all sorts konversation utom den våldsamma omöjlig, och det tycker jag inte är så bra. Dessutom riskerar man att skapa politiska martyrer i onödan. Men jag tycker den krångligare linjen att se sd inom ramen för en europeisk fascistisk tradition kan vara ett fruktbart uppslag.
”För att förvirra ytterligare: jag anser det kontraproduktivt att (som exempelvis Jinge gör) skälla sd som nazistiskt eller nazi-anstucket på väldigt lösa grunder.”
Kan du redogöra för varför det är kontraproduktivt att påpeka SD:s bakgrund finns i en politisk kontext som är minst sagt nazianstucken? Och vad menar du med ”lösa grunder”?
Både du och jag är gamla nog för att ha upplevt nationalsocialismens efterdyningar, och jag antar att det inte bara är undertecknad som kan skriva en lista bestående av gamla nazister som var med i BSS och även senare när de hade bytt namn till Sverigedemokraterna.
Sedan skriver du i din kommentar: ”…de kanske helt enkelt inte känner igen sig i den beskrivningen. Och gör de inte det blir all sorts konversation utom den våldsamma omöjlig, och det tycker jag inte är så bra.”
Vem är det du vill ha din konservation med? Med SD eller deras potentiella väljare?
På din kommentar låter det som om du aldrig läser vad jag skriver, men det vet jag att du gör. Att jag ofta beskriver (SD) inom ramen för det du kallar ”en europeisk fascistisk tradition” borde du därmed vara fullt medveten om.
Med andra ord så är jag oxo ”förvånad”…
Tycker mig minnas ett obehagligt troll som illustrerar vissa bloggposter om sd. Vad några sd-are hade för sig för 10-20 år sedan kanske inte är så relevant för vad som händer idag om de inte gör samma saker. Det är kanske så att sd gärna tar de påhoppen därför att de tror att de inte fungerar utanför rätt begränsade vänsterkretsar, och att sd därför med framgång kan driva opposition i dagsfrågor? Driver AFA-liknande grupper rena mötesstörningar mot sd kan det bli ett extra bonus - för sd. Jag tror att man måste sortera sin argumentation, hårda ord när så verkligen passar men annars kan man uttrycka sig resonerande och vänligt - ungefär som Schlaug brukar göra. Tröttsamt när folk skriker åt varandra, och det ödelägger den anständiga politiska debatten.
Jag tänkte "misstänkt pilkorsare" när jag läste vad Bojerud skrev om en av sina medlemmar, men vad det betyder kanske inte förstås så lätt.
... och vad som hände för länge sen har rent allmänt inte så stor relevans för vad arvtagarna gör idag. Vänsterpartiet är inte stalinister, moderaterna är inte konservativa (de är neoliberala), och socialdemokraterna är inte keynesianer. Bara för att ta några exempel.
Skicka en kommentar