De verkligt praktfulla katastroferna och olyckorna är nog oftast inte planerade i förväg. De inblandade bara glider in i något som de inte hade förväntat sig, och som de så småningom inte klarar av att hantera - eller ens ordentligt kan förklara hur de hamnade där. Eller hur man skall slingra sig ur eländet.
Bilden ovan är framsidan till broschyren Sverige i krig igen - Vägen in i Afghanistankriget, författad av Lars-Gunnar Liljestrand, förord av Thage G Peterson och efterskrift av Anders Ferm.
Den gamle tidigare talmannen och försvarsministern Peterson kallar kriget "det största misslyckandet och nederlaget för svensk försvars- och utrikespolitik någonsin." Samt ett nederlag för sanningen, en stor sörja, med myter, lögner och halvsanningar. Hårda ord, men här behövs nog hårda ord. Lars-Gunnar Liljestrands genomgång visar hur Sverige gled in i ett krig som vi inte hade något att göra med, på annat sätt än att svenska politiker (inklusive partibröder till Peterson och Ferm) och militärer vill ställa sig in hos USA och NATO. Afghanerna är man egentligen inte intresserade av, och målen för kriget har en tendens att ändras då och då. Det är beklagansvärt tyst om kriget här hemma, de flesta partierna röstar fortfarande för att vi skall fortsätta med det. Samtidigt visar det sig att Sveriges deltagande vilar på en kombination av missbrukad internationell folkrätt och inbjudningar som inte finns eller är tvivelaktiga.
Broschyren kan beställas från Föreningen Afghanistansolidaritet, Fraktflygarg 5, 128 30 Skarpnäck eller per epost afghanistansolidaritet@gmail.com. Beställning kan också ske genom att sätta in 36 kr på föreningens plusgiro 33 13 24-4. (Kom ihåg att skriva namn & adress ordentligt!). Man hittar Afghanistansolidaritets hemsida, här.
9 kommentarer:
"Det största" - nåja. Erövringen av Estland, trettiåriga kriget, anfallet på Ryssland 1742, pommerska kriget, anfallet på Ryssland 1788 m.fl var ju rätt misslyckade dom också och hade bäst lämnats ogjorda.
Perry Andersons ord "The military flair of Swedish absolutism was nearly always typically combined with political myopia. Its rulers consistently combined force with consummate skill to misconceived targets" gör sig påminda - fast någon militär elegans får man kanske leta förgäves efter i Afghanistan.
Ja, men jag kommenterade inte det eftersom jag antog att han rimligen menade "i modern tid". Annars kan väl det bitvis rätt dåliga motståndet i Finland 1808 (Sveaborg!) räknas in i raden av mindre lyckade insatser.
Klas Sandbert har förnuftiga tankar om saken:
http://sandberg.be/vindskupan_hem/2012/01/hur-svensk-sakerhetspolitik-drog-in-oss-i-ett-gerillabempningskrig-i-afganistan-pa-den-forlorande-sidan/#comments
Jo jag har sett Sandbergs artikel. Han skriver bra och initierat.
Man kan lätt uppleva att man är i en grop, rent perspektivmässigt, när man är del av stora skeenden.
Har varit på forskarkonferanser i ett forskningsfält som är dömt att misslyckas och alla vet om det. Men det är större än var och en av oss, så ingen säger något.
Björn: I modern tid, dvs efter 1814, har man visligen hållit sig till principerna fred och alliansfrihet. Och det har alltid fungerat.
Det gav oss ett gott rykte i hela världen. Men sen ändrade dom det vinnande laget, med påföljd att Sverige numera bara är "ett rikt industriland som alla andra", med India Times dåvarande chefredaktörs lite föraktfulla formulering.
Och snart är vi väl inte ens det, om den nuvarande regeringens satsning på golvskurning och fönsterputsning får effekt.
Är det månne jakten på kall fusion som skall jämföras med jakten på en lycklig utgång av kriget?
Jan, det har dock ofta funnits en motström som krävt "modig uppslutning" för det ena eller andra och skällt oss för att vara fega och osolidariska. Den verkar för närvarande ha överhanden, åtminstone bland de styrande.
Inte ens när de härjade som värst var de annat än högerns lunatic fringe. Efter alla 1700-talets katastrofala följder av militära allianser var det en självklarhet inom den härskande klassen att alliansfrihet betalade sig bäst.
Men idag tycks den härskande klassen ha gett upp alla anspråk på att härska - den enda ambition den har kvar verkar vara att plundra vraket så snabbt som möjligt. Kanske den tänker att efter oss värmedöden.
Skicka en kommentar