söndag 12 februari 2012

Strindberg och en ny råsop mot liberalerna

Att den gode August inte uppskattade sin tids liberaler vet vi, han hade stenhårda uppgörelser med dem. Men nu skall jag citerar ur en teaterpjäs där det sker en mer outtalad tuktan av dessa skumma figurer. Det är skådespelet Advent, de skumma figurerna är Lagmannen och Lagmanskan, självgoda fifflare och lagvrängare som jag har svårt att uppfatta som annat än just liberaler. De måste naturligtvis försöka lura varandra också och är ömsesidigt misstänksamma - det bör ju vara en naturlig följd av liberalismens knivskärar-konkurrens. Var och en för sig! Vill man komma sig upp måste man vara beredd att trampa ner!


Den där blicken ...


Här är citatet. Adolf är den otursförföljde svärsonen som arrenderar marken (som Lagmannen naturligtvis kommit över med ojusta metoder) men jagas bort när han inte kan betala arrendet:

ADOLF
Det går mig illa! Inga pengar har jag fått.

LAGMANNEN
Det har väl sina goda grunder.

ADOLF
Jag kan icke finna orsaken varför det går somliga väl och andra illa.

LAGMANNEN
Inte det! Gå till dig själv, rannsaka dina handlingar och tankar och du skall se att du själv har skulden till dina missöden.


Var har vi det liberala här? Jo, det finns i det självgoda predikandet: det är DITT fel om du blir arbetslös, DITT fel om du väljer fel pensionsfond och ser pengarna rinna bort, DITT fel om du blir sjuk och råkar i armod, det är DITT fel när du sparkas runt av omständigheter som du inte råder över (som dock de fina liberalerna kan ha ett och annat med att göra).

För att få det hela att gå ihop skapar Strindberg en handling inom religiöst sentimentala ramar, med synd och lidande, straff och belöning. En sekulariserad nutida publik i norra Europa har väl svårt att svälja detta, men en tanke slog mig: om den här pjäsen visades för exempelvis enkla, hårt trängda och hårt arbetande religiösa nordamerikaner, hur skulle de reagera? Skulle de månne identifiera Lagmannen och Lagmanskan med den uppblåsta liberala eliten i New York och Washington? - Intressant tanke, eller hur?

Citatet är ur pjäsen Advent. Ett mysterium, från Samlade verk del 40, sid 22-23.

Föregående inlägg i denna August-serie finns här.

8 kommentarer:

martin sa...

Alltså man kan skönja mer än liberalismen i den tanegången. Vet faktiskt inte om jag kan tillskriva det till enbart den liberala filosofin. Även om det är mycket det Ayn Rand skrev pekoral om. Men innehåller det inte också ett stort mått Luther? Luther innehåller ju en hel del av tanken att du är en dålig människa det lidande du utstår är dig väl förtjänt.

Kan det inte lika gärna vara en kritik emot det lutherska tänkandet?

martin sa...

Sorry, läste inte ordentligt. Det var ju det du gjorde, drog paraleller mellan den värsta lutheranismen och liberalismen. Fel av mig.

Björn Nilsson sa...

Vet inte. Strindberg var ju "knepig" även religiöst, från ateist till halvkatolik, gammaltroende och teosof i stor röra. De förebilder August hade i det här skådespelet torde ha varit katoliker. Protestantismen hann han väl både vara för och emot - nästan samtidigt tror jag.

martin sa...

Nu får jag ta och läsa Strindberg. Jag försöker inte heller sätta upp gränser och murar för mitt tänkande. Tanken och samtalet är fritt och en plats där man kan experimentera med alla möjliga och omöjliga tankegångar om vart annat. Låter som det var något som präglade hans författarskap.

Men att det är ditt fel att du är fattig och min förtjänst att jag är rik. Det är väl en tankegång som det ojämlika samhället perpetuerat genom hela världshistorien, något som präglat den härskande klassens filosofi. Kungen var "av gud", därav förtjänt av allt han tar. Lutheransk filosofi om arvssynd och vi alla förtjänar vårt lidande, man skall hålla käft och gno på i sitt straff. Dygdeetiken utvecklades där rätt eller fel beror på det agerande objektets dygd. Ditt elände är närmast bevis på din odygdighet. Sedan Ayn Rand och andra moderna utvecklare av de härskandes filosofier. Det finns det många från religioner till Micheal Douglas rollfigur som utropar: "Greed is good, greed works."

Björn Nilsson sa...

Det finns intressanta mottendenser även inom klassamhället. Både Aristoteles och John Locke hävdade visserligen egendomen, och att man skall försöka skapa sig ett gott liv, men samtidigt att man inte skall försöka kapa åt sig mer än vad man behöver. Detta är något annat än de som bara skall ha mer hela tiden för att de måste ha mer för att känna att de är något.

martin sa...

Björn,
min bror och hans fru anser att det där med att försöka tjäna mer och mer pengar är psykologiskt problem. Psykopati, personer med en rubbning som gör att det inte kan fylla ett känslomässigt hål inom sig. De måste hela tiden ha mer för de har svårt att känna lycka, de kan inte hålla fast i en lyckokänsla och söker en större och större kick som snart försvinner och lämnar ett större tomrum efter sig. Sedan finns det tvångsmässigt samlarbeteende OCD hoarding.

Men bägge går att behandla. Maktskikten i ekonomi och politik borde erbjudas hjälp. Samlarna borde erbjudas hjälp av KBT och SSRI.

Björn Nilsson sa...

Som vetenskapsman bör du naturligtvis läsa Strindbergs vetenskapliga skrifter först - du kommer säkert att ha stort utbyte av dem (hehe)!

Björn Nilsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.