Men idag är knappast ideologisk hetta vänsterpartiets problem. Då som nu måste nytändningen av arbetarrörelsens organisationer komma utifrån, från fristående grupper och från skarpa ungdomar.
Månne en del av dessa ungdomar finns i Rinkeby?
 |
| Här alltså. En ballongbild från 1988 som finns hos Wikipedia. "Ett lugnt och trevligt område för majoriteten av invånarna" kallas det i artikeln jag refererar till nedan. |
Det fanns för några årtionden en omfattande 'vänsterscen' i Rinkeby, men nu verkar den i stort sett borta och ersatts av islamister av den tristaste sorten. Samtidigt finns det en massa verkliga problem att ta itu med, som arbetslöshet, exploatering, trakasserier och diskriminering. Kan detta kanaliseras i effektiv motståndskamp?
Det finns en anmärkning som jag gjort tidigare, nämligen att lokala upplopp i eftersatta områden förmodligen ofta blir isolerade. Det är några dagars oroligheter, en del saker bränns upp men förhoppningsvis blir inga skadade, och sedan återgår man till vardagen. Någon organisation med politiska krav ser man inte mycket av. Och därmed kan 'storsamhället' lugnt gå vidare med arbetslöshet, trakasserier och diskriminering.
Detta påminner en del om läget i Indien. Där finns det områden främst i djunglerna där den maoistiska rörelsen utövar lokalt styre och är en makt att räkna med. Men i och med att dessa områden ofta är befolkade av marginaliserade och utfattiga människor har indiska staten kunnat leva med detta uppror. Ute på de stora slätterna och inne i städerna har upproret inte märkts så mycket. Och det är maoisternas problem: om de skall lyckas måste de sprida upproret från stamfolkens glest befolkade områden i skogarna till ställen där de stora massorna finns. Det är deras svaghet som de nu försöker övervinna. Klarar de av det ser framtiden ljus ut. Annars ...?
Samma gäller alltså för de 'fristående grupper' och 'skarpa ungdomar' som eventuellt tänker sig bygga politiska basområden i eftersatta förorter runt svenska storstäder. Om de i stort sett är isolerade i några enklaver, ja då är de just isolerade och möjliga att kontrollera av 'storsamhället'. Det behövs med andra ord försänkningar, kontakter, organisationer utanför. Där har jag inga konkreta förslag, vilket är en svaghet, men åtminstone tipset att försök hålla pyromaner och plundrare kort. En sak att betona i propagandan kan vara att en del av de saker som drabbar förorterna idag mycket väl kan slå ner i mer svenne-bananiga områden i morgon. Kapitalet slår mot oss alla. Motståndaren är gemensam.
4 kommentarer:
Det mest relevanta jag har läst om sånt här är frances Tuuloskorpis lysande http://francesblogg.wordpress.com/2011/08/13/kampen-och-ofarliggorandet/ - ju mer man ideologiserar en konkret kamp, desto mer kommer den av sig.
Lustigt nog kommer jag att tänka på landsbygden när jag läser din beskrivning. Det som gäller för rinkebyborna gäller också för landsbygdsborna. Det är för få som bryr sig om respektive grupp...
Landsbygdsbefolkningen (de som finns kvar) borde slå sig ihop med Rinkebyborna (läs: miljonprogramsförorterna) och organisera sig. Problemet är att vi redan till stora delar fått vårt tvåtredjedelssamhälle och då är de som borde organisera sig för få, de andra bryr sig inte.
Lasse: Ju längre spekulationsekonomin får rulla på, desto fler trillar över kanten. Snacket om "tvåtredjedelssamhälle" hör till 90-talet, den tid det gick att inbilla folk att en majoritet kunde vinna på spekulation. Det var på den tiden man också kunde inbilla sig att det bara var fattiga länder i syd som behövde gå igenom s.k. skuldsaneringar (vilka innebar att reallönerna halverades).
Och det är väl det som är problemet med den skrift du refererar, Björn. Författarna tycks tro att det handlar om en liten minoritet, som det gäller att skapa en sekt av.
Signaturen 'Nikolaus' har inte lyckats få in följande kommentar, så jag hjälper till med det. Här är den:
"Jan Wiklund, du är snabb att dra sektsvärdet. Är det anarkismen som spökar månne? Jag läser vad du skriver men jag håller alltid bara med dig till hälften. Du hyllar folket och folkrörelsen men organiseringen får bara vara spontan, eller? Arbetarpartier måste vara "öppna" enligt "svenska folkrörelsetradition"? Om det är något i stil med detta som du tycker så vill jag tillstå att dina uppfattningar är en riktig godispåse för monopolkapitalet. Hur skall en sådan organisation kunna klara sig genom bistra tider? Det går inte i Sverige och har aldrig heller lyckats någon annanstans. Skall vi inte slänga anarkismen på sophögen som våra kramrater gjorde redan på 1800-talet?
/Nikolaus"
Skicka en kommentar