Angreppet kan gå efter någon, eller båda, av dessa linjer:
- Engels har inte förstått Marx, eller
- Engels har förvanskat Marx.
Tror sig angriparen ha uppnått något eller båda dessa mål återstår det bara att raskt förklara att Marx i själva verket delar angriparens (förmodligen borgerliga) åsikter om allting, och därmed är Marx avvecklad! Hur har jag kommit på denna tanke då? - Jo, en gång bläddrade jag i en bok av en japansk professor som hävdade att Engels inte förstått Marx, och förvanskaralternativet dyker upp lite här och där.
För den som vill undvika sådant trams kan jag i stället rekommendera en artikel på nätet som handlar just om Engels' bidrag. Artikeln är en gästbloggning på Philosophers for change. Gästen heter Roland Boer och är aktiv i Australien, och han har en egen blogg med den intressanta titeln Stalin's moustasche. Dessutom är han religionsforskare vilket underlättar hans förståelse av de tanketraditioner som bland annat lett fram till socialismen och som funnits kvar bland dess stora pionjärer. En modern svensk sekulär liberal lär inte fatta ett smack ...
 |
| Tandemparet Marx & Engels |
Min syn på Engels är att han var en av de stora kanonerna. Han hade en egen plattform att stå på. Det gällde som mycket skicklig skribent och kunnig inom olika områden, det gällde som industriman. Han kunde ha klarat sig utan Marx. Frågan är om Marx hade klarat sig utan Engels. Det må så vara att Marx skrev Kapitalet, men det var Engels som hade de praktiska personliga erfarenheterna inifrån näringslivet och som skrev om ekonomi innan Marx gjorde det. Dessutom lär han ha varit en trevlig kille. Bara det är ju värt en skål i ett glas gott rhenvin!
8 kommentarer:
Förstår inte riktigt vad man skall angripa Marx för. Det är ju höjden av vetenskap. Ingen är emot. Jag brukar kalla Anders Borg och många andra för neomarxister. Just för att deras moderna nyliberala ekonomiska teori bara är några nötter som satt matte på det som Marx beskrev.(*) Det finns väl bara två läsare av Marx i grunden. Den som läser Marx beskrivning av kapitalismen och säger, "Det här systemet är ju skit." och de som läser Marx och säger, "Det här systemet är ju skitbra."
(Dels oxå för att kineserna ofta kalla "kapitalistiskt". Som om de för ett enda ögonblick underordnade sig kapitalismen.)
Det finns ingen strid mellan planekonomi och kapitalism, det är en låtsasstrid. Det är en strid kring vilken nomenklatura som skall styra planekonomin. Sedan har vi en strid mellan individualisterna och institutionalisterna.
Så jag brukar tänka så här. Jag lever redan i Sovjetstaten. Vad kan jag då göra för att förbättra sovjetstaten, att rösta på stämman i SUKP(riksdagen) gör ju bara marginella förändringar då allihopa där är institutionalister av förklarliga skäl. Hur slåss man för individerna i en värld där planekonomiska jättar stövlar runt? Där tror jag att det är Jan Wiklund, som har en viktig del av svaret.
(*) Om de nyliberala teorierna beskriver den ekonomiska verkligheten lite iaf, så beskriver de bara Marx, med matematisk statistik.
I den akademiska världen kan man hålla på med den sortens påhopp. Man angriper Marx genom att låtsas att man försvarar honom, men försvaret i sig blir ett dolt angrepp. Inget som vanligt folk mitt i vardagen behöver fundera över.
Men nyliberalerna har ju satt matematik på Marx. De beskriver marknaden matematisk, med approximationen att ekonomin utgörs av en person. Där visar sig nyliberaler vara marxister. Det framgår i den matematiken att nyliberaler och marxister är samma sak, nyliberalerna jämställer alla precis som kommunisterna, men de gör det som matematisk approximation/modell. Det innebär att de jämställer institutioner, inklusive staten(som ekonomisk aktör, inte som reglerare) med människor i ekonomisk mening, vilket är skrämmande ur flera perspektiv. Vilket är det som skiljer dem från Marx, det är det som gör dem farligare än Marx och samtidigt livrädda för honom.
Enligt Ha-Joon Chang: Economics, The user's guide finns det inte mindre än nio olika skolor som var och en ser något och blundar för annat: klassisk, neoklassisk, marxistisk, österrikisk, schumpeteriansk, institutionalistisk, utvecklings-, keynesiansk och behavioristisk. Till och med neoklassikerna hittar alltså ett och annat korn säger Chang, problemet är deras skygglappar. Det är inte fel att fokusera, men felet med neoklassikerna är att de hävdar att det dom inte råkar se genom sitt titthål inte finns.
Tack för berömmet annars, Martin!
Nej Martin, den neoklassiska teorin till skillnad från den marxistiska handlar inte om verkligheten, då den utgår från totalt verklighetsfrämmande antaganden om t.ex. människans natur.
Har du läst Kapitalet?. Försök göra matematik av Marx historiskt-analytiska metod, om du kan!
Hannu: Kommer inte i hastigheten på vad Chang hade att säga till neoklassikernas försvar (han är annars en fruktansvärt elak kritiker av dem). Det kan t.ex. vara renodlingen från begränsade antaganden de är bra på. Och det kan väl vara en seriös sysselsättning om man bara accepterar att det ger en mycket liten bit av verkligheten. Men det är ju just detta de inte gör. De är myror med storhetsvansinne - men det dömer ju inte ut myror i sig.
Det är skrattretande hur många gånger som neoklassikerna blivit teoretiskt förintade. Men fortsätter varje gång som om ingenting hänt!
Det påminner på sätt och vis om hur marxismen som förklaras död gång på gång, men vid nästa stora kris stiger upp från de döda. Men här är det verkligheten som gör sig påmind, medan den neoklassiska ekonomin omöjligen kan dö så länge som kapitalismen behöver den för ideologiska syften.
Astrologer och alkemister gjorde trots att de baserades på felaktiga teorier, ändå en del verkliga upptäckter. Det vore intressant om nyklassikerna hade gjort något motsvarande, men jag känner inte till något. Inte ens att de skulle utvecklat någon ny intressant matematik. Men är tacksam för tips :-)
Jag ber om ursäkt.
Termodynamik analogin i neoklassisk ekonomi.(*) (General equilibrium theory)
Man anger grundmotiv till varje individ som "utility maximization", individens motiv bekymrar man sig inte om, de maximerar nyttan i vad de än vill åstadkomma. Det är bara hårda kulor som studsar omkring i ett utrymme (allmänna gaslagen). Institutionerna antas ha profit maximization som motiv, men de jämställs med individen iom att de kan vara både utility maximizers (när de är kund) och profit maximizers (när de är institution). Vipps så har man jämställt institutionen med individen, för när institutionen uppträder på ena sidan, så är hen utility maximizer, samma som individen. Men individen underordnas därmed institutionen, då institutionen ensam utgör motpart, det finns egenföretag, förvisso. Det medför att individen är jämställd företaget så långt som den är egenföretagare, underställd institutionen så länge individen bara är individ.
Alla människor är lika och alla institutioner är lika, inga andra faktorer bestämmer utgången annat än hur "bra" jag är. Men när man behandlar det hela matematiskt så ser man ju inte till alla kulor (individer) var för sig så man behandlar dem termodynamiskt i klump. Så långt är den marxistisk den säger att alla människor är lika, den erkänner det matematiskt. Men sen blir det anti-marxistiskt och bara korkat.
Gasen antas oxå vara perfekt, finns ingen kondens i balongen. Inga andra motiv, inga skillnader, man söker ge institutionerna individernas rättigheter. Där är det inte bara anti-marxistiskt, det är fascistiskt.
(*)Jag säger termodynamik analogi, för det är bara något man lånat för att ge det hela en respektabel och vetenskaplig fasad. Termodynamik är i grunden statistisk, hur många molekyler reagerade och hur blev fördelningen av produkter. Utifrån mängder med försök och mätningar, har vi tagit fram ett antal konstanter, dessa gör att vi kan skapa termodynamiska lagar. Det är konstanterna som i grunden gör matematiken alls relevant. För utan dem, då kan den här matematiken anta exakt vilket utseende som helst och du kommer hitta dessa former överallt du tittar givetvis. Det är som att klippa ut en figur i papper och hålla upp emot molnen för att se lustiga figurer i molnen. Ingen kan påstå att du inte ser lustiga figurer, ingen kan påstå att du inte obsererar verkligheten, men att låtsas att man hittat något fantastiskt i Naturen, det är en lögn.
Skicka en kommentar