Hur dåligt är det osäkra läget?

Sur kommentar: Som fotgängare i Stockholm bör man betraktas som hjälte när man vågar sig ut på vissa stråk som frekventeras av helgalna cyklister som forsar fram som självmordspiloter!

Är det inte tröttsamt med alla kommentarer om det där valet? Det blir kaos och elände, och det har väl varit klart ganska länge. Så går det när politiska skojare tillåts dominera, vare sig de heter Löfven eller Reinfeldt eller något annat. De lyckades lotsa fram sd till en framträdande position som 'vågmästare', och det var väl det som var meningen. Nu kan allt skyllas på sd. Det kan Åkesson ta med gott mod - han har sina styrkor med sig, och i kaoset kan de fortsätta att växa. Så som sd 'hanterats' hade det varit en första klassens sensation om partiet inte gått framåt. Åkesson har tagit de gåvor som bjudits. Jag tycker det är fel att förakta, men som bland annat socialdemokraterna har uppträtt finns det knappast anledning att se dem som ett respektabelt parti. Kanske en del där ännu uppfattar sig som statsbärande, men det borde de vänja sig av med.

Göran Greider twittrade en dikt som inte ger stämningen av 'klackarna i taket' direkt:

Mörkret faller
men stjärnorna
har inte hunnit fram.
Det är det dagliga,
osäkra läget.

Hur dåligt är då läget? - 'Allt delar sig i två' lär oss den dialektiska filosofin. Det finns gott/dåligt, uppbyggande/nedbrytande, etc. i alla företeelser. "Det dagliga, osäkra läget" flyter kan det driva iväg åt vilket håll som helst, beroende av vilka krafter som dominerar dess inre motsättningar. Kapitalisterna har lika mycket makt före som efter valet, valet gällde ju inte dem. Då är frågan om det finns viktiga grupper inom den klassen som har kritiska synpunkter på den nyliberala kaos-politiken de senaste årtiondena. Även industrin drabbas när tågen inte går, exempelvis. Då kanske de nådigt ger Löfven tillstånd att genomdriva en del återregleringar. Det är väl ungefär på den nivån som den svenska politiken är just nu. - Å andra sidan, i en flytande verklighet kan ju andra krafter gå in och agera, kanske till och med i en positiv riktning. Men då måste det komma underifrån. Överheten kan man inte lita på. Men den kan skrämmas att åtminstone inte sköta sig så illa som den vill.

Blä, liksom ...