Finansierat?

Höstsolen må lysa vackert på höstgyllene björkar, men i bakgrunden samlas hotfulla moln!

Man skulle kunna skriva mycket om ekonomi dessa dagar. Det verkar som om nästa fas av krisen som drog igång 2008 nu utvecklar sig. Den kreditburna ekonomin mår inte bra. Med andra ord har den utvecklats helt logiskt.

... i en värld där vi är beroende av att privata banker öser ut mer och mer lån, har det skapats en ekonomisk modell som inte bara kräver hög skuldsättning för att skapa tillväxt, utan ständigt stigande skuldsättning. Samtidigt blir effekten bara klenare och klenare. Ungefär som en missbrukare som kräver högre och högre doser för uppnå samma rus.

Hur kommer man ur denna knarkarekonomi då? - Förmodligen efter en jäkla smäll och en jädrans massa gnäll från dels den skuldsatta 'medelklassen', och definitivt från de smågrupper som verkligen har blivit feta på kalaset. De som kräver att få ha resten av samhället som sina låneslavar för att 'finansiera' det som skall göras för vår gemensamma nytta.

På tal om smågrupper som tar för sig - i den här artikeln finns mer uppgifter om hur de rikaste roffar åt sig alltmer. Där finns data även för Sverige.

Här är en fundering på tal om 'finansiering' (siffrorna är tagna ur luften, jag vet inte om de stämmer):  Antag att vi hittar tusen lediga människor som kan arbeta inom sjukvården i olika funktioner, att vakanser finns och kan besättas omedelbart, och det bara är 'finansieringen' som saknas. Lön samt sociala avgifter uppgår till ½ miljon/styck vilket skulle betyda ½ miljard/år för hela gänget. Staten gör som banken, skapar ett konto varifrån kostnaderna kan dras.  Människorna anställs, och i och med att de har rejäla arbeten och gör bra saker för samhället så betraktas hela historien som finansierad! Vinsten, 'finansieringen', är att det blir fler som städar, och städar ordentligt, på sjukhusen, att det finns fler biträden, undersköterskor, sköterskor som tar hand om patienterna utan att behöva springa benen av sig, etc. etc.

Reflexion som tillägg: en stor del av utbetalda löner går ju tillbaka till utbetalaren i form av direkta och indirekta skatter. Andra utgifter i form av a-kassa eller socialbidrag försvinner. Förslag av den här typen brukar skrämma fram pinsamma inflationshysteriker. Men hur stort blir nettotillskottet av köpkraft i ekonomin? Inte ½ miljard i alla fall! Och vad händer med penningvärdeförändringar i ekonomier där fysiska pengar nästan är borta?