torsdag 9 oktober 2014

Vad är "det svenska"?

Jag har haft World Values Survey uppe här på bloggen några gånger. Första var redan i februari 2009, när jag presenterade den här bilden:

För att sammanfatta väldigt kort: Internationellt sett är Sverige extremt vad det gäller sekularisering och individualism. I augusti förra året hade jag anledning att återkomma till vår "avantgardekultur".
Senast var i augusti i år, när inställningen till politik berördes.

Här är en intressant fråga som ställs i dessa internationella undersökningar:

Generally speaking, would you say that most people can be trusted or that you need to be very careful in dealing with people?

Jag har gått in på WVS sida och kört lite statistik. Av bilden ovan förefaller Sverige och Zimbabwe vara totala motsatser, så jag valde dem, samt världens folkrikaste land - Kina. Hur svarade folk på frågan om tillit under den senaste undersökningen som gjordes 2010-2014? Kan man lita på de flesta människor, eller måste man vara väldigt försiktig. Jo, så här:


China Zimbabwe Sweden
Most people can be trusted 60,3 8,3 60,1
Need to be very careful 35,2 91,7 37,2


Likheten mellan Kina och Sverige får sägas vara slående, olikheten mot Zimbabwe detsamma. Men här är en intressant detalj till: första gången den här frågan ställdes var 1981, och då såg svaren för Sverige ut som följer:

Most people can be trusted 52.5%
Can´t be too careful 39.5%

Nu skall man nog inte dra för stora växlar på små procentuella förändringar, men är det uppåt åtta procentenheters skillnad kan det vara anmärkningsvärt. (Kina finns med första gången i en mätning 1990, tilliten var då obetydligt lägre än ovan.)

Här vill jag komma med en länk igen, till någon som irriterar somliga av mina läsare: Karl-Olov Arnstberg har skrivit en artikel om "statsindividualismen". Jag tror att den kan ha viss betydelse för att förstå hur ett land som är världens mest individualistiska samtidigt har en befolkning som har så stort förtroende för politiska ingripanden. Svaret kan vara att staten/det offentliga har stöttat individualistiska lösningar på livets problem och får då förtroende tillbaka, inklusive att ta ut väl tilltagna skatter.

Som alltid: man kan diskutera faktaurval och slutsatser, men samhällsvetenskap är ingen exakt naturvetenskap - och därmed ökar utrymmet för tolkningar av grunddata. Men om man kombinerar en hög nivå på förtroendet mellan människor, och stor tillit till politiska lösningar av samhälleliga problem kanske man har hittat en del av det där "svenska" som somliga påstår inte finns, eller placerar på fel ställe. "Det svenska" sitter inte i knätofsen, det sitter i huvudet. Och jag skulle nog påstå att det går tillbaka till tider långt innan någon visste vad en välfärdsstat kunde hitta på.

7 kommentarer:

martin sa...

Ekonomi bygger också i väldigt hög grad på förtroende. Det där är ju ett slags totalitetsmått på förtroende, "de flesta är ärliga", men vilka är i gruppen som inte är "de flesta"?

Jan Wiklund sa...

Arnstberg är här i gott sällskap med t.ex Bo Rothstein som har skrivit en mycket intressant bok som heter Sociala fällor och tillitens problem. Han menar också att tilliten byggs uppifrån. Om myndigheterna är fria från korruption sprider sig tilliten i samhället. Om de är korrumperade sprider sig det också.

Rothstein har också skrivit en uppsats om hur Sverige lyckades befria sig från korruption i mitten av 1800-talet (på Bellmans tid var den som bekant enorm). Den kan läsas på http://www.tidskriftenarkiv.se/index.php/hem/article/view/2000-6217.1.1. Det handlade helt enkelt om att ta bort allt som kunde tänkas av kommersiella relationer mellan myndigheter och allmänhet.

Bäddat alltså för ökad misstro och minskad tillit när det offentliga kommersialiseras!

martin sa...

Intressant. Jag funderade på att skriva nån spekulation om att det kunde relateras till förtroendet för samhällets institutioner. Men då skulle antagandet vara att det generella förtroendemåttet skulle vara jämnt fördelat. Man kan tänka sig att det är olika orsaker som ger samma utslag i Kina respektive Sverige. I Kina kan det vara förtroende för medmänniskor och misstro emot auktoriteter medan det i Sverige kan vara stort förtroende för institutioner och auktoriteter, men mindre för medmänniskan.

Men om det är så att tillit byggs uppifrån, vilket är självklart, så är det sannolikt ganska starkt kopplat till institutionerna och auktoriteterna. För tillit, det behöver man bara till människor man inte har makt över. Har man makt över dem så behövs inte tilliten, behovet av tillit är mindre för jämlikar, men ett måste inför auktoriteter.

Jan Wiklund sa...

Tilliten för jämlikar är nog så viktigt annars går det som i det landskap i Grekland som Rothstein berättar om i sin bok, där alla går beväpnade av rädsla för att bli skjuten av grannen. Det var visst några gamla blodshämnder med rötter i medeltiden som fortfarande spökade.

Eller (samma källa) taxi i Palermo, den enda stad i världen där det inte finns någon taxiväxel. Normalt litar taxiförare på att alla tar de beställningar som ligger närmast men inga andra. På så sätt minimeras tomkörningarna och maximeras intäkterna för var och en. Men i Palermo misstänker alla taxichaffisar att alla andra försöker lura dom, så alla försöker ta alla resor, inte bara de närmaste. Vilket gör televäxel omöjlig.

Men både Grekland och Syditalien har dessutom notoriskt korrupta myndigheter. Vilket bidrar till att föreviga problemet.

martin sa...

Jan,
ja det är den gamla tillitsparadoxen som ofta illustreras med brottslingar som ställs inför att tjalla på sin kumpan. Logiskt vinner bägge på förtroende.

Men behovet av tillit är inte lika stort, i Grekland kunde man kompensera bristen på tillit för grannen med att komplettera det egna våldet. Men en riktig maktmänniska har jag egentligen inget annat än tillit att luta mig på.

Men tillit är en märklig företeelse och den kan lätt röra sig emot extremer. Hederliga människor gillar inte ohederliga människor, om det i en del av samhället blir fler och fler ohederliga i eliten, så kommer det att gynna rekryteringen av ohederliga dubbelt till den eliten. Det minskar hederligas vilja att delta, samtidigt som det lockar ohederliga.

Det är kanske därför det kan bli extrema situationer som de du beskriver. Därför det krävs en "Big Bang" som Rothstein påstår.

Anonym sa...

Jan, siffrorna kan knappast vara baserade på nivån av korruption. Då skulle inte China och Sverige ha siffror på samma nivå.
eldorado

Jan Wiklund sa...

Eldorado: Även i Sverige ökar ju tilliten trots att korruptionen också gör det. Men kulturen är förmodligen seg och tar ett par generationer innan den förändras.