 |
| Ja, hösten är en dyster tid. Kanske för att den påminner oss om att det finns ett slut - för oss. Naturen kommer att traska vidare utan att bry sig om att vi försvinner. Vi får ingen ny vår. |
 |
| Möjligen kan färgerna glädja ett tag. Hösten är mångfaldigt färgrik, men det är även försommaren. Inte bara grön, utan ett helt färgspektrum med blandningar av grönt, blått, gult, brunt, rött ger oss försommaren innan allt dras ihop till en enhetlig grön ridå. Och så kommer färgrikedomen kvar under någon höstmånad innan löven faller. |
 |
| Några blommor hänger kvar i det sista. En uthållig stockros. |
 |
| Det är ett särskilt sorts ljusskimmer under träden när ljuset går genom halvt genomskinliga blad och luften är fuktig. |
 |
| Suck, ja: "Hundarna ylar och karavanen drar vidare." |
5 kommentarer:
Vackra bilder!
Tack. Det är väl det snälla man kan säga om hösten: den gör sig ofta bra på bild!
Bonden i mig får alltid energi på hösten. 2 maniska månader av febril aktivitet, sedan kommer snön och man blir slö fram till nästa maniska period på våren.
Hösten är härlig!
Björnen i mig vill gå och lägga sig vid det här laget, och vakna upp först nästa vår!
Kanske finns det inga bondegener. Men förknippar man hösten med en angenäm aktivitet, så som svampplockning, så blir man pigg och rask.
Jag måste komma på något att förknippa vinter och snö med, så är jag hemma. Aktiv hela året.
Skicka en kommentar