torsdag 18 januari 2018

Armén till förorten?


Nu diskuteras det lämpliga i att skicka militär till förorter med problem. Det hade man inte trott för några år sedan, då var det väl mest sverigedemokratisk undervegetation som tyckte att det var en bra idé. När samma sak nu kan komma från högsta nivå är det något annat.

Några reflexioner och frågor.

Vad skulle militärer kunna göra som inte vanliga poliser redan kan göra? Bör inte polisen redan ha en sådan mängd information om individer och platser att de med rätt direktiv kan göra punktinsatser utan militär hjälp och med inte så mycket våldsutövande?

Angående våld om sådant ändå inte går att undvika: Är det inte bättre med poliser - under förutsättning att poliserna får klartecken och stöd uppifrån? Alltså att poliserna får klartecken till att skjuta i hotfulla situationer, och att de inte i efterhand får kniven i ryggen från överordnade och/eller politiskt ansvariga om media börjar larma och anhöriga gnäller om "världen snällaste kille, buhuhu ..."?

När skjuts det, respektive skjuts inte? Man kan jämföra verkliga fall här: poliser skjuter ihjäl knivbeväpnad galning som verkar hotfull, respektive skjuter inte på ett kriminellt gäng som kastar bensinbomber. (På västkusten respektive i en förort i södra Stockholm, om jag minns rätt.) Kanske fanns det en rädsla för vidare kravaller i det sista fallet, men det känns inte som ett argument för att inte skjuta utan snarare ett argument för att vika undan för våldsamma gäng.

Ända sedan Ådalen 1931 har det inte varit tillåtet att sätta in militärer mot civila. Är detta ett giltigt argument idag? - Om man sätter likhetstecken mellan förortsgangsters och strejkande arbetare är det giltigt. Ser man det på annat sätt är det en förolämpning mot minnet av de fallna 1931, men i och för sig inget argument för att skicka soldater till stökiga förorter.

'Polis' signalerar inte samma sak som 'militär'. I ena fallet är det att plocka in misstänkta brottslingar i levande skick så de kan ställas inför rätta. I det andra fallet börjar det lukta krig, och där handlar det om att oskadliggöra motståndaren och dör denne så ingår det i spelet. Förstörelsen runtomkring kan också bli betydande, och rätt vad det är kanske en helt oskyldig familj vid middagsbordet har sopats bort av en kulsprutesalva. Det kan ju bli rätt svårt för ansvariga politiker att försvara.

Kan man minska motståndet mot hårda tag  genom att med samma metoder slå till mot andra områden med annan typ av kriminalitet (knarklangare etc. i den ruffiga förorten, respektive ekonomiska brottslingar i fina kommunen släpas bort av kraftigt beväpnade poliser)?

Till sist om "hårda tag". Det är lätt att kräva "hårda tag" mot brottslighet. Jag skulle påstå att det är politiska latryggar som gör det. Den som tänker efter borde kräva "intelligenta tag" i stället. Det är jobbigare, men kan nog ge bättre utdelning på sikt.

Sammanfattningsvis: det kan komma situationer där det behövs militärer med kraftig beväpning, men generellt är jag tveksam till att soldater kan ta hand om buset bättre än poliserna. 

Inga kommentarer: