För de läsare som undrar om den kommer att fortsätta så kan jag ge ett definitivt svar redan nu: Jag vet inte.
Här är i stället några reflexioner. I bloggens början hade jag spärrat kommentarerna, det gick inte för yttervärlden att höra av sig. Jag kanske tänkte att "här kommer väl ett gäng otäcka marknadsliberaler och skriker otrevligheter, och det har jag ingen lust att ta del av". Men efter ett tag så blev det möjligt att kommentera, fast jag hade moderering. Efter några år, när otäckingarna lyst med sin frånvaro, slopade jag modereringen som ett tillfällig experiment. Eftersom ändå inga floder av otrevligheter vällde in fick det fortsätta, och är ännu i kraft, att det är bara att skriva så läser jag och svarar så gott jag kan. Det kan bara ha varit en handfull kommentarer som har raderats i efterhand. Jag minns inga detaljer, men det var nog spam. Reklam för någon smörja. Kritiska synpunkter har kommit in ibland, och det har jag mer betraktat som hjälp.
Men hur är det med omgivningen i cyberrymden? Jag följer bara ett fåtal bloggar och skriver inte mängder av kommentarer. Och när jag är inne på andras mark försöker jag hålla minst lika hövlig ton som jag kräver på min egen, av besökare och av mig själv. Intressant nog har några blockat mig från att kommentera i alla fall. Min enda motåtgärd har varit att radera dem från min "bloggrulle" till höger på den här sidan. Lika för lika! Här är blockad-listan.
Utställningsobjekt ett: Flüchts Bilderblogg. Det är nog personligt. Flücht drev en blogg som han tröttnade på och sålde, varpå han strax ångrade sig och började föra ett dj-a liv. Jag påpekade att det var olämpligt, dels att sälja en icke-kommersiell blogg, dels att ta pengar för den och sedan högljutt klaga och försöka skjuta den i sank när man inte längre kunde hävda att det var ens egen. Det uppskattades inte. Synd att den här konflikten utbröt, för i vissa ärenden (som ryska ubåtar och dykare i skärgården) har Flücht gjort väldigt bra inlägg. I andra frågor har det varit sämre eller rent eländigt, och att han skulle han några socialistiska insikter tvivlar jag starkt på.
Utställningsobjekt två: Trotskisten Svensson, som inte vill kalla sig trotskist. Oklart varför blocken inträffade, eller om det var klart men skedde för så länge sedan att jag glömt det. Någon motivering tror jag aldrig förekom. Men det hindrade dock att jag ställde några i mitt tycke relevanta frågor till Svensson. Exempelvis varför han å ena sidan är väldigt klar över att en stor del av brottsligheten utförs av yngre män ur "arbetarklass", men å andra sidan livligt har propagerat för att just den sortens individer skall släppas in i Sverige i massomfattning. (Även om dessa ynglingar, tidigare kända som "flyktingbarn" förmodligen är "medelklass" i ursprungslandet.)
Utställningsobjekt tre: USA-bloggen: Jag är oklar över orsaken, men Lennart Frantzell som driver den drivs också av ett märkligt hat mot Kuba. Kan vara någon kritisk kommentar från mig om detta som fick honom att gå i taket. Eller om det nu gällde synen på Ryssland, mot vars ledare han slänger okvädningsord som en liten gosse på skolgården som öser ur sig vad som helst för att låta elak.
Utställningsobjekt fyra är egentligen utanför listan, för det är en nättidning: Avpixlat hette den förr, numera Samhällsnytt. På senare tid har Samhällsnytt fått en uppryckning journalistiskt genom bland annat Egor (Jegor?) Putilov som ställer de relevanta frågorna till folk som slänger på luren, men andra delar är det gamla trista moraset - och då främst kommentarsfältet. Det är ganska sällan man hittar någon kommentar som har något intressant att tillföra, utan samma förgrämda gnällande mest hela tiden. När det skälldes om "vänsterliberaler" (det var under en tid favorittermen för nästan allt som ogillas på den där sajten, men som begrepp synnerligen luddigt) skrev jag och undrade varför jag inte får använda ett annat av deras favorituttryck om folk på sajten jag ogillar, nämligen "patrask" - och så åkte jag ut. Verkar inte ha något sinne för humor där ... - Den konspirationstroende skulle ju kunna tro att Samhällsnytt i själva verket drivs för att Nisse i Hökarängen skall få möjlighet att lufta sina mindre genomtänkta åsikter hemma hos sig vid datorn i stället för att springa ut på stan och tjoa om dem bland andra människor. Kodord: kontrollerad opposition! Säkerhetsventil! - Nä, jag bara skojade!
För att återknyta till rubriken: de som blockat mig 3 (eller om man vill, 4), de jag blockat noll. Eftersom de som jag listade knappast läser min blogg är det meningslöst att påpeka att den är öppen för genmälen om någon känner för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar