I mitt föregående inlägg hade jag en positiv notering om en bloggpost hos Mohamed Omar. Ett nytt inlägg har ett olustigare innehåll, men det hänger mer på synpunkterna hos den person som Mohamed intervjuar: Lasse Wilhelmsson. Han har någon sorts judiskt ursprung, kazariskt från Ryssland, och han kritiserar sionismen. Det gör jag också, men till och från tycker jag att han kör av vägen på ett konstigt sätt som drar fram fel sympatisörer.
Intervjun i sig finns det ingen anledning att klaga på. Wilhelmsson får prata på och framlägga sina synpunkter. Hur kan man annars diskutera dem? Jag plockar fram en bok ur bokhyllan: E. H. Carrs Foundations of a Planned Economi 2 och kollar in en tabell som säger att 1922 var procentsatsen judar i sovjetiska kommunistpartiet 5,2 och hade sjunkit till 4,3 1927. 1926 räknades 1,8 procent av befolkningen som judisk. Detta är något helt annat än de extremsiffror som Wilhelmsson drar fram och det är bland annat hans utflykter där som verkar olustiga. Det har en liten doft av "den judisk-bolsjevistiska världskonspirationen".
Jag anser inte att Wilhelmsson argumenterar på ett sådant sätt att han är en riktigt bra kompis i kampen mot den rasistiska sionismen. Ibland fungerar det nästan tvärtom, och om man resonerar på hans eget sätt skulle man kunna ana en konspiration någonstans ... .
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar