Mohamed Omar har jag skällt på tidigare (och jag anser fortfarande att jag har rätt - som poet borde han inse ordens betydelse och skriva intelligentare om Palestina) men är han inte också en "illojal europé" när han skriver på sin blogg och i Aftonbladet? Jag försökte gå in på hans blogg nyss men den verkar vara nedlagd. Han kanske känner behovet att börja på ny kula igen i någon annan version, och det kan jag förstå. Men det som jag tror var hans sista blogginlägg hittills finns också i kortare version hos Aftonbladet under rubriken: Nu lämnar jag svenska Pen.
En del liberala skönandar försökte väl sparka ut Myrdal från svenska Penklubben på sin tid, men jag kom inte ihåg hur det gick med det. Omar kritiserar Pen som en "liberalimperialistisk, pro-sionistisk och anti-islamisk organisation" som struntar i förföljda islamistiska journalister och författare därför att de har "fel" åsikter medan man premierar avhoppare som säger det som liberalerna och imperialisterna vill höra. Man kan ju jämföra dessa avhoppare med "den gode vilden" som säljer ut sina medmänniskor för att vara den vite mannen till lags.
Naturligtvis måste Omar sedan röra till det (för sig själv och dem han vill försvara) genom att dra in tysken Horst Mahler och den engelske "historierevisionistiska" historikern David Irving i resonemanget om de som inte får stöd från Pen. Men om man strängt håller sig till principen om yttrandefrihet och det idiotiska att sätta folk i fängelse för att de förnekar Förintelsen så är det inte så stora problem med det. Dumma argument och påståenden får man bemöta med goda argument, inte hot om åtal och fängelse. För övrigt: när det var som värst på Mohameds blogg visade det sig att hjältarna på "Forum för levande historia" över huvud taget inte var intresserade av att leverera några argument.
Mohamed Omar skriver:
Härmed kungör jag att jag går ut Svenska Pen, en liberalimperialistisk, pro-sionistisk och anti-islamisk organisation. Jag har ingenting där att göra, jag är en av avhopparna från väst, inte till väst. Och som sådan befinner jag mig på andra sidan i Pens civilisationskrig.
Och med ”väst” menar jag inte det gamla Europa, som jag har stor respekt för, utan den nya liberala och sekulära kulturen.
Som avhoppare är också jämten Mohamed Omar en "illojal europé". Han hoppar av, men inte från det gamla Europa eftersom han väl närmast är kulturkonservativ. Själv undrar jag med mina historiska kunskaper om det "gamla" Europa var så mycket roligare än det nya och sekulära, men det är ju mitt sätt att se på historien och inte Mohameds. Och hur är det: erkänner Mohamed folks rätt att hoppa av från båda sidor? Har människor i muslimska länder rätt att hoppa av från islam eller leverera besk och kanske illa underbyggd kritik utan att behöva bli hotade av upphetsade mobbar? Det kunde vara bra med ett klargörande.
Eldunderstöd får Mohamed av Anders Johansson som helt frankt konstaterar att det är
makt det handlar om. Vi vill så gärna förstå – så länge ni anpassar er till vår förment neutrala hållning och våra geopolitiska intressen. Därmed blir det i alla fall tydligt vad denna västerländska vilja till dialog och förståelse egentligen handlar om: ceremonier, retorik, gester, självbekräftelse. ”Iransk valrörelse” var Carl Bildts korta förklaring till Ahmadinejads tal. Problemet är att den förklaringen funkar bättre åt andra hållet: protestmarkeringens mottagare var knappast Iran utan de egna ländernas väljare och opinionsbildare. När Rasmus Landström (21 april) beskriver hur han ”stålsätter” sig inför mötet med den tidigare så fine och moderate Omar kan man mot den bakgrunden fråga sig vad han är så rädd för. Mötet med den Andre? Eller att konfrontera sitt eget hyckleri?
Johansson pekar också på något i Carina Rydbergs skriverier som jag känt mig osäker för och som slutat med att hon utpekat Mohamed Omar som fanatiker. Vi stod ändå på samma sida när vi försökte ta itu med Förintelseförnekarna som släpptes loss på Mohameds blogg. (Kom ihåg att Mohamed Omar gått hårt emot bland de värsta av islamisterna, nämligen wahhabiterna! Denna riktning är ett betydligt större bekymmer än några al-Qaida-figurer genom sin finansiella styrka och sin allians med USA.)
Det kan finnas olika bevekelsegrunder och olika rörelseriktningar, men själva principen att hoppa av från den ondskefulla, giriga och nedbrytande som finns här i vårt Västerland kan inte vara fel. Lika litet som det är fel att hoppa av från det ondskefull, giriga och nedbrytande som finns i Österlandet. Själv hoppas jag att detta kan förvisa såväl rasismer som religioner till historiens skräphög. Och hoppas att avhoppen sker åt rätt håll för att främja mänsklighetens utveckling mot att bli trevligare varelser.
Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Socialbyrå eller vägvisare och inspiratör? - Undvik snällhetsfällan!, Baskien Information skriver Juana Chaos får hjälp av FN expert, ETA medlemmar på flykt, jesper skriver Video från Antirasistiskt forum, petter skriver Antirasistiskt forum sammanfattning. Del 1, H Palm skriver Vad annat är livet än verksamhet?, Haninge skriver Varför man blir kommunist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar