Den som är utan skuld ...

... kastar första stenen. Just det, så lyder Skriftens ord. Rent konkret betyder detta påbud att man bör granska själv innan man kritiserar andra. Det är pinsamt dessa dagar när det ena lägret anklagar det andra för särskilt skurkaktig mentalitet, men genast får till svar att "titta på den ... eller den ... eller den! Ni är minsann inte bättre". Vad är värst: att Schenström går på krogen när hon är Sveriges krisgeneral, eller att Sahlin virrade till det med kontokorten? Eller andra exempel som vi känner till från olika håll.

Det finns de som tycker att moderater är särskilt hemfallna åt dålig moral och arrogans. Är det inte rimligare att säga att vissa sorters människor är hemfallna åt dålig moral och arrogans, och att de kan dyka upp var som helst? "Var som helst" i detta fall betyder ställen där det går att göra karriär. De tar sig uppåt i företaget, organisationen, klubben, partiet etc., och till slut tappar de kontakten med marken. De svävar omkring i högre rymder och driver frågor som det stackars småfolket inte bör bry sig om, och om de tar en fräck genväg här och där - än sen! För en del år sedan var det en stor kommunal skandal i Motala, och där var det socialdemokrater som hade blivit väldigt styva i korken. Schymans turer i vänsterpartiet hade drag av svindel. Går det illa för centern i nästa val kanske någon upptäcker att även detta parti har svindlare i toppen. Jag tror att den här typen av människor finns överallt.

Jag har hört berättas om vissa typer av brottslingar att de tycker sig vara onåbara. De är så smarta att de aldrig kommer att åka fast. Tror de. Kanske det är samma sak som händer med de som med flitigt arbete och smartness tagit sig upp i den ena eller andra organisationen? "Jag har lyckats hittills, så det kommer att gå bra i fortsättningen också även om jag blundar för vissa regler och föreskrifter!" Och så blir det så ömkligt när de åker fast! De förstår ingenting.

Hur handskas man med karriärister och svindlare och folk som verkar tappa kontakten med den verklighet som organisationen har satt dem till att sköta? - Jag ser inget annat svar än demokrati. Om organisationen passivt tittar på medan några i dess led börjar uppträda konstigt får den faktisk skylla sig själv om den plötsligt står där och svettas med en pinsam skandal. Det måste finnas medlemmar med kurage att säga ifrån. Om detta sker på ett mycket tidigt stadium kanske karriäristens obestridliga talanger går att ta hand om innan de leder till skandal.

En intressant sidofråga är om man i vissa fall kan tolerera att chefer nallar lite ur kaffekassan eller krökar vid olämpliga tillfällen - nämligen om de gör andra saker som är så enormt positiva att detta uppväger ofogen. Det kan finnas sådana fall, men jag tror att de är så sällsynta att vi inte behöver fundera så mycket på dem.