Svenskarna och slaveriet

Är det en tillfällighet att slaveri åter kommit på tapeten? Ingenting "bara händer", det finns alltid orsaker. För några dagar sedan sades i ett radioprogram att den företeelse som kallas "trafficking" lika gärna kunde kallas slaveri. I svenska Wikipedia står det för övrigt:

Människohandel, ibland kallat trafficking ... är förflyttning av fattiga människor under slavliknande förhållanden till vad som mer eller mindre är tvångsarbete, ofta till hushållsarbete eller fabriker ...

Vad som bör tilläggas är att denna moderna form av slaveri sällan är laglig, även om den tolereras i områden där myndigheterna är svaga eller korrumperade. Det gamla slaveriet var ju i högsta grad lagligt och integrerat i samhällsekonomin. Men med tanke på att mycket gammalt skit vällt upp under senare år kan man undra om inte någon snart kommer att slå på trumman och propagera för att slaveri bara är bra och nyttigt. Den här typen av kriminalitet, maskerad som affärsverksamhet, är förmodligen svår att stå emot i ett samhälle där just affärsverksamhet antas stå över allt annat. Den kan ju erbjuda sina tjänster till konkurrenskraftiga priser.

Debatten som brutit ut i Dagens Nyheter efter att turbo-historikern Dick Harrison skrivit några volymer om slaveriets historia är intressant ur flera synpunkter. Han vill skyffla över en hel del av ansvaret på afrikanerna själva för den transatlantiska slavhandeln, och det väcker givetvis opposition. Den som är bekant med historien har hela tiden känt till att det fanns intern slavhandel i Afrika och att araberna hämtade svarta slavar där. Det är ingen nyhet annat än för de oinformerade. Men med "upptäckten" av Amerika och den transatlantiska slavhandeln förvärrades läget enormt, på ett sätt som ännu skapar problem på båda sidor av Atlanten.

Man kan givetvis fråga hur mycket av Harrisons ståndpunkt som är resultat av kritisk forskning och hur mycket som är "tidsanda" där det gäller att befria de vita europeerna för åtminstone en del av ansvaret för sina egna handlingar. För det är ju inget tvivel om att det dystra minnet av slaveriet solkar ned dem som tjänade på det, främst de uppåtgående nationerna i västra Europa och Nordamerika. Historien är ett slagfält, och nu gäller det att försöka få bort vissa besvärande företeelser från den fria företagsamhetens stolta krönika!

Några intressanta punkter som jag uppfattar det med ledning av DN-artiklarna:

Vad diskuteras och varför? För rätt många år sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel om det svenska järnets betydelse för slavhandeln, och det framgick att de inblandade i Sverige mycket väl visste att svenskt järn användes i slavhandeln på 1700-talet. Det blev så vitt jag vet inga reaktioner. Här kan vi jämföra med den första stora artikeln om steriliseringar i Sverige som DN tryckte - den försvann i tystnaden tills det blev politiskt matnyttigt att ta fram den igen och vrida till det hela till ett angrepp på välfärdssamhället. Men nu kommer hela historien om det svenska slavjärnet upp till ytan igen, i en artikel av Jan Lönn i DN idag. (Jag har inte hittat den i webb-upplagan.) Men varför? För att Harrison gått för långt just i den här frågan och klantat till det? För att Harrison är illa omtyckt på olika håll och av olika andra skäl, och det här är ett sätt att ge honom en snyting? - Jag vet inte.

Näringslivets skuld. Svenska järnbruk tillverkade en särskild sorts stångjärn som användes i den afrikanska handeln för att europeerna skulle kunna byta till sig slavar. Att svenskt järn medvetet levererades till slavhandlarna handlar om ett dåd nästan i samma klass som om svenska företag hade sålt gas till nazisternas utrotningsläger. Inte lika avskyvärt - men inte långt ifrån. - Alternativt kan man med dåtidens ögon se det som normal affärsverksamhet, med försäljning till en legal näringsgren. Motargument är att om Tyskland vunnit Andra världskriget hade eventuell gasförsäljning varit helt legal och godkänd ... . Hur hanterar man den här moralfrågan?

Harrisons försyndelser. Harrison själv får sig några rejäla smällar av Lönn, med anklagelser som är allvarliga för en historiker. Harrison sägs bara ha tagit hänsyn till den forskning som stödjer hans egna synpunkter. Han har visserligen en diger käll- och litteraturförteckning men :

... den ger mer ett intryck av att vara avskriven ur en bibliotekskatalog än att vara litteratur han verkligen konsulterat för sitt snabbskrivna verk där faktafel är legio.

Att hävda att en forskare citerar verk han inte läst och dessutom har svårt att få fram rätt fakta är allvarligt. Och ordet "snabbskrivna" ger bilden av en författare som hafsar sig igenom sitt material.


Lönns slutkläm kan ses som en maning till ... ja, kanske Forum för Levande Historia? (nej, jag skämtade bara):

SVERIGES DELTAGANDE I den gemensamma europeiska slavhandelsekonomin var inte perifert. Men tystnaden har varit stor. Ingen svensk skolbok omnämner att Sverige varit en slavhandlarnation. I den nationella myten ingår att Sverige stod utanför både slavhandel och kolonialism. Men genom den internationella uppmärksamheten kring slavhandelns avskaffande under 2007 och kraven på erkännande och uppgörelse med en mörk tid av deltagande i Afrikas förintelse håller verkligheten på att hinna ifatt oss. En svensk ursäkt är på plats. Ansvaret för individerna som var involverade i orätterna är för länge sedan passerat men ansvaret för institutionerna som deltog i form av myndigheter och stat består.

Jag tvivlar på att det blir något. Business is business. Jag undrar om någon svensk bolagshövding inom järn- och stålbranschen är redo att känna någon skuld för vad föregångarna hade för sig för 200 år sedan. I och för sig, det har inte jag heller.

Kanske jämförande studier mellan de nordiska länderna kan ge oss en bättre förståelse för vår roll under den mörka slavepoken? Danmark var framgångsrikare som innehavare av slavfort i Afrika och plantageöar i Västindien som drevs med slavarbetskraft. Men var Sverige värre än Danmark enligt något mått? - Hur är det med Norge? Jag tittade i Ibsens Peer Gynt och där påstod sig Peer ha drivit slavhandel till Carolina. Om norrmän var slavhandlare i litteraturen kanske det fanns några som gjorde samma sak i verkligheten också?