En skribent baserad i Stockholm steg av tåget på Göteborgs central en sen eftermiddag i slutet av november. Och häpnade och förtjustes. I lyktor och träd satt tusentals små, små lampor, formade till trekanter som stiliserade granar eller till rektanglar à la standar. Ljusbärarna kantade gator och alléer. Över allt syntes en jättehög ljusgran, att den stod på Liseberg kunde också den tillresta stockholmaren förstå.
Göteborg lyser, utbrister DN:skribenten Barbro Hedvall. Nu skall vi inte hacka på Barbro, hon verkar ju rätt vettig jämfört med en del andra nissar på den där redaktionen, men det kan vara intressant ändå att notera vissa saker.
"Jag vet att förklaringen till Göteborgs eklärering [finare ord för fin belysning] heter Göran Johansson och en stenhård tradition av kommunal styrning" skriver Hedvall. Och så jämför hon med Stockholm (jag har kursiverat på några ställen):
Visst finns ljusramper på somliga hus, granar står litet varstans och somliga gator har juldekorationer, vanligen i form av girlander tvärs över. Det är lättare att se vad som inte finns: ingen design, ingen stil, ingen bestämd tanke.
Stockholms politiker har under åratal lämnat det gemensamma utrymmet till allsköns kommers. På torgen står kiosker och småbyggnader och skymmer helheten och förvirrar blicken. I Kungsträdgården, stadens centrala paradplats, hålls jippo på jippo. Och däremellan fylls platsen av kiosker, scener och sportrotundor. Det pråligaste i juldekorationsväg som Stockholm bjuder är Stenbecks gran på Skeppsbron. Den lyser vackert och syns, men är en solitär.
Själv tycker jag att Stenbecks gran (som ju är en byggsats, inte ett äkta träd) mer ser ut som amerikaniserad smörja och dålig smak. Och den är ju faktiskt ett exempel på hur det gemensamma utrymmet ockuperats av allsköns kommers.
Om man låter "marknadskrafterna" sköta det offentliga rummet blir det kommers av alltihop. Det är ju det "marknadskrafter" är till för. Det blir ett köptempel, inte en levande stad.
Vad alla vuxna människor förstår (ultraliberaler kan inte räknas som vuxna) är att i stora sammanhang behövs samordning och hänsyn till många olika intressen. Det fixar inte företagare som var och en är ute efter sin privata vinst. Kanske en stark arbetarrörelse och färskare erfarenheter som industristad som gör att man har klarare blick för detta i Göteborg?
I Stockholm har liberalerna (och däri inräknar jag hela gänget av politiker från vänster till höger) låtit staden fara vind för våg. Kanske de inbillar sig att Smiths osynliga hand skall komma och ordna allt till det bästa? Den som har läst Smith torde veta att den miljö den där osynliga handen antas fixa och dona inte har, och inte kan ha något gemensamt med dagens ekonomi. Jag har skrivit om det tidigare. Det krävs att kommunen går in och pekar med hela handen och talar om vad som skall göras - vare sig det nu gäller att sätta upp några trivsamma belysningar eller andra saker som gör att vi kan vara stolta över vår Mälardrottning. Men jag undrar om småpojkarna på Dagens Nyheters redaktion fattar det?
(Jag funderade lite mer på Smith och hans "hand": den kanske skulle kunna fungera i en synlig version, i en modern datoriserad socialistisk ekonomi? ... värt att tänka vidare på!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar