Efter att ha tittat en del på arkitektur i föregående inlägg känner jag mig mogen för några kommentarer till ännu en artikel i Aftonlövets framtidsserie. Det är arkitekten Camilla Andersson som har vissa synpunkter. Hon gillar inte arkitekturen i Stockholm, den har fastnat i en form från förra seklet och nybyggnader tvingas anpassa sig till den bebyggelse som redan finns. Ja, vi vet ju att om Norrmalm i sitt gamla skick fått stått kvar ytterligare några tiotal år så hade de storskaliga rivningarna förmodligen stoppats och området runt Sergels torg och Drottninggatan nog sett ut som det gamla centrumområdet, fast upprustat efter nyare tidens krav. Inga små höghus och bankpalats, ingen "Platta". Däremot kanske ett mer levande och mänskligt centrum.
I slutet av artikeln kommer ett par intressanta saker. Hon skriver: starta en dialog som engagerar människor i den arkitektur som faktiskt påverkar vår fysiska vardag. Arkitektur ska inte vara en klassfråga. Det låter bra. Men hur kan man dra den här frågan som en icke-klassfråga när den sker inom ramen för ett klassamhälle? Kan man diskutera arkitektur och stadsbyggnad utan att ta hänsyn till exempelvis vad olika exploatörer vill? - Nja, diskutera går väl, men när det börjar dra ihop sig till avgörande, vems intressen styr då? Under några årtionden efter Andra världskriget hade vi en ordning där företag, stat och fack samarbetade om de här frågorna och man inte såg mycket av öppen kamp, men den tiden är förbi.
Andersson skriver om att Skapa en stad som även har plats för kulturverksamheter utan stora resurser och unga oetablerade företagare. Det låter trevligt, men hur uppnår man det i en miljö där mest stora butikskedjor har råd att etablera sig i de "kreativa" områdena nära centrum? (Resonemangen om "den kreativa klassen" i artikeln kunde nog vara underlag för en egen bloggpost, ur vissa synvinklar låter det bra, ur andra tveksamt.)
Nästa sak: Stockholm är en av de singeltätaste städerna i världen och vänskapsbanden blir allt viktigare samtidigt som vi får allt mindre tid. Bygg moderna kollektiv där man kan leva närmare varandra men ändå behålla sin integritet. Ett hugskott, men finns det mer tänkande här? En del försök med kollektivhus har gjorts men det har så vitt jag vet inte blivit någon större framgång. Kan det bli möjligt att kombinera ett frisvängande liv med en rejäl fast punkt i tillvaron? Kan vi förutspå kollektivhusens återkomst, i en moderniserad version?
Vi är ju rätt många som bor ensamma i ganska stora bostäder. Ur energisynpunkt är det slöseri. I ett mer sparsamt samhälle kanske vi har mindre privat bostadsutrymme men mer tillgång till stora gemensamma ytor? Sedan blir vi ju äldre också, och man har frågan om hur de äldre ensamstående skall kunna fortsätta att sköta sig själva efter förmåga men ändå ha ett skyddsnät vid behov.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
5 kommentarer:
Du skriver:
"Hon gillar inte arkitekturen i Stockholm, den har fastnat i en form från förra seklet och nybyggnader tvingas anpassa sig till den bebyggelse som redan finns. Ja, vi vet ju att om Norrmalm i sitt gamla skick fått stått kvar ytterligare några tiotal år så hade de storskaliga rivningarna förmodligen stoppats och området runt Sergels torg och Drottninggatan nog sett ut som det gamla centrumområdet, fast upprustat efter nyare tidens krav."
Fast ingen pratar ju om att riva befintlig bebyggelse så jag förstår inte riktigt varför du gör den här jämförelsen? Det handlar ju om kritik mot bristen på innovation och intressant arkitektur vid nybyggen.
Tack för reaktionen. Jag skrev ganska kortfattat och utelämnade en del av resonemanget (vilket slog mig när jag tryckt på "publicera"). Det kunde ha uttryckts klarare.
Men: Hade inte gamla Klara demolerats skulle det ha varit den miljön som nybyggena tvingats (eller inte tvingats) ta hänsyn till. Nu försvann ju såväl ruckel som gamla palats. Resterna av dem ligger i tippar runt om Stockholm. Och det är klart: vill man bygga nytt nu är det passningen till Hötorgscity och liknande som måste övervägas - alternativt att man struntar i det.
"... ingen pratar ju om att riva befintlig bebyggelse." Tacka phan för det. Nu har man ju lärt sig av erfarenheterna från nedre Norrmalm och ett antal demolerade centralområden i många svenska städer! Och det är den historiska aspekten jag vill ha med. Det betyder inte att man "bevarar allt". Det betyder dock att man funderar jäkligt noga på vad man gör! Lövholmenprojektet som jag skrivit lite om kan vara en lösning där man tänkt till ordentligt.
Jag såg din sida för övrigt. Eventuellt tittar jag över och ger en kommentar till frågan om strandskydd m.m. om det är OK.
Hötorgscity får man gärna låta bli att anpassa sig till om du frågar mig.. där får frånvaron av anpassning ett egenvärde... ;)
Rivningen av klara sköttes ju som bekant inte speciellt bra. Vissa delar behövde rivas, men att man rev även de hus som var i någorlunda gott skick (och kvalitet) är ett sorgligt kapitel i Stockholms historia.
För egen del är jag anhängare av den förtätning och förhöjning som nu pågår i Stockholms innerstad. Förändringen vid centralstationen är en mycket nödvändig förändring av ett område som länge varit eftersatt.
Vad gäller den historiska apsekten så håller jag fullständigt med. Gamla hus skall inte rivs för att ge plats för nutt (om de inte är i väldigt dåligt skick såklart).
Det är just blandningen som intresserar mig. Där man kan blanda gammalt och nytt på ett intressant sätt. Där man låter gammalt vara gammalt och nytt vara nytt, och ibland hittar intressanta fusioner mellan de två.
Du är alltid välkommen att kommentera, så välkommen in och skriv något om strandskyddet :)
Hej,
tack för svaret. Jag var just igång med att skriva och försöka skicka några synpunkter till dig men kör huuvdet i väggen. "Fel vid sidhämtning" vad det nu kan betyda. Verkar som min dator inte hittar fram till din server, eller??
Det här är vad jag just skrivit:
Kan man inte misstänka att den samverkande kraften av höjd vattennivå och föräkringsbolag som vrålhöjer premierna för byggen i riskzoner kommer att ta död på strandbyggarvurmen inom något eller några årtionden?
Skall Stockholm sluta växa? Tja, man skulle ju kunna lägga den fortsatta tillväxten någonstans längs järnvägen mellan Stockholm och Uppsala eller Stockholm och Södertälje. Eller lägga igen Bromma och bygga en ny stadsdel där. Eller tvinga de kommuner i länet som inte bygger idag att bygga i stor skala.
Kanske tankarna om "flerkärnighet" i regional utvecklingsplan för Stockholm (RUFS) är något att fundera vidare på? Allt behöver inte dras samman till centrum av Stockholms stad, det är bättre med ett flertal centra som är starka nog att fungera på egen hand.
Ditt inlägg verkar ha lagts till bra :)
Skicka en kommentar