Efter lite kringnosande på nätet hittade jag bilden av den här blomman som inte har något svenskt namn, men som vetenskapligt heter Calika edentula. Hemma hos sig i Nordamerika heter den American searocket. Tycks växa i Canada och USA.
Och varför är den intressant? Jo, enligt en notis i Svensk Botanisk Tidskrift nr 5/2007 verkar den känna av när släktingar är i närheten. Det yttrar sig i att om en Cakileplanta står nära en annan Cakile skickar de inte ut så många rötter i riktning mot varandra. Då minskar konkurrensen om det tillgängliga utrymmet och de hjälper varandra - så har i alla fall forskare tänkt sig att det fungerar. Är det en erfarenhet som går att överföra även till den mänskliga världen? Är det bäst med konkurrens där vi trampar ner och sätter krokben för varandra, eller är ömsesidigt gynnande och samarbete att föredra?
Botanik är intressant men tyvärr kan jag inte så mycket. Men när jag tidigare idag vågade mig ut en stund efter att ha varit däckad av förkylning i flera dagar blommade syrénerna för fullt och träden var så där mångnyanserat gröna som de skall vara före midsommar! Och då räcker ju bara känslan en bit, även om man inte vet vad varje blomma eller buske heter på svenska och latin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar