Jag känner flyktigt en äldre gentleman som närmast darrar av harm vid tanken på eller vid yttrandet av ordet "sysselsättning" (dock inte mannen på bilden ovan, honom återkommer vi till). Han tycker det låter väldigt illa när det talas om att människor skall "sysselsättas". Själv håller jag med - tycker det låter som att man skall hålla människor just "sysselsatta" med någonting så att de inte ställer till med något ofog. Och idag skriver Birger Schlaug samma sak. Schlaugen skriver:
Du skall sysselsättas, lille vän! Du skall inte tro att liv finns utanför arbetsmarknaden! Lev för att arbeta! Livet reduceras till en fråga om sysselsättning - detta förnedrande ord som används om barn.
Och så ger han sysselsättningshysteriska och 40-timmarsveckan-fundamentalistiska socialdemokrater en rejäl känga - de som tror att "sysselsättning" är viktigare än allt annat. Detta är ju nästan att skjuta på öppet mål i dessa miljökrisens dagar, men nya kandidater att beskjutas dyker upp hela tiden. Som naturligtvis på DN Debatt där ett par herrar från SAP har en helsida där olika saker rörs samman. Somligt bra, somligt tvivelaktigt.
Utbildning kan vara bra (obs! kan) genom att bidra till den kulturella grund vi behöver för att klara oss i dagens och framförallt morgondagens samhälle, samt ge yrkeskunskaper. Själv har jag haft stor nytta av gamla fina Stockholms Stads Handelsgymnasium, student -68! Men man kan vara fundersam över gången med nio år grundskola + tre års gymnasium + ytterligare några år på högskola … varpå man kommer ut på en stendöd arbetsmarknad om man nu inte "valt rätt".
När jag rotade i saken för några år sedan, och tittade på löneutvecklingen för industritjänstemän kom jag fram till att studentexamen knappt betyder något lönemässigt längre, och att "utbildningspremien" för högskoleutbildning verkar krympa ganska raskt. Massutbildning bidrar till att öka utbudet av arbetskraft med högre kvalifikationer, och därmed sjunker priset på varan - konstigare än så är det inte. Så man skall inte vara säker på att "utbildning" leder till bra jobb och bra lön, eller ens till jobb. Tidigare generationer av socialdemokrater har spelat en enorm roll för att främja utbildning, men dagens S-partister bör fundera på vad man verkligen vill uppnå. Ett billigt akademikerproletariat till det privata näringslivets förfogande? Eller dölja en reell arbetslöshet genom att hålla folk i skolorna?
Nu verkar det senaste förslaget att handla dels om högre utbildning, dels om yrkesutbildning för arbetslösa. Det fanns en tid när man massutbildade folk till svetsare för att bygga tankbåtar, och det höll ett tag till dess att nästan alla varv gick omkull på grund av konkurrensen från Asien. Det gäller med andra ord att försöka tänka sig hur samhällets behov ser ut under åtminstone en tioårsperiod framåt, längre är nog svårt att skåda för många yrken och även tio år kan vara en svår prognosperiod om man planerar för annat än speciella arbeten av hantverksmässig typ. Inom rätt många yrken antar jag att det måste till utbildning nästan årsvis för att hänga med i alla förändringar. Vad det gäller forskning och utveckling antar jag att det är sällan äldre folk utan arbete kan komma i fråga. Man kanske kan tänka sig vidareutbildning för folk med praktiska kunskaper inom speciella branscher däremot?
Att arbetslöshet inte är bra är också okontroversiellt (utom i kretsar som tror på teorier om "jämviktsarbetslöshet", att för många i arbete driver upp lönerna och orsakar inflation). Men om man definierar arbetslöshet som att man inte arbetar fyrtio timmar per vecka är det konstigt. För inte så länge sedan arbetade man ofta halva lördagen också. Skulle fria lördagar och kortare arbetstid per vecka, samt längre semester, innebära att man på något sätt är arbetslös? Nå, man gnetar lite mindre för kapitalet, men å andra sidan har man ju mer tid att konsumera dess produkter. Lägg till detta propåer om att försöka driva upp pensionsåldern så blir det hela ännu konstigare. Ett uppjagat skrikande om jobb, jobb, jobb … !
Det är som om produktivitetens ökning inte bara har avslutats, utan går bakåt. I den mån detta verkligen sker är det en avspegling av att industrins vikt inom samhällsekonomin minskar, och det är ju i den typen av verksamhet man verkligen kan driva upp produktiviteten. Inom tjänster är det ofta svårare att rationalisera på industriellt sätt, och försöker man med det kan de mänskliga återverkningarna bli tråkiga. Och eftersom så mycket av framtiden ligger i tjänster av olika slag borde man fundera mycket mer på hur de skall organiseras för att slippa överbefolkade klassrum, hetsande på sjukhus och vårdinrättningar, jättestora barngrupper, andfådda hemvårdare etc. Man kanske också vill omvärdera billiga hemtjänster till folk som egentligen har råd att betala fullt pris?
Sedan finns en aspekt som skribenterna på DN Debatt ignorerar, och som ignoreras av alla betong- och anti-utanförskapspartier: vad gör folk då på jobbet, och vad har deras verksamhet för inverkan på Jordens ändliga resurser? Och det är det allvarliga, alldeles som Birger Schlaug menar. Om man inte kan precisera vilka typer av arbeten som är viktiga och vilka resurser de skall tillåtas förbruka har man inte talat om varför de över huvud taget skall utföras. (Jo, jag hörde på radion nyss att Mona Sahlin vill gulla med småföretagarna också, men även för dem gäller att det räcker inte med att vara företagare, det är innehållet i verksamheten som är det intressanta.) För vem kan påstå att alla arbeten är likavärdiga för att de kallas arbeten? En sjuksköterska, för att ta ett aktuellt exempel, har inte samma negativa inflytande på den här planeten som exempelvis en reklamman som försöker få folk flyga mer.
Nå, mannen i början, doktor Karl Marx, vad har han med detta att göra? - Ja, dels var han en bildad man som kunde såväl latin som grekiska (vilket gör mig avundsjuk). Dels analyserade han sin samtid och drog vissa slutsatser av den tidiga industrialismen. Och de slutsatserna måste ha sett häpnadsväckande ut för de fåtaliga som kände till dem: industrialismen leder till ett samhälle med sådant överflöd att människorna kommer att kunna utveckla sina talanger i frihet. Den industriella utvecklingen kommer att ge grunden för ett nytt samhällsskick. Jag utgår från att herrarna som skrev artikeln i DN antingen inte känner de dessa tankar som är grunden till den rörelse de är med i, alternativt att de inte begriper vad tankarna betyder och vilken relevans de har idag.
För tiden har kommit ifatt Marx. Han skrev i ett samhälle där större delen av industrin bestod av enkelt hopspikade vävstolar, alltså i industrialismens barndom. Nu är vi på andra sidan, samhället kan definieras som någorlunda efterindustriellt, och produktivkrafterna är ljusår från vad Marx såg i 1840-talets verklighet medan vi däremot närmar oss de möjligheter han anade. Medan det gammalmodiga industrisamhället och dess snyltande chefer hänger sig kvar utvecklas samhället till ett skede där folk vill ha både frihet och personlig utveckling, inte springa omkring på en underbemannad arbetsplats hela dagen och gärna med obetald övertid också. Inte vill vi ha miljökatastrofer heller - Marx skrev lite om klassamhällets negativa påverkan på miljön förresten, så även där är han aktuell.
Mycket i den här artikeln känns som "stigberoende" för att använda ett uttryck från ekonomisk historia: det betyder att vi sitter i ett visst sätt att organisera samhället, och i stället för att göra det besvärligt för sig och tänka nytt fortsätter författarna att traska fram en väg som redan verkar upparbetad - trots att den förmodligen bara leder till att man går i cirkel. Nä, här behövs en utbrytning, och det kan Marx inspirera oss till! Exempelvis kan vi fundera på hur man kan stuva om delar av arbetslivet så att det kräver mindre tid av medborgarna men samtidigt ger mer möjligheter till personlig utveckling och tillfredsställelse i stället för jakt på människor till utmattningens gräns och däröver, och utan att det betyder masslakt på ändliga resurser. Det skall också vara ett arbetsliv som inte bara är till för eliten, och där skall man kunna gå och skrota litegrann efter egen vilja och förmåga högt upp i åldern om man har lust till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar