måndag 5 maj 2008

Naxaliter - uppror i Indiens eftersatta hörn

Att läsa tidningar på nätet är ett bra sätt att orientera sig om läget på olika håll i världen. För fem-sex år sedan upptäckte jag en sajt med nepalesiska tidningar på engelska. Där skrev man mycket om den politiska krisen i landet, och det maoistiska folkkriget som då började ta fart. Även om skribenterna inte gillade upproret var det många som var eniga om orsakernat: djup fattigdom, vanstyre, korruption.

Nu kommer liknande funderingar fram i åtskilliga indiska artiklar. Saken har spetsats till genom att det nepalesiska inbördeskriget avslutades med att maoisterna blev det största partiet i ett demokratiskt val. Framgångarna för Nepals maoister, först på slagfältet och sedan vid valurnorna, har kommit som en chock även för ledarna i Indien. De måste fundera på om något liknande kan hända i deras land. Indien har sitt eget maoistiska uppror. Ibland får det en notis även i svensk press, som för några veckor sedan när maoistiska soldater och milis stormade polisanläggningar i delstaten Orissa. Man kom över mängder av vapen, dumpade de man inte ville ha, och försvann ut i djungeln igen. Det var en typisk maoistisk operation, överraskande och skickligt utförd och med stora styrkor inblandade. Aktioner av den här typen vinner maoisterna.

Utan att ge några källhänvisningar kommer jag att försöka mig på en sorts sammanfattning av artiklar jag läst de senaste åren, blandat med egna funderingar om utvecklingen. Mycket blir naturligtvis svävande. Det är ju nästan en kontinent som berörs, med över en miljard innevånare. Dessutom har jag inga egna erfarenheter av den här delen av världen.



En maoist tar sikte ...

När den gamla industrivärlden är på nedgång börjar den ännu äldre Tredje världen återta förlorade positioner. Från slutet av 1400 hade några stater i västra Europa börjat tränga in i Afrika, Asien och Amerika i stor skala. År 1900 behärskade de i stort sett hela jorden, år 2000 var det mesta av kolonialväldena borta. Men processen fortsätter. Formell självständighet utvecklas till reell. Länder som Brasilien, Indien och Kina blir alltmer betydande och det är en berättigad fråga hur länge de kommer att nöja sig med att vara underleverantörer till USA och EU.

Men samtidigt som de här staterna växer till sig ekonomiskt och politiskt finns en oerhörd fattigdom kvar, kombinerad med korruption, ibland vanstyre, ibland obefintlig demokrati på lokal nivå. Även om Indien har en kraftig ekonomisk tillväxt är det något som inte hjälper stora delar av befolkningen. Andelen fattiga/extremt fattiga kan vara bortåt 800 miljoner människor. De är inte med, men de märker naturligtvis vad som händer. Och detta är politisk dynamit så fort någon upptäcker var sprängladdningen ligger och hur man kan få den att explodera.

Högteknologi finns även i Indien. IT-branschen går bra. Landet har mycket duktigt folk. Bangalore är känd som en IT-stad. Indien siktar på att komma med i rymdbranschen också. Astro-, kosmo- och taikonauter har vi hört talas om, men vad för sorts -naut blir den förste egenproducerade indiske rymdfararen? Tekniskt står landet alltså på en hög nivå. Man har atombomber att ladda sina rymdraketer med också … .



Men hur ser det ut bortom öarna av snabb utveckling på den indiska kartan? Kartan ovan har jag klippt från en indisk blogg. Ju rödare färg på kartan, desto mer inslag av naxaliter finns det där. Och vad är då en naxalit?

Namnet kommer efter en ort - Naxalbari i delstaten Västbengalen - där ett litet bondeuppror bröt ut 1967. Det slogs snart ner, men nya följde. Ledarna var ofta inspirerade av Kina. Sedan dess kallas många av de revolutionära grupperna på Indiens landsbygd för naxaliter. Numera kallas de också, och kallar sig själv, även maoister. De finns av olika slag, en del har tagit till vapen, en del finns med i den parlamentariska processen, men de försöker i allmänhet organisera de fattigare skikten i samhället, de kastlösa, stamfolk och andra grupper som är i stort sett utan makt idag. Ibland försöker rena landsbygdsrövare uppträda under den naxalitiska etiketten också.

"Det är han med satellittelefon, AK-47, skottsäker väst, nattsikte och bärbar dator som är naxalit, inte polis." (Det uppges att i vissa områden vågar man inte ge poliserna skjutvapen, för då är risken stora att naxaliterna kommer och tar dem.)

Teckningen som jag kopierat från en indisk tidning är inte bara skämt. Den största maoistiska gruppen, Communist Party of India(maoist) håller på att skapa en egen armé, man har milisgrupper och kontrollerar en del områden. Hur mycket är oklart men kanske en yta motsvarande Skåne plus Småland. De är utrustade med allt från moderna automatvapen och granatkastare till hemmagjorda gevär, pilbågar och spjut. Man tillverkar eller köper utrustning på olika håll. De maoister som finns i områdena med stamfolk, ofta i djungler långt från allt som är ett modernt liv, har ändå tillgång till den modernaste tekniken. Förra året kunde man hålla en partikongress ute i djungeln, komplett med datorer, kopieringsapparater och annat nyttigt. Maoisternas områden har stora naturrikedomar och de kan skaffa sig inkomster genom att ta ut "revolutionära skatter" av företag som verkar där. Kommer man på kant med företagen kan man förstöra deras anläggningar. Andra grupper är också invecklade i väpnade aktioner, men det är CPI(maoist) som är störst och framgångsrikast.

Titta på kartan upptill: i det röda området mellan de markerade städerna Ranchi och Patna samt öster om Raipur uppåt till höger ligger djungelzonerna som behärskas av maoisternas gerilla och där den indiska regeringen inte har mycket att säga till om. Hur mycket territoriell kontroll de har utanför det området vet jag inte. Det är också väldigt rött längre söderut omkring Hyderabad, men där tror jag inte man har mycket makt "på marken". Däremot lär maoisterna vara populära för sitt konsekventa stöd till fattiga människor.

Utvecklingen går fort och det som sades om maoisterna och deras strategi för bara några år sedan är historia vid det här laget. Då trodde man att de ville upprätta en nordsydlig korridor genom landet och undvika städerna. På kartan ser man konturerna av en sådan tänkbar korridor. På en del ställen i norr fungerar den faktiskt. Ibland har det varit möjligt för maoisterna att kraftigt störa väg- och järnvägsförbindelserna mellan östra och västra Indien.

Men nu verkar det som man breder ut sig i alla riktningar och även siktar på att ta sig in i städerna. Eftersom partiets verksamhet av mycket uppenbara skäl är illegalt är det svårt att veta vad som händer och hur mycket inflytande det har, men av kommentarerna jag sett finns det en uppenbar rädsla bland myndigheterna för att naxaliter skall få fotfäste i industriområden och i storstädernas slum. Enligt uppgift har naxaliter på senaste tiden börjat agera ända in i Mumbai och New Delhi.

Och här kommer flera intressanta frågor, som denna: Indien är världens största demokrati, hur kan man göra uppror i en sådan stat? Che Guevara skrev en gång att man kan inte göra uppror mot en stat som har ett uns av legalitet, och det har ju Indien. Svaret kan vara att formell demokrati är en sak, reell en annan. Maoisterna är så misstänksamma mot dagens parlamentarism i Indien att många av dem vänder den ryggen. De som väljs blir omedelbart korrumperade och struntar i sina väljare. Misstron mot den nuvarande demokratin är alltså så stor att man inte litar på ens de egna kadrernas förmåga att motså korruptionens lockelser. Hela det nuvarande systemet måste rensas bort för att säkra en hederlig maktutövning!

Även om stora program görs upp för att hjälpa folk som har problem riskerar hjälpen att försnillas innan den når fram till de behövande. Ett uppror i sig bidrar knappast till utveckling även om det kan sopa bort odugliga eller korrumperade lokala politiker, men ett resultat kan ändå bli att myndigheterna tvingas skärpa sig och tillgodose folks behov. En del kommentatorer i Indien resonerar att naxaliterna är ett politiskt problem, inte ett militärt, och det kan inte lösas med våld. Våld avlägsnar inte de förhållanden som gör att folk gör uppror. Våld kan inte avlägsna folket.

En annan mycket intressant fråga är om den ännu ganska ringa gruppen revolutionärer kan få med sig den lilla utbildade och mer välmående gruppen på "bara" ett par hundra miljoner människor. Det finns en klar oro för att maoisterna skall börja växa till sig bland "medelklass" i Indien. (Jag är osäker vad som menas med det, men antagligen avses lite bättre betalda lönearbetare, till skillnad från stamfolk och kastlösa och lägre arbetare.)

Under de tidiga upproren på 1960-talet var studenter mycket aktiva men sedan tycks den radikala studentrörelsen till stora delar ha försvunnit. En observation är att maoisterna numera inte rekryteras bland studenter och intellektuella, utan bland de fattiga. De tar själva ledningen för sin kamp mot regeringen alltså. En sådan rörelse är potentiellt farligare för regeringen än om bara mindre grupper av intellektuella agerar "på folkets vägnar". Studenter som försöker sig på gerillakrig kan man handskas ganska lätt med, men när krigarna är stamfolk som kan sina djungler utan och innan blir läget ett annat.

Gudinnan Maa Danteshwari från Bastarregionen där maoisterna är starka bland stamfolken.

En grupp som maoisterna har intresserat sig för är småhandlarna. Det är ingen tillfällighet, för småhandlare på flera håll har genomfört häftiga demonstrationer mot stora butikskedjor som riskerar att konkurrera ut dem. Naxaliterna tar också ställning för bönder som kämpar mot att deras land tas över för stora industriprojekt och speciella utvecklingszoner. I Västbengalen har sådana övertaganden lett till blodiga uppgörelser och det finns liknande projekt på flera håll i Indien. Indiska politiker (inklusive de "reformkommunister" som styr några delstater) har tittat på det kinesiska exemplet med ekonomiska frizoner och vill kopiera det. Därmed har vi en märklig situation: Kina inspirerar två helt motsatta tendenser i Indien - råkapitalism mot rårevolution!

Var kommer Bangalore och IT in i det här? - Bangalore i södra Indien syns faktiskt på kartan som ett området utan påverkan från naxaliter. Däremot kan noteras att runt staden finns områden där de har närvaro. Och naxaliternas inflytande finns nog ända inne i IT-distrikten fast det inte märks så mycket ännu. Av rapporter framgår att naxaliter också är aktiva i cyberrymden, och att det pågår en dragkamp mellan dem och myndigheterna om hemsidor och om försök att värva nya anhängare via epost eller SMS.

En stor omvälvning i ett land där några små högutvecklade zoner kanske är mogna för socialism, där kapitalism finns jämsides med feodalism och till och med slaveri kan inte vara lätt att organisera, eller ens förstå hur den skall fungera. En rimlig tolkning är att naxaliterna, vad de än skriver i sina program, kommer att tvingas anpassa sig till en oerhört mångfacetterad verklighet. Och de verkar faktiskt göra det. Frågan är om det kan bli en "nepalesisk" lösning, med förhandlingar och eldupphör och fria val, om central- och delstatsregeringarna lyckas slå ner upproret, eller om maoisterna faktiskt vinner. (Det var faktiskt förhandlingar för några år sedan i delstaten Andhra Pradesh, men de misslyckades.) Det blir måhända en ny sorts revolution, en revolution som inte ser ut som någon annan eftersom Indien är unikt. Det händer i världens näst folkrikaste land och kommer att ha betydelse långt utanför Indiens gränser.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Björn, du har verkligen tagit fram intressant stoff. Får man ta till det moderna uttrycket: Bra jobbat!
För historisk bakgrund tar jag fram Jan Myrdal-Gun Kessle Indien väntar från 1980. I början skriver JM att de tillbringat sammanlagt fyra år på resor i Underkontinenten. Det ni!
Ofta sägs att JM aldrig erkänt fel. Men kommer nu själv ihåg åtminstone två gånger. Att den grundläggande välfärden inte skulle kunna raseras i Sverige. Den var så djupt förankrad och folk skulle inte tillåta att nåt sånt skedde. JM säger att han tog fel.
Det andra exemplet gäller Indien. Han höll - felaktigt - det för uteslutet att hindunationalisterna skulle komma till makten.
Det med historisk bakgrund är viktig. Har du läst H Linde om britterna i Tibet för 100 år sen på www.fib.se?
Sixten

Björn Nilsson sa...

Jag minns faktiskt ett förstamajtal som Myrdal höll (kanske 1976, samma år som den stora strejken i skogen?) där han sa att alla kan göra fel, till och med jag kan göra fel. Och vid detta yttrande spred sig ett förvirrat mummel i mängden. Vem skulle man då kunna lita på?

Angående britterna i Tibet finns det en bok som heter Västerlandets imperialism i Kina som bygger på imperialisternas egna dokument, sammanställd av Rewi Alley. Den har jag läst i alla fall, och där finns ett avsnitt som handlar om engelsmännens föga ärofulla men mycket blodbestänkta infall i Tibet 1904.

Jag gissar att hindunationalisterna kan vara framgångsrika om andra grupper inte kan ta tag i folkflertalets problem. De kör helt enkelt den gamla vanliga stilen att peka ut muslimer, kristna eller andra "främmande" som ansvariga för de fattigas svårigheter. Ganska typiska missnöjespolitiker som frodas när de ordinarie politikerna missköter sig, alltså.

Tack för berömmet. Hoppas mer initierade iakttagare skulle kunna skriva om det här.