torsdag 26 februari 2009

EOI-erans slut och den stora smällen i Asien

Filippinaren Walden Bello skriver om EOI-politikens sammanbrott i östra Asien. EOI betyder exportorienterad industrialisering, vilket i praktiken innebar att ett antal länder har satsat på att bygga industrier för export, och de inkomster som exporten gett har använts för att modernisera.

Vi kan hoppa över detaljerna (läs artikeln, de är intressanta!) men svårigheten med EOI uppenbarar sig den dag köparna försvinner. Inga köpare, ingen export - och det innebär stor kris. Vilket är precis vad som hänt under det senaste året när exempelvis USA:s efterfrågan på billiga prylar från industrizonerna i södra Kina har sjunkit ihop. Det fanns en tanke tidigare att nya industriländer som Kina skulle vara losskopplade från konjunkturerna i de gamla industriländerna, men hur man får en sådan idé att passa in i teorin om en globaliserad värld vet jag inte. Idag har vi ett läge där konjunktursvängningarna sprider sig blixtsnabbt över hela jordklotet

I Europa har flera länder drabbats av politiska kriser och oroligheter i krisens kölvatten, men utsikterna för ännu större utbrott finns i Asien. Många fler människor är drabbade, i många av länderna är det svårt eller omöjligt att få in protester i en fredlig demokratisk process, på flera håll finns militanta rörelser som är beredda till hårda uppgörelser. Bello ritar upp en kuslig bild av ett kommande utbrott när exporteran avslutats - Asia: The coming fury:

The sudden end of the export era is going to have some ugly consequences. In the last three decades, rapid growth reduced the number living below the poverty line in many countries. In practically all countries, however, income and wealth inequality increased. But the expansion of consumer purchasing power took much of the edge off social conflicts. Now, with the era of growth coming to an end, increasing poverty amid great inequalities will be a combustible combination.

In China, about 20 million workers have lost their jobs in the last few months, many of them heading back to the countryside, where they will find little work. The authorities are rightly worried that what they label "mass group incidents," which have been increasing in the last decade, might spin out of control. With the safety valve of foreign demand for Indonesian and Filipino workers shut off, hundreds of thousands of workers are returning home to few jobs and dying farms. Suffering is likely to be accompanied by rising protest, as it already has in Vietnam, where strikes are spreading like wildfire. Korea, with its tradition of militant labor and peasant protest, is a ticking time bomb. Indeed, East Asia may be entering a period of radical protest and social revolution that went out of style when export-oriented industrialization became the fashion three decades ago.


Det finns en rätt omfattande upprorsverksamhet i Bellos hemland Filippinerna, men jag har för mig att han inte är så kontant med NPA, Nya Folkarmén och det maoistiska kommunistpartiet.

Inga kommentarer: