Samband?

Brasilien - ett terroristnäste? Folk där har ju uppfattningar som inte delas av de rika ländernas makteliter!

På samma sida i Dagens Nyheter (finns inte i nätupplagan tror jag) finns två kolumner som verkar olika men ändå har någon sorts sammanhang.

Först: Sverker Lenas skriver om terrorism. Det är bland annat den där (ö)kända utredningen om terrorism och radikalism och extremism i Rosengård i Malmö naturligtvis. Den har från vetenskapligt håll kritiserats för att vara dålig. Ännu värre, skriver Lenas

… är att uppdragsgivaren, regeringen, väljer att beställa en integrationspolitisk utredning från forskare i terrorism. Vad är det för fel på sociologer, statsvetare eller socialantropologer?

Tja, de senare är väl inte så hippa kanske? Det kan nog tänkas vara visst mode i vilka forskare som får utreda olika frågor. Ibland är det nationalekonomer, ibland filosofer, statsvetare eller sociologer som antas ha svar på det mesta. Men nu är det "terrorismforskare" som antas ha svaren, hur tokiga såväl svar som forskare än är.

Det är en internationell och lömsk företeelse - det som för några år sedan "bara" var avvikande åsikter från vad etablissemanget tycker riskerar nu att stämplas som "terrorism". Och är det inte möjligt att visa att det faktiskt har förekommit några kriminella handlingar får man kriminalisera tankar, hur oskyldiga eller rent av nyttiga de än är. De delar inte någon slags officiellt godkänd "värdegrund" och är därmed fördömda. Lenas avslutar:

Kommer alltmer trängda makteliter frestas att hantera framtida politiska protester med antiterrorlagstiftning? Jag känner mig inte helt säker på att en sådan utveckling skulle hota vår egen regerings ”värdegrund”. Däremot demokratin.

Detta är en nedslående och förmodligen tyvärr riktig slutsats. Trängda storpampar kan bli farliga, och som allierade kommer de att få patrask av mindre modell. Notera hur islamofobin används som medel för de tidigare högerextremisterna att ta sig in i politikens mittfåra. Notera också hur främlingsfientlighet, som nyss inte var acceptabel, plötsligt smiter in när det passar en figur som Gordon Brown i England. Det räcker bara att man fortsätter med att peka ut utländska arbetare som potentiella terrorister som hotar inte bara brittiska jobb utan också brittiska liv så är bilden fullständig. Samtidigt som politiker som Brown påstår sig bekämpa terrorism men driver själv politik som hemma och utrikes driver just terrorism.

Hopp för framtiden?

Men på samma DN-sida finns en mer upplyftande krönika från Mikael Löfgren som varit på World Social Forum i Belém, Brasilien. Motståndaren är död skriver Löfgren. Den här gången var fem sydamerikanska presidenter med i Belém och vinkade åt massorna.

Nyliberalismen, som en gång svetsade samman den rörelse av rörelser som utgör World Social Forum, har fallit samman. I Washington gör sig Obama hemmastadd i Ovala rummet. I Belém applåderade presidenter och aktivister varandra. Lula tog tillfället i akt och lanserade ett eget miljonprogram: så många riktiga hus ska före nästa års utgång ha byggts i landets kåkstäder.

Kommer nästa World Social Forum att arrangeras i USA?

Kommer fler presidenter då stå på scenen och ta emot civilsamhällets hyllningar?

Det är, som man säger, en mycket bra fråga. Kommer uppgörelsen med kapitalismen att kunna fortsätta att sprida sig under fredliga former, eller blir svaret en våldskampanj utan motstycke - en rasande kampanj mot "terrorismen"?

Det är två utvecklingslinjer som beskrivs i Lenas' och Löfgrens artiklar: den döende världen som skoningslöst slår omkring sig (Gazas ödeläggande skall stå som en varning för alla som vågar opponera sig) och den nya och växande världen, full av kraft och optimism.

Nog finns det ett samband. De gamla trötta industristaterna faller medan nya friska krafter är på väg fram. En del av de människor som nu kallas "terrorister" tillhör den nya vågen. (Andra, bör tilläggas, tillhör faktiskt den gamla världen - al Qaida och USA, Israel, Storbritannien med flera tillhör samtliga den gamla utgående världen.)

Grafiskt snyggt kanske, men är det någon framtid med det här?

Här är ett exempel på den gamla och den nya världen, en jämförelse mellan föreskrifterna för hur finanskriser skall hanteras:

Back in 1998, during the Asian crisis, the IMF and other western powers forced a set of prescriptions on Korea which were bitter indeed:

1. Do not rescue failing institutions
2. Do not lower interest rates to near zero
3. Do not spend significant sums to stimulate the economy.

Sydkoreas premiärminister fick under senaste Davosmötet frågan hur han tyckte de här föreskrifterna var med tanke på vad som händer idag. Han svarade undvikande. Kanske han tänkte något om "dj-a vita hycklare, ni gör det idag som vi inte fick göra då".

Inte vet jag vad han tänkte, men "hyckleri" är allt ett passande ord för hur västvärldens eliter uppträder på många områden.