Stå inte bara där och häng gubbar - gör något vettigt!Vi som är äldre kanske gick på bio på femtiotalet och såg filmen Aku-Aku som handlade om Thor Heyerdahls undersökningar på Påskön. Det finns en bok med samma namn. Heyerdahl trodde att invånarna på Påskön hade kommit över havet från Sydamerika. Nya data antyder att det snarare var så att Stilla havets öar befolkades från Asien, och att grupper kan ha nått fram till Sydamerika. Några kycklingben i Chile tyder på det.
Men Påskön, Rapa-nui, är en fascinerande plats med sina enorma stenstatyer, en skrift som inte tolkats, och en kultur som gick under. Varför? Det har hävdats att påsköborna skar av den gren de satt på, de gjorde slut på resurserna på ön (högg ner skogen exempelvis) och kunde sedan inte ta sig därifrån. Inbördeskrig och elände följde. Sedan kom europeerna dit och det gjorde inte situationen bättre. Dock, när klimatfrågan bokstavligen blivit het på senare år har just Påsköns öde lyfts fram som ett exempel på hur en kultur genom dåligt beteende kan slå ut sig själv. Då blir följdfrågan: om påsköborna kunde begå ekologiskt självmord, kan hela mänskligheten göra detsamma?
Naturligtvis har den ståndpunkten granskats och kritiserats, och här är några intressanta synpunkter som modifierar berättelsen om Påskön, framförda av arkeologen Chris Stevenson. Han säger ungefär följande:
Visserligen missbrukade öborna sin miljö grovt, och avskogade ön, men man anpassade sig sedan och lärde sig att bruka resurserna på ett uthålligt sätt. En viktig komponent i detta var att hövdingarnas makt skars ned så att tillgångarna kunde delas jämlikare. Och på det sättet klarade man sig, och hade fortfarande levt där, om inte europeerna hade kommit med sina sjukdomar och slavjakt och förstört allt.
Jag antar att med ökad jämlikhet slutade man med statuskonsumtion i stil med de enorma statyerna och ägnade sig åt vettigare saker. Detta är nog det kontroversiella i den här tolkningen av Påsköns historia - är det möjligen en lärdom som kan överföras till vår tid? Är det nödvändigt att röja bort en parasitär överklass för att Jorden skall kunna gå genom krisen?
Det är en slutsats som Stevenson verkar vara nära själv. Och han är skeptisk mot slutsatsen att samhällen förstör sig själva:
Societies don’t just go into a tailspin and self-destruct ... They can and do adapt, and they emerge in new ways. The key is to put more back into the system than is taken out.
En i grunden optimistisk syn på samhällenas förmåga att anpassa sig, med andra ord.
En DN-artikel av Alf Hornborg är inne på liknande tongångar: ur sammanbrotten kommer något nytt. Ett samhälle försvinner men något nytt och bättre anpassat kommer.
Och vi kan ju tillägga att bara för att överklassen går under då och då behöver inte hela världen gå under. Det kanske snarare är så att överklassens undergång är förutsättningen för underklassens överlevnad?
2 kommentarer:
Men hur var det med nordbornas (vikingarnas) bosättningar på Grönland (också i Vinland/Newfoundland)?
De gick ju under. Läste en gång Myrdals resonemang att de gick under på grund att de höll fast vid sin inlärda kultur.
De kunde överlevt om de tagit över inuiternas kultur, som ju var anpassad till miljön.
Tänker sen på Mayflowers immigranter - de hade visst inte överlevt den första vintern utan amerikanernas (de som kallades indianer) hjälp med föda: kalkoner, majs mm.
Nordborna på New Foundland var nog för få för att kunna få fotfäste och var för långt från hemmabasen. De gav sig ju av igen. Men nordborna på Grönland kan vara ett bättre exempel på bristande förmåga till anpassning. Men bosättningarna fungerad bra i flera hundra år så jag undrar om inte tryck från inuiter och annat också kan ha påverkat, förutom att kallare klimat gjorde jordbruket allt svårare.
De religiösa dårarna på Mayflower ramlade helt enkelt in i en miljö som de till att börja med inte klarade av. Eventuella kulturella självmord handlar snarare om att en etablerad kultur av ren dumhet sågar av den gren man redan sitter på. Mayflowerdårarna hade inte hunnit klättra upp på grenen ännu.
I artikeln jag hänvisade till erkänns att olika kulturer verkligen kan skada miljön de lever i. Men fallet Grönland kanske mer handlar om att miljön skadar människorna, och att de därför inte kan leva vidare. Resultatet är ju detsamma, en kultur försvinner, men orsakerna olika, och det kan ju vara viktigt. Man kan beskylla människor för dåligt omdöme men det är svårare att rikta samma anklagelse mot naturen.
Skicka en kommentar