onsdag 1 april 2009

Mohamed Omar om wahhabiter

Även om man inte är särskilt religiöst inriktad (och har en speciell misstro mot gynnare som svänger sig med "heliga böcker" som påstås vara "guds ord") kan det vara nyttigt med åtminstone en del insikter i hur olika religioner fungerar. Och då inte bara huvudgrupper som "kristna" eller "muslimer", utan underavdelningar och olika tankeströmningar. För tar man en etikett av det slaget kan det täcka nästan vad som helst. Visserligen kan du fråga vilken kristen, muslim, jude etc. vilken tro som är den rätta, och genast få besked om att det är just det som han/hon tror på - men det behöver ju inte jag tro på, eller ens 99,9 procent av de andra som kallar sig samma sak. En liten protestantisk dår-sekt i Arkansas med 200 medlemmar representerar inte kristenheten. Och därför är det bra att få lite orientering om vem som är vad ...

... exempelvis om wahhabiternas roll och synpunkter, och hur de skiljer sig från andra muslimer. Efter den iranska revolutionen lärde vi oss att det fanns sunni och shia, men med de saudiska wahhabiterna (vars urfader levde under nästan hela 1700-talet och samarbetade med saud-dynastin när den var liten och obetydlig och ökenrövare) kommer man ner på en mer detaljerad nivå.

Jag får intrycket att wahhabiterna påminner om en del extrema protestantiska sekter med rejält neddragna mungipor (kanske som Calvin och hans sura gäng i Geneve en gång i tiden). Man eftersträvar en extrem renhet som inte finns. Ett bekymmer är att man sitter med högt beskydd, nämligen den svinrika härskargruppen i Saudiarabien som i sin tur är allierad med USA. Det ger wahhabiterna stora möjligheter att sprida sina läror, att spränga gravar för muslimska helgon i Somalia, trakassera folk som sjunger, finansiera moskeer jorden runt etc. När en hånflinande israelisk minister yttrade att man hade "den arabiska eliten" på sin sida under Gazamassakern bör väl de wahhabitiska härskarna i Saudiarabien ha varit inkluderade?

En del meningar om wahhabismen, från en negativ synvinkel, hittar man hos Mohamed Omar, utifrån frågan om hamas är wahhabiter. Läsvärt tycker jag. Och svaret blir nekande. Det finns viktiga skillnader.

Samtidigt får man tänka sig glidande skalor, där enskilda individer kan vara mer eller mindre nära en wahhabitisk uppfattning, och där man inte alltid skall förväxla vad rörelsens ledare säger eller skriver i sina dokument med varje liten politisk handling. Tillvaron är för det mesta ungefär även på det här området.

Jag vet inte mycket om sufier, men de verkar lite mer vidsynta i alla fall.

Inga kommentarer: