Behov av självkritik först och kritik sedan

Sålunda skriver Lena Sommestad i sin sympatiska blogg:

... en fråga går till mina kolleger i Socialdemokraterna. Är det verkligen möjligt, som Ekot rapporterar, att omvandlingen av sjunde AP-fonden till högsriskfond skedde med stöd från mitt eget parti?

Hon har ... :

... prioriterat att ägna mitt liv åt annat än att följa börsen och har förväntat mig att statens förvaltning ska ske på ett rimligt sätt.

Sjunde AP-fondens medel smälter bort som smör i solsken. I Aftonbladets ledare skrivs det

– Ska man ha högre avkastning så måste du ta någon form av risk, säger fondens vd ­Richard Gröttheim till radions ekoredaktion.
Det låter som han förestod den lokala spelbutiken på hörnet.
Saken är bara den att de ­blivande pensionärer vars pengar Gröttheim förvaltar ­aldrig har frågat efter risk.

Men vi får väl anta att Gröttheim inte gör något annat än vad han fått i uppdrag från "högre makter" att göra. Vidare:

Inslaget av individuella premiepensioner är en liten del av det nya pensionssystemet. Men det är politiskt viktigt. De individuella premiepensionerna infördes för att knyta människor närmare världsbilden på börsen. Vi skulle alla tänka en smula som kapitalister.
Det har lyckats, och det märks inte minst i journalistiken. Börsnyheter som för inte så länge sedan hittades längst bak i tidningarna toppar numer förstasidorna.
Alla har dock inte visat ­samma entusiasm. Många – fyra av tio – har vägrat att delta i spelet. De har inte valt fonder, och ­beskrivits som ointresserade soffliggare.
Och de har fått sina pengar förvaltade av sjunde AP-fonden.

Uppenbarligen har det retat den borgerlighet som betraktade PPM-systemet som ett sätt att kollektivansluta människor till kvartalskapitalismen.

Just det, folk - inklusive Lena S - skall lära sig att ge fan i att prioritera andra saker än vad höga vederbörande bestämmer!

Motvallsbloggen tar upp pensionssvindeln också.  Men för att återgå till inledningen av detta inlägg, samt uttolkning av vad jag menar med rubriken: här har vi ännu ett fält där några årtiondens socialdemokratisk politik har röjt vägen för det senaste rövargänget i regeringen. Och kritik från vänsterhåll mot alla tokigheter bemöts bara av hånflinande borgare med att "det har ju sossarna själva gjort tidigare".

Vad som alltså skulle behöva göras inom SAP, men som man förmodligen saknar ryggrad till, är en skoningslös uppgörelse med den politik och de ledare som är ansvariga för att man sitter i den här situationen. Att kritisera de egna felen och förklara att nu vänder vi dem ryggen och börjar med något annat och bättre. Erkänna att man gjorde fel när det nya pensionssystemet byggdes upp, att det skedde på bedrägliga grunder och inte alls innebar "valfrihet". Och när man har gjort det är det tid att blåsa bort Alliansen. Men får vi se det, eller är medlemmarna i partiet så kuschade att det bara räcker med några tomma floskler från partibossarna för att eventuella krav på förbättringar skall ges upp? Flosklerna kommer att kämpa som djur inträngda i ett hörn, kämpa för positioner, prestige och pengar (på det egna löne- och arvodeskontot). Och godsägar Persson kan gå bland sina tallar och le förnöjt, han har ju sitt på det torra!