Nummer två av The Occupied Wall Street Journal hittar man här, på en sida som ser lite konstig ut för den ovane. Men längst ner skall det titta upp en kontrollpanel där man kan trycka på + några gånger för att förstora och få läsbar text. Och på den här länken ser man nummer ett.
Medan protesterna sprider sig på bredden och djupet håller visst de pinsamma socialmoderaterna fortfarande på med sin pardans om fullständiga oväsentligheter i Sverige. Vem phan är intresserad av vad de där tomtarna håller på med, kan man inte göra slag i saken och häkta hela gänget som misstänkta för krigsbrott i Libyen, och sedan kanske man slipper höra av dem något mer!
Det glunkas om ännu djupare ekonomisk kris i Europa och makthavarna bara fumlar sig fram utan några långsiktiga och hållbara lösningar. Kanske till och med Kina håller på att köra in i väggen nu, det vet vi inte. Ingen vet i förväg när revolutionen bryter ut och samhällssystemet slås i bitar. Revolutionärerna må sitta och planera och vara ute och agitera, men det kanske inte händer någonting. Så kommer nästa dag, en obetydlig sak händer och den får plötsligt sådana följdverkningar att det blir en samhällelig explosion. Det är först i efterhand som man kan säga att "ja, det var ju klart, så dysfunktionellt som systemet blivit så kunde det ju inte gå på något annat sätt ...".
Det finns saker som talar för och emot rörelsen i USA. Mot är att den står upp mot en fruktansvärd och totalt hänsynslös makt, naturligtvis. Men för kan vara att den är anständig och har äkta gräsrötter, till skillnad mot det skrämmande fanatiska och hatiska (och miljardärsfinansierade) konstgräset i tepåserörelsen. Och en viktig detalj till som talar för att den kan utvecklas: det finns ingen stor skenradikal rörelse som kan ta över utan vidare och styra ut den på ofarliga vägare. En svensk parallell kan väl vara Vietnamrörelsen, där de "officiella" arbetarpartierna gjorde bort sig och inte kunde styra den, utan den kunde utvecklas på egna villkor. Att Obamas korrupta plutokratgäng i USA skulle kunna armbåga sig in hos ockupanterna är mindre troligt, och republikanerna skall vi inte bara tala om! - Man kanske kan säga att de här ockupantrörelserna i USA visar den hyggliga sidan av landet och folket, och så taskig press som USA ofta har så behöver man väl det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar