Jag gick ut i morse vid sjutiden när det ännu var mörkt. Från Långholmsparken hördes koltrastars varningstjatter. Men väl på andra sidan Västerbron, i Rålambshovsparken, drog plötsligt en koltrast igång ett ljudligt sjungande! (Dock inte den som syns på den här bilden som jag knyckt från nätet.) Visserligen sjunger koltrastarna året runt, men i januari förväntar man sig knappast att de skall låta som om våren har brutit ut. Men det kanske har den? Skall vi vänja oss vid det här, alternativt kanske se fram mot alltmer excentrisk väderlek med vår omkring nyår och snö som vräker ner i augusti?Längre bort, på Norr Mälarstrand, var det ytterligare en koltrast som sjöng ljudligt. En blåmes drillade bland strandens alar och utifrån Riddarfjärden hördes gråtrutar skratta. Det är inte ovanligt med milda och snöfria vintrar här i trakterna, men man funderar ju - håller vi på att halka över kanten, har vi passerat den tröskel där klimatförändringarna börjar skena?
Första gången jag hörde vintersång av koltrast? - Jo, det var ett år med riktig nordisk vinter, nedåt tjugo grader kallt, mycket snö och is. Jag promenerade på Djurgården när plötsligt något hördes. Det lät som mycket svag koltrastsång. Och där, inne i ett buskage, satt något som mest såg ut som en svart boll med en liten gul näbb, en uppburrad koltrast som lågt, lågt sjöng i vinterlandskapet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar