Jag skummar igenom en analys i New York Times där man funderar på om recessionen (eller vad man nu skall kalla en lågkonjunktur) kanske redan har startat, möjligen i december förra året.
Problemet är ju att måttet för en recession är att BNP backar två kvartal i rad, men eftersom statistiken släpar efter så kan de där kvartalen ha hunnit passera, och en ny uppgång börjat, innan man kan fastställa att det verkligen är/har varit dåliga tider. Och då är det lite väl sent att göra något. Riksbanken, Federal Reserve, måste alltså i förväg försöka gissa hur det verkliga läget är och sedan dribbla med räntan. Tanken med låg ränta är att främja investeringar och konsumtion, men ofta tar det ett tag innan sänkningar slår igenom, och då kan det ske vid fel tillfälle. Det kanske har hunnit bli en ny högkonjunktur och räntan borde höjas i stället. Har man dessutom ett läge där räntan redan i utgångsläget är låg är det å andra sidan tänkbart att en sänkning kanske inte har någon verkan alls. Jag har för mig att Japan hade den situationen under lång tid - det var extremt billigt att låna för investeringar men industrin stod ändå och stampade och kom inte loss med förväntade nysatsningar.
Dock: för den mindre bemedlade delen av befolkningen kanske inte detta spelar någon större roll, de lever i stort sett jämt med dåliga tider. Fast i USA räknas de knappast, det är först när "medelklassen" drabbas, alltså de bättre betalda arbetarna och tjänstemännen som får det sämre, som det verkligen uppmärksammas att det är dåliga tider.
Några intressanta saker kommer fram, exempelvis att förutom en hejdlös lånekarusell vad det gällde hus så har folk kreditkortsskulder och skulder för bilköp. "Den giftiga smörjan kommer upp överallt" enligt en kommentator. Med tanke på att hela USA lever på kredit är det väl inte konstigt att medborgarna också handlar nu och skjuter fram betalningen till en lyckligt avlägsen framtid. Men hur var det pastor Persson predikade: "Den som är satt i skuld är inte fri."
Kraven kommer på att Federal Reserve skall ingripa, men en del intervjupersoner i artikeln påpekar den tvivelaktiga roll banken spelar. När man försöker lösa en kris, som den kända IT-bubblan för några år sedan, skapade man i själva verket förutsättningar för den nuvarande "sub-prime"krisen genom att göra pengar billiga att låna. Folk med klen kassa grep chansen att ta de billiga lån som hämningslösa banker erbjöd. Om man nu öser ut billiga pengar för att klara huslånekrisen, kommer man då kanske att skapa förutsättningar för en ny bubbla snarare än en permanent lösning på ett särskilt problem?
I det sammanhanget drar jag mig till minnes att Karl Marx skrev (i en USA-tidning för övrigt) att riksbanker som Bank of England varken kunde använda ränta eller penningmanipulationer för att lösa ekonomiska kriser. Möjligen kunde operationerna förvärra krisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar