Kultur-anti-politik?

I morse blev jag något förvånad när fel tidning uppenbarade sig i brevlådan - Svenskan i stället för "Madam Andersson" (lär vara ett gammalt spenamn på Dagens Nyheter). Nåväl, jag bläddrade och fann en konstig ledarartikel. Uppenbarligen har DN inte monopol på konstiga ledare.

Här var det en karl vid namn Gudmundsson som inte verkar uppfatta skillnaden mellan muséer och konstgallerier. Eller för att uttrycka det annorlunda: han verkar inte uppfatta skillnaden mellan institutioner som under lång tid och ofta på offentligt uppdrag förvaltar svenskt och globalt kulturarv å ena sidan, och å andra sidan ofta ganska kortlivade och begränsade företag av mer eller mindre kommersiell natur. Det är naturligtvis det där med sjunkande besökssiffror på muséerna i Sverige som är på tapeten. Extra pinsamt är det att i flera utländer har man just fria inträden och en jädrans massa besökare.

Nå, denne Gudmundsson menar att det spelar ju ingen roll:

De som de senaste dagarna oroat sig för minskande besökssiffror på bland annat Moderna Museet har missat att det parallellt just nu växer fram en mycket omfattande konstverksamhet i den kommersiellt drivna offentligheten.

Det är inte bara det att en museiresa för en familj från regionen kommer att kosta en jädrans massa pengar - förutom inträde för de vuxna så har SL mycket miljövänligt höjt taxorna, och förmodligen behöver man äta vid något tillfälle också under dagsutflykten, så notan kan bli rätt hög. Och vad säger att en pensionär med låga inkomster tycker sig ha råd, etc? Men själva attityden, att jämföra stora museer som skall ge överblick över tid och rum med gallerier aldrig klarar det hur stora ambitioner man än har, det förefaller mig mycket konstigt. Det är inte kulturpolitik - det verkar mer vara kultur-anti-politik.