NIMBY uttolkas som Not In My Back Yard, "inte på min bakgård". Det är alltså det mer eller mindre motiverade motståndet mot förändringar i närheten, vare sig det handlar om att kommunen vill bygga ett behandlingshem för narkomaner där du bor, muslimer tänker bygga en moské, privatbyggare vill lägga höghus på sista kvarvarande grönytan, någon önskar flerfamiljshus bland skitförnäma småhus, etc.
YIMBY är Yes In My Back Yard, med andra ord ett bejakande av stora förändringar. Stora städer, höga och spännande hus, modern teknik, förtätade stadsmiljöer. urbanismens höga visa.
En sorts illustration till vad som kan hända "in my backyard", en bild jag tagit i Västerås. Närmast ett hus från tidigt 1900-tal antar jag, sedan ett par modernare lådor, och slutligen ett högt hus som nog är för småttigt för YIMBY-entusiasterna. I Västerås försvann stora delar av den gamla staden i stora rivningskampanjer på 1900-talet. Passningen mellan det gamla som finns kvar och det nya är tveksam.
Om NIMBY-folket hallstarrigt säger nej till allt är YIMBY-isterna deras motpol. Ett exempel på detta här i trakten kom när det var tal om att bygga ett litet bostadshus i Kristinehovsgatans bergiga slänt ner mot Högalidsgatan. Det kom upp två listor i porten: en mot (det var ju väntat) men också en för att bygga. Jag kände mig inte så våldsamt engagerad i frågan, men hade man byggt där hade det inte gjort mig så mycket. Den allvarliga anmärkningen var att det som vanligt handlade om bostadsrätter.
Den här bilden från Lövholmenprojektet har jag visat tidigare, men det kan inte vara fel med en repris i det här sammanhanget. Detta måste vara mums för YIMBY-folket!
Det finns en YIMBY-hemsida för Stockholm som är läsvärd, man hittar den här. (Se not nederst i detta inlägg.) Dess motpart kan vara Samfundet S:t Erik som har som mål just att bevara Stockholm. I alla fall skäller YIMBY-skribenter rätt friskt på S:t Erik. Samtidigt kan man fundera litegrann på vad som hände i svenska städer tvärs över landet på 60-70-talen: de historiska kärnorna demolerades till förmån för en utveckling som nu redan är passerad. De få städer som inte hängde med, som kanske inte hade råd just då att riva, kan med stolthet visa upp gamla miljöer som är mer trivsamma än vad som kom senare.
Som en här av grå jättar kommer höghusen marscherande mot Årstafältet. YIMBY-arméns förtrupper kanske? Vad skall ske med Årstafältet, Djurgården, kvarvarande gröna områden över huvud taget?
Bland intressanta YIMBY-synpunkter är att energibesparingar underlättas om man bekämpar "urban sprawl". Kan man översätta denna engelska term med "stadsförtunning"? Alltså att storstäderna breder ut sig mer och mer i form av småhus, ett sätt att bygga som automatiskt drar med sig extra långa transporter av människor och varor.
Med mer koncentrerat byggande får man en "närmre" miljö. I den förtunnade staden blir det svårt för små och medelstora butiker att leva på ett lokalt kundunderlag, och därmed får man i stället stora köpcentra som nästan förutsätter att kunderna har bil. Glesheten gör det också svårt att organisera offentliga kommunikationer med följd att karavaner av privatbilar måste ha plats för att åka ut och in ur områdena varje dag. Detta för att ta folk till deras arbeten eller till möten med andra människor över huvud taget. I höghusområden är detta lättare att ordna.
Själv tycker jag att vissa effekter av denna stadsförtunning skulle kunna pareras genom att man försöker återintroducera en del industri inne i Stockholm. Såväl Söder som Kungsholmen har ju industriella traditioner.
En nu mer än femtio år gammal vision - Årsta centrum, "söder om Söder" - det vore väl att ta i att klämma in en femtiovåningars skrapa just härbakom, väl?
Kanske en lämplig NIMBY-miljö? Råstasjön i Solna, folkhemska små höghus i sepiafärger speglas i sjön medan lätta sommarmoln drar förbi.
Kanske en lämplig NIMBY-miljö? Råstasjön i Solna, folkhemska små höghus i sepiafärger speglas i sjön medan lätta sommarmoln drar förbi.
Not: Fast jag hittar den inte längre: av någon kufisk anledning har jag bara kunnat komma in en gång på YIMBY-sidan men nu påstås det varje gång jag försöker att systemet inte kan hitta sidan. Jag har haft samma konstiga problem med en av de personer som är länkad till denna sida också. Det spelar ingen roll om jag försöker gå direkt in eller via länk från en annan sida, eller om jag använder Firefox eller Windows Explorer - det fungerar inte. Det kommer upp en skylt om att sidan inte kan hittas. Men det tror jag inte på. Om någon YIMBY-sida läser detta och har en lösning (alternativt kan meddela att jag inte är välkommen) så hör av er!
2 kommentarer:
Hej Björn!
Intressant inlägg.
Jag tänkte dock att jag skulle komma med några förtydliganden hur vi inom Yimby i Stockholm ser på just stadsbyggnadsfrågorna.
En vanlig fråga som brukar dyka upp är just hur vi ser på rivningar av gamla områden. Svaret där är att det normalt sett är något som vi ogillar. Bilden från Västerås är ett olyckligt exempel på samma typ av tänkande som har skapat det ogästvänliga höghusområde på ett gärde som du visar upp lite senare.
Inget av detta är något som vi förespråkar.
Det första, och viktigaste, är att återupprätta kvarteret som byggnadsnorm. Kvarteret är det som skapar ett fungerande stadsrum, med stöd för just det gatuliv med butiker, kulturverksamheter, möten, flanerande och så vidare som kännetecknar en stad. Att bygga två skyskrapor på ett gärde skapar ingen stad. Men att bygga ettvåningshus längsmed ett rutnät blir inte heller någon stad att tala om. I det första alternativet skapas inget stadsliv överhuvudtaget, inga stråk att flanera efter, och alltså inget gatuliv. I det andra exemplet är underlaget för lågt för att det skall bli gatuliv.
Vad gäller rivningar så nej, det är något som vi normalt sett är tveksamma till. Det finns naturligtvis en hel del undantag, till exempel klara post-terminalhuset mitt i Stockholm city som egentligen ingen tyckte om och som var ett synnerligen dåligt nyttjande av ytan. Men i huvudsak är det förtätning och skapande av kvarter där kvarter saknas som vi pratar om. Och förtätningen kan ske både på bredden och höjden.
Vad det handlar om är alltså följande:
1. Återupprätta kvartersstaden med rutnätet och blandningen. Bygg stad helt enkelt. Inte "förort" eller "bostadsområde".
2. Förtäta befintliga områden där det går. Enligt stadsmodellen. Men riv inte befintlig bebyggelse om det inte är absolut nödvändigt, vilket det naturligtvis ibland är. Här kan man faktiskt också lägga in estetiska och upplevelsevärden. Att riva sekelskifteshus är knappast önskvärt medan det nog är få som skulle sakna husen mittemot Åhlens i Stockholm city.
3. Bygg ut innerstaden. Bygg inte nya förorter utan låt istället den gamla staden växa utåt och förorterna växa inåt.
4. Våga bryta arkitektoniska normer. Skapa vår egen tids avtryck. Anpassa inte allt efter omgivningen. Det har vi inte gjort förr i tiden och skall alltså inte heller göra det nu.
Angående att du inte kommer in på hemsidan så har jag inte blockerat dig, däremot har tyvärr min brandvägg på servern haft lite hyss för sig. Det är en annan inom yimby som har haft samma problem, men för honom fungerar det bra sedan någon vecka sedan. Det verkar ha varit relaterat till cookies och jag har skrivit om den delen av koden för sidan lite, så du kan prova att ta bort dina cookies från yimby.se och se om det går bättre!
Hej,
och tack för ett omfattande svar! Förhoppningsvis kollar en del av mina trogna läsare in det också.
Vad jag förstår är vi varken helt eniga eller helt oeniga, alltså en god grund för ett civiliserat meningsutbyte. När man tänker efter: ledde inte utvecklingen efter Andra världskriget till att vi fick det värsta ur tre världar i storstäderna: döda innerstadsområden, döda förorter, döda småhusområden? (Detta är givetvis en oerhörd överdrift, men var inte tendensen åt det håller i alla fall?)
Då är frågan om man löser detta genom att bygga ihop inner- och ytterområden (och manglar bort Årsta skog exempelvis) eller om man hellre satsar på "flerkärnighet". En och annan satellit, som Handen, har väl utvecklats från avlägsen förort till en enhet som fungerar på egen hand - det kanske kan upprepas på många ställen? Genom ett antal stora och relativt självbärande kärnor borde man bland annat kunna uppnå den rationalitet i energiåtgång som YIMBY eftersträvar, kanske? Folk har mycket av vad de behöver lokalt, såväl affärer och service som arbeten, och behöver inte dra in till stan i tid och otid.
Att riva en del av de ledsammaste lådorna längs Drottninggatan och Sergels torg, och kanske få in en massa bostäder, låter trevligt. Men då MÅSTE det till att vanligt folk kan få flytta in där utan att skuldsätta sig över öronen. Med andra ord måste det finnas lätt överkomliga hyreslägenheter. Annars blir det ghetton för övre medelklassen eller för företag och rika knösar som skaffar övernattningslägenheter. Genom att öka mängden bostäder torde man minska karaktären av "nöjeskvarter" en del och det är nog bra. Ta ett annat exempel: det verkar som en del folk tror att delar av Götgatan är ett nöjesfält, men småsur som jag är skulle jag vilja återställa Söder till ett mer balanserat tillstånd.
Hur mycket mer folk skulle man för övrigt kunna få in i centrala Stockholm om all smygkontorisering av bostäder krossades?
Du skriver: "Det första, och viktigaste, är att återupprätta kvarteret som byggnadsnorm. Kvarteret är det som skapar ett fungerande stadsrum, med stöd för just det gatuliv med butiker, kulturverksamheter, möten, flanerande och så vidare som kännetecknar en stad." Med andra ord staden som samlingsplatsen för en oerhörd mängd sammanträffanden, oavbrutet, samtidigt och överallt. Då är det den positiva staden vi är ute efter - det hellenistiska Alexandria under guldåldern, om den nu var så gyllene - inte ett sönderfallande Megapolis, Gotham city, etc. Människor från olika håll möts och någon slags musik uppstår, en symfoni som de aldrig klarat av på egen hand hemma i Nederbortom eller Plaskvattnet.
Det är en oerhört spännande tanke. Staden som kvantdator. Kvantdatorns starka sida (när den kommer i riktig drift) är ju att den kan utföra en oerhörd massa operationer samtidigt. (Och blir därmed snabbare än dagens datorer som måste göra en sak i taget.) Jag tror inte att det bara räcker med slumpmässiga möten, en del organisation måste till också, men det kanske rör sig om en organisation som gör att ur en handfull av dessa slumpmässiga möten föds morgondagens stora idéer, medan resten av mötena i stort sett är trivsamma för deltagarna. Om kvartersformen är den bästa vet jag inte, men det kan vara att den är så gammal och beprövad att man inte kan komma på något bättre.
----
Jag försökte leta cookies men när jag hittade den mappen var den tom. Man kanske skall in någon annanstans och pilla, men det vågar jag faktiskt inte. Man kan ju förstöra mer än vad man reparerar om man inte riktigt vet vad man gör. Vem är YIMBY-kollegan det fungerar för? Jag kanske kan ha ett titthål där i alla fall?
Skicka en kommentar