Dagens Nyheter idag omtalar att Sankt Petersburg riskerar att åka bort från UNESCO:s världsarvslista. Det ryska bolaget Gazprom hotar (det är väl rätt ord?) att bygga en 320 meter hög skyskrapa nära stadens centrum. Med tanke på hur enthetligt det inre av staden (som ju byggdes på svenskt område vid Nevas mynning under Peter I:s tid) är så kommer en sådan där stor tandpetare att märkas, milt sagt. Torn är ju inget nytt i arkitekturen - hade det här varit ett sovjetprojekt hade det väl blivit utskällt efter noter. Se bl.a. mitt tidigare inlägg med länkar.
Jag tvivlar på att YIMBY-entusiaster skulle gilla det här bygget (om det nu blir av). Skälen till det är inte att de ogillar superhöga kåkar, men att det är en isolerad byggnad, en monolit som sticker upp över stan. De verkar mera vilja ha grupper av höga hus, som i Lövholmenprojektet som jag skrivit om tidigare, och då vore det bättre att gå en bit från stadens historiska centrum och bygga. Men då blir det ju inget monument över Gazprom-pamparna, och det är väl det som är meningen i Petersburgsfallet. - Hade vi haft en mer "fransk" politisk kultur i Sverige kanske vi hade haft mer av såndant här också, helt enkelt för att varje statsminister skulle vilja lämna efter sig något monumentalbygge i Stockholm på samma sätt som presidenterna gjort i Paris? Men i Sverige är de flesta statsministrar från landet och verkar inte gilla Stockholm.
Jag funderade lite mer på det där med rätt låga stadsprofiler och skyskrapor och en levande stad i allt det hela. Kan man inte se skyskraporna som parasiter på staden? Att smälla upp en isolerad samling höga kåkar ute på ett gärde gör ingen levande stad. Snarare blir det ett jäkla blåshål (Åsötorg kallas i folkmun Blåsö torg på grund av vindarna runt skatteskrapan). Bygger man inne i en stad finns det sällan utrymme att få plats mer än någon enstaka skrapa. Det blir alltså ett fåtal mycket höga byggnader som på något sätt suger ut omgivningen genom sin dominans.
Jag har svårt att formulera tanken i ord, men det känns fel - kan det vara Babels torn som spökar någonstans i det undermedvetna? Vad är det för folk som skall bo där förresten - en urban övre medelklass som är snudd på utsugare, i alla fall i förhållande till sina statssubventionerade hemhjälpar? Jag undrar i vilken grad YIMBY-rörelsen är beredd att kämpa för att innerstaden inte blir ett reservat för innefolket? Måste hemhjälpen ta sig in från någon avlägsen förort som av någon anledning inte befolkas av den kreativa eliten?
Pieter Brueghel den äldre målade den här tavlan: Babels torn. Folk byggde och byggde, men en högre makt såg till att de aldrig kom upp till himlen. En varning för storhetsvansinne alltså.
Eftersom jag fortfarande inte kan komma in på Yimby-hemsidan (eller rättare: jag var faktiskt inne för någon dag sedan men spärrades när jag försökte kommentera Ringvägenplanerna - det är tydligen fortfarande tekniska problem som jag inte begriper mig på) kan jag lägga till några kommentarer här. Eftersom jag misstänker att Anders Gardebring ändå kan komma att tjuvtitta här handlar det om synpunkter med anknytning till vad vi diskuterat tidigare.
Flera av förslagen på Ringvägen-tillbyggnader är bra, något är jag tveksam till, och något har jag inga direkta synpunkter på. Samtidigt försvinner de sista bevisen för att det här var Stockholms yttre förorter och industriområde för drygt hundra år sedan. Tidigare synpunkter finns här och här. Men om man byggde superbilliga hyreslägenheter överallt på de angivna tomterna skulle jag gå med på att även Tantogården kan offras "för den goda sakens skull". Handlar det om nya bostadsrätter borde man inte få flytta på en enda gatsten eller kvadratcentimeter asfalt.
Jag misstänker att ett av de större hoten mot den levande stad som urbanisterna är ute efter är (förutom konservativa stadsplanerare och opinioner i allmänhet) att räknenissarnas grå diktatur trycker ut mycket av det som gör staden intressant. Det är inte bara ur centrumanläggningarna som småhandlare riskerar att åka ut, det där kommer att sprida sig om man inte gör som i Paris och ger dem ett handtag.
Om en liten affär åker ut ur Ringen idag och flyttar långt bort på Folkungagatan, och kanske överlever, finns det inget som garanterar att nya jaktlag av företagsekonomer i fastighetsbranschen är ute också på det nya stället och kanske lyckas få in det slutliga dödande slaget. Och vi är väl överens om att slutresultatet av detta är ett antal centra för kedjebutiker som ser likadana ut överallt. Ett sätt att neutralisera sådana tilltag är att se till att det finns gott om lokaler, och då finns ju synpunkten att bottenvåningarna borde avdelas för detta eftersom de flesta väl inte vill bo i nivå med gatan så folk går och tittar in hela dan. Och för att genomdriva det krävs övergripande planering som tar hänsyn till hela staden, inte till nästa bokslut i något bolag.
Debatten lär fortsätta.
2 kommentarer:
Gazprom-skrapan ja. Jag vet egentligen inte tillräckligt mycket om den för att ha några åsikter. Jag får väl läsa på lite..
Men det är ju onekligen så att "bolaget" bakom är något man känner sig ganska tveksam till.
Men som du säger, solitärer är sällan önskvärt, byggnaderna skall vara en del av staden. Yimby:s förebilder vad gäller hög bebyggelse är nog snarare New York, där det är just den täta kvartersstaden som gäller och att det i den finns flera höga byggnader. En fungerande helhet helt enkelt.
Vad gäller just Stockholm så ser vi gärna ordentligt höga byggnader i Kista, Värtahamnen och liknande områden. Vi ser också gärna några högre byggnader i Stockholm City. Det är ett område som har en höghusarkitektur utan att innehålla höghus, vilket gör att området känns ofärdigt. Där skulle några höga byggnader skapa en fungerande helhet, medan en skyskrapa på Östermalm troligen skulle bli ganska malplacerad.
Att slänga upp ett antal höga kåkar på ett gärde gör, som du skriver, ingen stad. Faktiskt är ju heller egentligen inte flertalet av höghusen i våra förorter egentligen höga. De bara ser höga ut eftersom de står som solitärer. Ett antal punkthus på 10 våningar på ett blåsigt gärde uppfattas som höga, medan täta stadskvarter på 10 våningar känns som en normalitet. Det finns ju på flera ställen i Stockholms innerstad utan att kännas som "höghus".
"Bygger man inne i en stad finns det sällan utrymme att få plats mer än någon enstaka skrapa."
Om vi pratar förtätning i befintlig stad så har du ju helt rätt. Däremot kan man såklart bygga ut staden och där tänka högre.
Ett par enstaka skrapor är för mig inget större problem heller, men i så fall skall de vara väl integrerade med kvarteret med öppna bottenvåningar ut mot gatulivet.
"Det blir alltså ett fåtal mycket höga byggnader som på något sätt suger ut omgivningen genom sin dominans."
Det kan man såklart se olika på. Man kan också se en hög byggnad som att den tillför något. Precis som Stockholms stadshus dominerar sitt närområde och just faktiskt tillför något.
Babels torn-tavlan är fantastisk förresten, jag har sett den "up close" och den är väldigt vacker. Jag skulle inte ha något emot att man hade byggt en sådan byggnad på riktigt, där kan vi snacka turistattraktion i stil med pyramiderna i Giza!
"Jag undrar i vilken grad YIMBY-rörelsen är beredd att kämpa för att innerstaden inte blir ett reservat för innefolket?"
Det är en del av kärnan i våra tankar. Stadsmiljön är oerhört attraktiv, samtidigt finns det väldigt lite stadsmiljö tillgängligt. Därför vill vi att det byggs mer stadsmiljö. Den låga tillgången på stadsmiljö skapar just den segregation som vi kritiserar. Att våra tankar dessutom skapar en miljövänligare och intressantare stad som driver på investeringar och stadens utveckling är andra delar av kärntankarna. Jag själv tillhör ju de som har möjligheten att köpa en lägenhet i staden men det hindrar mig inte från att kämpa för de som inte har den möjligheten. Vi behöver mer stad helt enkelt.
"Måste hemhjälpen ta sig in från någon avlägsen förort som av någon anledning inte befolkas av den kreativa eliten?"
Tyvärr är det ju oftast så idag, vilket vi vill ändra på. Det optimala är kvarter med en god blandning. Vi pratar alltså både billiga hyresrätter och lyxbostadsrätter. Bostäder för alla, inom samma område.
Det är märkligt att du fortfarande inte kommer in på hemsidan, men det verkar ju onekligen vara kopplat till att du skriver kommentarer, så jag får gräva lite mer i det där.
"Samtidigt försvinner de sista bevisen för att det här var Stockholms yttre förorter och industriområde för drygt hundra år sedan."
Personligen ser jag inte det som ett problem. Stockholm växer, många vill bo här. Att få ner våra extrema bostadsköer, lösa miljöproblemen och skapa en levande stad måste få vara viktigare.
Hyreslägenheter vore väldigt trevligt. Jag är osäker på hur det ser ut här, men jag vet att svenska bostäder har flera projekt på gång i innerstaden. Som jag skrev, optimalt är att man blandar.
"Handlar det om nya bostadsrätter borde man inte få flytta på en enda gatsten eller kvadratcentimeter asfalt."
Här håller jag inte alls med. Att bygga bostadsrätter ger fortfarande positiva effekter som förbättrad stadsbild, ökat kollektivtrafiksunderlag, miljövinster och så vidare. Dessutom avlastas hyresbeståndet när bostadsrätter byggs. Om det bara blir bostadsrätter ser jag alltså ingen anledning att stoppa projekten, men en blandning vore som sagt önskvärt.
Och så har du såklart helt rätt i din slutkommentar.
Planerna för nya Norra stationsområdet ser ut att vara helt rätta på den punkten. Genomgående är det 10 våningars höjd på husen, de två nedersta planen upptas av kontor och butikslokaler och det skall såvitt jag förstått byggas både hyres- och bostadsrätter.
Du har välsorterade synpunkter som vanligt. En deklaration jag kan göra för egen del, och som säkert påverkar det jag skriver, är att jag på sätt och vis kan sägas tillhöra en "restbefolkning", de människor som bodde i hyres-Stockholm när Söder ännu i stora delar var en arbetarstadsdel. Och jag tycker inte helt illa om den staden, däremot en del tomtar som dragit in med sina stadsjeepar och snobb-kaffe. Jag skäms inte för den synpunkten. Och därför skulle jag vilja ha stopp på bostadsrättandet och därmed stopp på den växande skuldbubblan i Stockholm (hur många kan betala lägenheten ur egen ficka?). Fyll stan med billiga hyreslägenheter, jaga bort smygkontoriseringen, och låt därmed bostadsrättsbubblan pysa ut! För att uppnå den blandade staden - med såväl det lågavlönade hembiträdet som den lågbetalde experimentelle konstnären och den lille hantverkaren - måste det till åtgärder som ersätter den odugliga "osynliga handen" med en klart synlig hand som utan tvekan pekar ut riktningen och vid behov tar inblandade intressen i örat.
När jag har lärt mig GoogleSketchUp någorlunda tänker jag rita in en ziggurat någonstans i Stockholmområdet. På tal om Babels torn alltså.
Några synpunkter på Akalla som jag skrev om för någon vecka sedan förresten?
Skicka en kommentar