torsdag 15 april 2010

Bolivia får en kram

Bolivien wird umarmt, skrev Junge Welt för några dagar sedan. "Bolivia blir omfamnat", eller "får en kram".

Det stora som sker märks inte alltid, särskilt inte om det händer långt borta och på platser som våra media har bestämt sig för inte är så mycket att bry sig om. Men som den tyska tidningen berättar så har Brasilien och Bolivia slutit det största ekonomiska avtalet i staternas historia. Bolivia levererar råvaror till den raskt växande industrimakten Brasilien. Brasilien bidrar till att industrialisera Bolivia. Så är det tänkt i alla fall. Alla blir vinnare!



I de här rören skickas boliviansk naturgas till Brasilien

Avtalet är värt upp mot 32 miljarder US-dollar i värde. Man kan gissa att US-dollarstaten själv kanske inte är helt förtjust i det här regionala samarbetet. Förutom att brassarna får kontroll över råvarutillgångar som jänkarna nog själva tog hand om själva torde ett starkare brasilianskt inflytande göra att marknaden för eventuella USA-stödda "utbrytarkungar" i Bolivias lågländer minskar. Dessutom är de asiatiska makterna, i form av Kina, Indien och Sydkorea, inne med investeringar i Bolivia.

Bland projekten som diskuteras inom ramen för det nya avtalet är en järnväg över Bolivia som skall förbinda Brasilien med Stilla havet och de asiatiska marknaderna. Brasilien avancerar från regional till global spelare, inte bara i fotboll.

Det är stora perspektiv här, och det är frågan om ett råvarurikt men ännu fattigt land som Bolivia kan klara sig när de stora elefanterna dansar på dess territorium. Att Brasilien kommer att fortsätta att skeppa ut bolivianska råvaror kan vi nog anse som säkert, men kan vi lita på att den bolivianska industrialiseringen kommer att gå som det utlovas också? Kramen kan bli lite väl våldsam och obehaglig om inte bolivianerna värjer sig.

Men det kanske går bra, bolivianerna sitter ju på en del tillgångar som är intressanta för omvärlden. Exempelvis litium, där Morales tänkt sig att man skall kunna sköta förädlingen på hemmaplan. Och från Brasiliens sida har man lovat att inte uppföra sig lika illa som forna tider exploatörer, som blev stenrika medan bolivianerna inte såg mycket av rikedomarna som deras naturtillgångar skapat.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Löften är en sak, men att leva på att exportera råvaror är ett säkert recept på fattigdom. Om inte Bolivia kan gradera upp sig till att exportera industriprodukter och andra kunskapsintensiva varor kommer dom att stanna där dom är. Nu i händerna på Brasilien istället för USA.

Björn Nilsson sa...

Jo, det är ungefär så jag tänker också. Imperialism är imperialism även om den är brasiliansk.

Men själva utvecklingen är ju oerhört intressant. Dessutom sker det rasande fort nu.