Formuleringen ser inte bra ut. "Förstår du" kan betyds "förstår du vilka argument de som vill lämna facket har?" Men många som svarar på frågan svarar förmodligen på något annat: "Håller du med om att det kan vara bra att gå ur facket?" Det är ju inte samma sak.
Hur som helst, bland de som vill hoppa av verkar många vara yngre personer i branscher där facket inte gjort så mycket för dem. Särskilt gäller det LO-sidan, medan tjänstemannafacken klarar sig bättre. Man kan undra vad som händer när "globaliseringen" börjar slå på allvar mot medlemmarna i TCO och SACO?
Man kan väl jämföra med de allmänna valen i nordvästra Stockholm: det är de välmående i småhusområdena som röstar, medan de mindre välmående i höghusdistrikten inte alls är lika pigga på att rösta. Eftersom den senare gruppen, liksom LO-folk, är i större behov av en stark organisation som håller dem om ryggen, kan man kalla detta "uppochnedvända världen". Men det beror nog av att den potentiellt starka organisationen, vare sig det gäller fack eller arbetarpartier, under de senare årtiondena har visat sig vara mer eller mindre snömos, i den mån den inte har varit uttalat fientlig mot sin politiska bas.
I medlemstidning för Vänsterpartiet i Stockholm, Vänsteraktuellt, beskrivs läget bekymrat i ledaren:
Majoriteten av befolkningen kan betala mer skatt för bättre välfärd. De vill – i alla fall i princip – ha jämställda löner. De tycker inte att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska straffas. De vill ha en politik som tar klimatproblemen på allvar. De tycker att arbetslösheten är ett större problem än skatterna. De vill inte vara med i Nato och få vill att vi ska kriga i Afghanistan. Inget av detta erbjuder regeringen.
Därför har de rödgröna lett varenda opinionsmätning sedan hösten 2006. Vänsterpartiet är det enda av de rödgröna som driver dessa linjer konsekvent. Att vi inte belönas i opinionen för detta är frustrerande och försvårar våra möjligheter att driva igenom dessa frågor. Många känner en tveksamhet inför själva samarbetet. Men vad som kan genomföras i ett samarbete beror på styrkeförhållandena i samhället.
Kan det möjligen vara så att en hel del potentiella vänsterväljare tycker att det inte är någon idé att "belöna" ett parti som klart kan misstänkas för att backa från vilka positioner som helst för att få en regeringsplats? Varför rösta på V och bli dragen vid näsan dagen efter valet? Då kan man lika gärna välja sofflocket - varför rösta om alternativet till borgarpolitik inte blir något annat än borgarpolitik?
Bara farhågan om svek får folk att dra öronen åt sig. God sammanhållning i samhället bygger på tillit, att man vet att ens omgivning säger en sak men också står fast vid den. Inte att individer med välsmorda trutar säger en sak och sedan gör något annat. Sveket är ett gift som bryter sönder och förlamar. När det blir problem och svikaren kommer och skriker på hjälp, vem har då lust att ställa upp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar