New York Times skriver om det förväntade skiftet i ränteutvecklingen: det kommer att bli en chock för folk vars konsumtionsvanor formats av en trettioårig period av lågränta. (Man kanske skulle lägga till att det varit några årtionden av låg inflation också.)
USA:s ökande skuldsättning driver fram högre räntor och detta kan förväntas slå mot flera viktiga sektorer: det blir dyrare att köpa sig ett billigt smäckbygge till hus (McMansions kallas visst dessa mattor av småhus som rullas ut över landskapet). För att bo i dessa servicefattiga småhusområden måste man ha bil, men det blir dyrare att låna till bilköpet. Räntan på kreditkorten höjs också, så även om man kommer iväg till sin supermarket och handlar på kortet blir det dyrare framöver.
Kort sagt: höjd ränta höjer levnadskostnaderna och undergräver den ekonomiska återhämtningen genom att hålla tillbaka efterfrågan för konsumtion.
Vad angår oss USA:s ekonomi? - Ja, den är ju fortfarande ganska stor, och krisar den så sprider sig återverkningarna även åt vårt håll. Robert Reich som jag brukar hänvisa till ibland undrar över framtiden för "amerikanska jobb". Krisen har inneburit att miljontals jobb försvunnit eller över huvud taget aldrig skapats, och han undrar varifrån den efterfrågan skall komma som leder till att arbetena skapas. Inte nog med det, i en kombination av teknisk utveckling och företagsstrategier drivs den generella lönenivån för stora grupper ned. Hög arbetslöshet och undersysselsättning, samt lägre löner för de som ändå har jobb: Smart för det enskilda företaget, illavarslande för ekonomin i stort.
Om man går in på den här sidan hos FIB/K, och sedan söker sig långt ner i vänsterspalten, finns mer perspektiv (från vänster, faktiskt - amerikansk vänster). Artikeln av Åke Kilander heter Monthly Review förklarar krisen. Den berättar om hur radikala ekonomer i USA ser på kriser i allmänhet och möjligheterna till återhämtning även i den nu pågående krisen. (Själva tidningen Monthly Review hittar man här. Den startades under en tid när det var farligt att vara socialist i USA, en av de första artiklarna skrevs av Albert Einstein.)
En intressant sak gäller hur den spekulativa ekonomin växt till på grund av ändringar i företagsstrukturen och sämre möjligheter att hitta lönsamma investeringar i den reala ekonomin. De berörda amerikanska ekonomerna, med kända namn som Sweezy, Baran och Magdoff, trodde att finanssektorn kunde stödja den stagnerande reala ekonomin, åtminstone under en tid. De finansiella företagen skapar ju en hel del efterfrågan genom vad de köper själva och vad deras anställda konsumerar. Jag antar att om man gör en tur genom stadens finanskvarter, och genom en del välmående villaförorter, kan man få den bilden bekräftad. Men när krisen slog till förra året var det en massa välavlönade finansmänniskor som inte var välavlönade längre ... . Lägger man ihop dessa med enorma mängder vanliga människor med lägre inkomster som är skuldsatta upp över taknockarna ser det inte bra ut.
Det tycks som om dessa radikala USAmerikansk ekonomer varit bättre på att tidigt förutse hur kriserna skulle komma att utvecklas, och deras prognos för framtiden för USA:s ekonomi (och därmed för landets folkflertal) ser inte ljus ut om inte folket reagerar på ett vettigt sätt. Man kan nästan ta upp den gamla parollen Socialism eller barbari! Är man pessimist blir det väl det andra alternativet som gäller. Palin for President, kanske?
2 kommentarer:
Jahapp där ser man... Einstein om socialismen, det hade jag faktiskt inte hört talas om, jag skäms nästan lite....
Och han är ju inte så lite socialist heller, ta bara den passagen om hur ungdomar fostras in i den kapitalistiska filosofin och hur det enda botemedlet är en socialistisk ekonomi och en skola inriktad på sociala vinningar.
Får nog läsa mer Einstein.
Jag vet inte om gamle Albert skrev mer om socialism, men den där lilla artikeln är ju innehållsrik bara den.
Skicka en kommentar