Ny stor attack i Chhattisgarh

A-et markerar Dantewadadistriktet i södra delen av Chhattisgarh

För några dagar sedan åkte indiske inrikesministern till Lalgarh i Västbengalen. Han anklagade maoisterna för att vara fega och gömma sig i skogarna. Själv färdades han från en landningsplats för helikoptrar till en polisstation, väl gömd bakom över tusen poliser, och sedan lämnade han raskt platsen. Men i någon intervju erkände han att kriget mot maoisterna inte går riktigt bra.

Ur den indiska statens synpunkt vore det kanske lugnast om maoisterna gömde sig i skogen och inte visade sig. Nu har de utfört en ny stor attack i sitt kärnområde i Dantewada i södra Chhattisgarh, tillräckligt stor för att hamna på New York Times' förstasida. Times of India skriver också om det givetvis.

Siffrorna är inte exakta, men det ser ut som om 70-75 paramilitärer i en styrka på cirka 80 man dödats . Det verkar ha varit en överraskande och utdragen operation från maoisternas sida, vilket är typiskt för deras metodiska sätt att arbeta. Antagligen har regeringssidan också gjort tabbar som gerillan kunnat utnyttja. Möjligen är det för varmt just nu för att springa runt i djungeln och jaga gerillamän som kan skogen som sin egen bakficka. Då kan man bli trött och tappa uppmärksamheten.

Antalet maoister som angrep angavs till 1 000, men vem har räknat dem? De höll sig nog väl dolda. Men man kan väl anta att såväl soldater från maoisternas armé PLGA som från deras milis deltog. Dödssiffran för en minsprängning av paramilitärer i grannstaten Orissa för några dagar sedan har stigit till elva nu.

Den hårda läxan är att "minsäkra fordon" inte är särskilt minsäkra. Bilarna kan göras motståndskraftigare mot explosioner, men gerillan kan ju göra större vägminor också. Bilpatruller, och mindre patruller till fots, har svårt att klara sig i områden som kontrolleras av gerillan. Det kan man ju uppväga genom att skicka in jättestyrkor till fots, men frågan är om de är hanterbara mot den här typen av motståndare. Och reguljära pansrade arméförband kanske inte heller skulle fungera bra i tät djungel.

Jag är lite förvånad att det kommer stora strider så här tidigt under regeringssidans offensiv, jag trodde att gerillan skulle vika undan ett tag till och kanske försöka sig på aktioner en bit bort från sina kärnområden. Men det kan ju vara så att en klantigt genomförd offensiv bjuder på tillfällen som PLGA helt enkelt inte kan missa (man kan sopa bort en regeringsstyrka och ta dess vapen), eller att man tyckte att regeringstrupperna kom för nära något objekt som man vill skydda. Maoistpartiets ledning kan finnas i de här områdena. Eller att maoisterna vill visa för både vänner och fiender vad man kan göra om man vill. Resultatet blev det sista i alla fall. Från maoisternas sida är det här i första hand en politisk kamp, även om den förs med automatvapen och pilbågar ibland.

Moralen bland regeringssidans folk lär inte höjas av det här. Däremot lär maoisternas position i "den röda korridoren" stärkas ytterligare. Kanske det påverkar den oroliga situationen i Telengana i norra delen av delstaten Andhra Pradesh också. Den gränsar mot stridsområdet, och en livlig agitation bedrivs för att Telengana skall bli en egen delstat med Hyderabad som huvudstad. Maoisterna stödjer kravet.