"Din vilja ...

... sitter i ett björkris i skogen," kunde man helt rått säga till barn förr i tiden. Talesättet kom för mig när jag läste en bloggpost av den sympatiske Kaj Raving i Nybro. Han skriver om att LO-medlemmarna i Stockholm tycker som Vänsterpartiet i en massa frågor, men se det struntar socialdemokraterna i: det är deras politik som gäller, vad än medlemmarna tycker.

Vad LO-anslutna i Stockholm än må tycka så sitter deras vilja hos SAP-ledningen på Sveavägen!

Det är sådant här som man skulle kunna göra politik av. Det finns ett flertal stora och tunga frågor där V skulle kunna ha dragit till sig mängder av röster från SAP och MP: kriget i Afghanistan, NATO, EU, industripolitik, socialpolitik, krispolitik ... men den möjligheten brände man. När Ohly och hans innersta krets tiggde Sahlin om att öppna den stängda dörren så stängde man dörren till en egen självständig och framåtblickande politik. Så nu kan man bara stå där och glo och undra varför den politik som man tror sig ha och skall vara så bra inte drar till sig fler poäng i opinionsundersökningarna. Det är bara att fortsätta att sjunka i den politiska opportunismens dy och hoppas att borgarpressen inte har alltför många konstiga "skandaler" om V-ledare att komma med när det drar ihop sig till val - då kanske det går att jobba ihop till en statsrådspension åt Ohly.

Visserligen skulle man ju kunna tänka sig att Lars O exempelvis återgick till tågmästartjänsten, men det är ju så att folk som kommit upp sig en bit i samhället aldrig återvänder till sina gamla jobb. En vanlig knegare som lyckats bli förbundsordförande exempelvis, han/hon går inte tillbaka till verkstaden eller sjukhuset utan måste bli landshövding, generaldirektör eller något liknande. Det är kanske bland annat på grund av denna ordning som det politiska förfallet som jag beskrivit ovan är så vanligt.