Jag tittade på SMHI:s karta över askmolnsutbredning igår och konstaterade att norra delen av de arktiska ryska jätteöarna Novaja Zemlya såg ut att vara askfria (ifall man skulle vilja flyga dit). Jag kollade läget med satellitbilder, men det verkar inte vara så gott om bebyggelse och flygplatser just där. Men bilden i sig tycker jag är som ett konstverk! Naturens eget konstverk. Undrar vad som finns däruppe nu? Kanske de arktiska gässen och måsarna är på väg?
Och så mindes jag inledningsraderna till en dikt av 1700-talssvensken Bengt Lidner:
På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar,
Hvar hälst en usling fins, är han min vän, min bror:
Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar
Den skatt jag skyldig är, Natur! dig, allas Mor!
Så här var läget igår. Den figur som jag såg som en högklackad sko och läsare Kerstin som en leksugen hund är nu mer svårtolkad. En ödla som slingrar sig fram med svansen i Sibirien och huvudet söder om Grönland kanske?
3 kommentarer:
Askfritt och askfritt. Jag är ju tillräckligt gammal för att minnas alla kärnvapenproven i atmosfären där. Då kändes det som inpå husknuten för oss som bodde inom Polcirkeln.
När jag nu kollar det, ser jag att man sprängde 224 laddningar där, tillsammans motsvarande 265 megaton TNT.
Som jämförelse kan nämnas att alla bomber tillsammans - inkl atombomberna inder WWII - motsvarar 2 megaton TNT-
Ja, det var några helsikes smällar man fick till där. De sista var väl under Krusses tid?
Skicka en kommentar