måndag 30 april 2012
Första maj närmar sig
Ja, det är i morgon alltså. Framför gärna dina synpunkter på det nuvarande tjuvsamhället i ett demonstrationståg eller möte nära dig! Affischen ovan kommer från USA, där det eventuellt kan hända en del intressanta saker i morgon, i samband med den allt livligare rörelsen mot den härskande enprocent-eliten.
Känslighet och evolution
Den här artikeln i Svenskan är några dagar gammal, men den innehåller intressanta saker vars bästföre-datum ännu inte har passerats. Ämnet är HSP – highly sensitive person, alltså en person med extra tunn hud mot omgivningen. Det kan vara på gott och ont, det vet ju alla som själva är känsliga för vad som händer runtomkring och inte bara kan skaka av sig intrycken och gå vidare. Man kan bli väldigt uppåt och väldigt nedåt på grund av ganska små händelser. (Själv blev jag väldigt glad i flera minuter när jag såg och hörde årets första lövsångare i dag.) En femtedel av mänskligheten räknas - av orsaker som artikeln inte redogör för - till den "högkänsliga" gruppen.
Artikeln bygger i hög grad på synpunkter från en USAmerikansk psykolog men verkar rätt vettiga i alla fall. Det är en sak jag vill uppmärksamma lite extra, nämligen att HSP inte bara är en mänsklig egenskap.
Även bland den moderna människans föregångare bör det ha förekommit individer med HSP, vars egenskaper förts vidare och utvecklats därför att de i vissa fall är väldigt nyttiga för överlevnaden. Det behövs känsla för omgivningen för att rätt värdera risker och möjligheter. Detta på samma sätt som egenskaper för social samvaro, uppskattning av ömsesidighet och rättvisa kan ligga hårdkodade i våra gener sedan hundratusentals år. Samtidigt kan ju känslighet lika väl som brist på känslighet slå fel och leda till besvärliga situationer. Är man för tunnhudad är det jobbigt lika väl som om man är utrustad med buffelhud. Men i det första fallet är det jag själv som drabbas, i det andra förmodligen mest omgivningen. Och jag antar att graden av känslighet egentligen inte säger om man är snäll eller elak - en väldigt snäll och överkänslig person kan ju verka elak om han/hon försöker undvika besvärliga situationer på ett burdust sätt.
Känslig individ? |
Artikeln bygger i hög grad på synpunkter från en USAmerikansk psykolog men verkar rätt vettiga i alla fall. Det är en sak jag vill uppmärksamma lite extra, nämligen att HSP inte bara är en mänsklig egenskap.
Eftersom denna högre känslighet för yttre stimuli har observerats hos ungefär en femtedel av alla spädbarn och dessutom hos ett hundratal djurarter, tyder mycket på att det handlar om ett nedärvt personlighetsdrag. Detta är dessutom lika vanligt hos män som hos kvinnor.Det där med artöverskridande egenskaper är intressant och därmed är kopplingen till evolutionen given. En hemsida om HSP specificerar:
– Högkänsligheten medför en ökad sårbarhet, men sannolikt har den även haft evolutionära fördelar. Många högkänsliga är till exempel riskmedvetna och lite försiktiga i nya situationer.
Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater.Hur mäter man känsligheten hos en fluga eller en fisk? För hundar och hästar bör det vara lättare, de uppvisar ju ofta individuella drag som är möjliga att observera.
Även bland den moderna människans föregångare bör det ha förekommit individer med HSP, vars egenskaper förts vidare och utvecklats därför att de i vissa fall är väldigt nyttiga för överlevnaden. Det behövs känsla för omgivningen för att rätt värdera risker och möjligheter. Detta på samma sätt som egenskaper för social samvaro, uppskattning av ömsesidighet och rättvisa kan ligga hårdkodade i våra gener sedan hundratusentals år. Samtidigt kan ju känslighet lika väl som brist på känslighet slå fel och leda till besvärliga situationer. Är man för tunnhudad är det jobbigt lika väl som om man är utrustad med buffelhud. Men i det första fallet är det jag själv som drabbas, i det andra förmodligen mest omgivningen. Och jag antar att graden av känslighet egentligen inte säger om man är snäll eller elak - en väldigt snäll och överkänslig person kan ju verka elak om han/hon försöker undvika besvärliga situationer på ett burdust sätt.
söndag 29 april 2012
Vår plats i patentligan
I föregående inlägg antydde jag att det skulle komma mer från Royal Societys rapport om forskning. Jag sökte på om man hade något att säga om Sverige. Det fanns några saker. Bland annat påtalas att Sverige år 2007 lade nära 3,7 procent av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling (FoU). Och så fanns det en tabell som visade antalet utländska patentregistreringar i USA:s Patentverk 1989, 1999 och 2009. 1989 låg Sverige på nionde plats, höll platsen 1999 men var borta från listan över de elva största år 2009. Man kan notera att Sverige ökade antalet patent, från 837 till 1401, men sedan kan man gissa att det gått ner.
Samtidigt vet man inte bara med ledning av de här siffrorna om det är något man bör gå och gruva sig för vad det gäller Sveriges framtid, väl och ve. Man ser att det totala antalet patent ökar våldsamt. Det är som med industrin: när världen industrialiseras blir gamla industriländer som Sverige mindre i förhållande till totalen, även om vi producerar mer. Nu kommer nya länder med snabbt utvecklad forskning, som Kina och Korea, och väl snart Indien och andra länder i Tredje världen, och de får mer och mer patent. En ytterligare fråga är naturligtvis vad som patenteras, hur viktiga patenten är och om de kan utvecklas vidare. En massa patent på småsaker driver visserligen upp siffrorna, men det kan ju vara viktigare att vara först till patentverket med någon ny och epokgörande teknik, exempelvis vad det gäller energi eller medicin.
Och på sikt kan man fråga sig om patent bör finnas. Är det moraliskt rätt att stänga in produkter som kan vara till nytta för många människor - medicinska produkter är ju ett givet frågetecken.
Här är ett inlägg på bloggen från 2007är jag diskuterar patent.
Samtidigt vet man inte bara med ledning av de här siffrorna om det är något man bör gå och gruva sig för vad det gäller Sveriges framtid, väl och ve. Man ser att det totala antalet patent ökar våldsamt. Det är som med industrin: när världen industrialiseras blir gamla industriländer som Sverige mindre i förhållande till totalen, även om vi producerar mer. Nu kommer nya länder med snabbt utvecklad forskning, som Kina och Korea, och väl snart Indien och andra länder i Tredje världen, och de får mer och mer patent. En ytterligare fråga är naturligtvis vad som patenteras, hur viktiga patenten är och om de kan utvecklas vidare. En massa patent på småsaker driver visserligen upp siffrorna, men det kan ju vara viktigare att vara först till patentverket med någon ny och epokgörande teknik, exempelvis vad det gäller energi eller medicin.
Och på sikt kan man fråga sig om patent bör finnas. Är det moraliskt rätt att stänga in produkter som kan vara till nytta för många människor - medicinska produkter är ju ett givet frågetecken.
Här är ett inlägg på bloggen från 2007är jag diskuterar patent.
Iran, Forskning & Utveckling
En publikation som kommer från Royal Society i London (ungefär motsvarigheten till vår Vetenskapsakademi) måste ju vara pålitlig. Kungliga Sällskapet, det låter något det! Här är ett citat från en rapport med titeln Knowledge, Networks and Nations: Global scientific collaboration in the 21st century som man kan plocka upp på nätet här.
Jag har bara tittat litegrann i den här rapporten, men den innehåller fler saker som kan vara värda att återkomma till.
The number of publications from Iran has grown from just 736 in 1996 to 13,238 in 2008—making it the fastest growing country in terms of numbers of scientific publications in the world.33 In August 2009, Iran announced a ‘comprehensive plan for science’ focused on higher education and stronger links between industry and academia. The establishment of a US$2.5 million centre for nanotechnology research is one of the products of this plan. Other commitments include boosting R&D investment to 4% of GDP (0.59% of GDP in 2006), and increasing education to 7% of GDP by 2030 (5.49% of GDP in 2007).34
(Här är noterna 33 och 34 som texten hänvisar till:
33 Science-Metrix, Thirty years of science. Montreal: http://www. Science-Metrix.com, accessed November 2010.
34 Sawahel W (2009). Iran: 20-year plan for knowledge-based economy. University World News )Alltså: vad det gäller publicerade vetenskapliga artiklar är Iran det snabbast växande landet i världen mellan 1996 och 2008. Regeringen satsar på utbilding, spetsteknologi samt starka band mellan industrin och vetenskapliga institutioner. Det här ger vissa perspektiv på tankevärlden hos människor som börjar prata om "stenåldersgubbar", "medeltid" och liknande när Iran nämns. Frågan är vad som händer med landet när mängden av utbildade människor växer. Kommer toleransen för institutioner som Väktarrådet och hela den islamiska revolutionen att förändras, exempelvis? Jag tror inte svaret är givet, särskilt inte i ett läge där Iran praktiskt taget är i krig med USA/Israel. Man kan bara utgå från att en snabb teknisk och vetenskaplig omvälvning kommer att förändra tänkandet i det samhälle där den sker. Men som exempelvis Japan visar betyder det inte att man automatiskt kommer att kasta ut de egna traditionerna till förmån för något importerat.
Jag har bara tittat litegrann i den här rapporten, men den innehåller fler saker som kan vara värda att återkomma till.
torsdag 26 april 2012
(Hasch)tomtarnas paradmarsch?
Haschtomte? |
Svenskan har idag en debattartikel med förmodligen rätt kända uppgifter om verkningar av cannabisrökande. Jag är inte så djupt insatt i frågan, men det verkar ju som att vuxna rätt sällan börjar röka cannabispreparat. I själva verket är det väl som med nikotin eller alkohol: börjar man inte (miss)bruka i yngre år är sannolikheten att man gör det vid mogen ålder inte så stor. Med andra ord gäller det för langarna att stöta på ungdomar i första hand, för att bygga upp kundkretsen. Någon upprörd knarkliberal hävdade att vuxna människor kan minsann själva avgöra vad de skall stoppa i sig. Hm, gäller det alkisar utan självkontroll också? Och räknas tonåringar med normal tonårsrörighet i skallen som vuxna och mogna?
Jag tittade bara på en del av kommentarerna under artikeln, men många var av den förväntade typen, hopknåpade av folk vars fritidssysselsättningar och hjärnkapacitet man kan fundera över. Missbrukare har alltid argument, är alltid missförstådda, illa behandlade ... Satte man musik till dem skulle det kunna bli (Hasch)Tomtarnas paradmarsch.
Här har vi en riktig hasch- (eller är det marijuana-?)tomte, herr Marley från Jamaica.
Jag är inte särskilt förtjust i reggae, tycker utövarna verkar slafsiga och degiga - kanske på grund av vad de drar i sig för växtgifter ...? Och angående haschpsykoser drar jag mig till minnes en rad från en Donovan-låt från ungefär mitt i sextiotalet: "...a violent hasch smoker shook a chocolate machine ..." (Sunny Goodge Street).
Sluta bomba, Pajala!
Så här tycks det vara: Pajala har bombat något land, det påstås vara av "misstag", men det vet man ju hur det är med sådana misstag! Ger mig tusan på att Pajala-pajasarna tycker att Kalix eller Haparanda är grannländer, och så bränner de av några bomber där (av "misstag")! - Sluta genast upp med de där bomb-fasonerna!
onsdag 25 april 2012
Annie Lööf - rätt kritik?
Det riktas en massa kritik mot ministern Annie Lööf. Är det rätt, om man utgår från att kritik bör vara rättvis, upplysande och ge möjligheter till förbättringar? Jag testar några åsikter:
- AL är för ung. Det är faktiskt något som går över med åren!
- AL är oerfaren. Det går också över med åren. Kan dessutom kompenseras ifall ministern har en stab av goda medarbetare och är klok nog att ta deras råd.
- AL har inga egna arbetslivserfarenheter. Det är kritiskt för en minister som just skall arbeta med den typen av frågor. Kan dock uppvägas av om personen har klar och snabb fattningsförmåga och kan sätta sig in i andra människors situation utan att själv ha upplevt den. Har AL de egenskaperna? - här börjar det bli mer tveksamt.
- AL är kvinna - det är helt oväsentligt i sammanhanget.
- AL tillgriper hellre floskler än resonerar utifrån fakta. Typiskt för en som har dålig kunskap om sakfrågorna och måste försöka dölja det med allmänna fraser.
- AL är i själva verket inte så intresserad av sakfrågor och hur landets produktiva möjligheter bäst skall utnyttjas. Och där är det verkligt kritiska. Ointresset. Men då kan man fundera på hur en sådan person kunnat bli minister. Kan det vara så att den statsminister som utnämnt AL till minister också är i grunden ointresserad? I så fall är det mot regeringsbildaren som kritiken bör riktas. Om nu centerpartiet måste tilldelas ministeriet för näringslivsfrågor så borde det ha funnits någon medlem med större meriter än AL? Men är ointresset den verkliga regeringspolitiken kanske AL är ett logiskt val?
- AL har narcissistiska och elitära drag samt tvivelaktiga förebilder (komplettering av läsare Martin). Det är allvarligt och gör att man allvarligt får ifrågasätta om hon skall sitta på en position som innebär viss makt!
Det kanske finns fler kritiska invändningar mot AL att behandla, men dessa är de som jag kan komma på just nu.
Vapen till demokratier? Bevisa er demokrati!
Från Hindustan Times:
Vänta, vad skrev man där, i en artikel som för övrigt berättar om att indiska regeringsstyrkor hittade en helt okänd by ute i en djungel där man jagade gerillastyrkor och upprorisk lokalbefolkning ... Swedish Carl Gustav rocket launchers, kan det vara granatgeväret Carl Gustav om man talar svenska? Och vad gör detta vapen i något som väldigt mycket ser ut som ett brutalt inbördeskrig, där regeringens halvmilitära styrkor ger sig på fattiga människor i Indiens okända inre?
Kan vi möjligen av detta dra slutsatsen att det upprörda pratet om att sälja/inte sälja vapen till demokrater/diktaturer har vissa aspekter som borde uppmärksammas mer? Är etiketten demokrati en garanti för gott uppförande, eller kan i själva verket de värsta vidrigheter begås av demokratier? Tidigare har man hävdat att vapen inte skall exporteras till stater som för krig, men hur kan vapen då hamna i Indien som inte haft en dag av verklig fred sedan självständigheten? Krig med grannar, krig mot civilbefolkningen i olika delar av landet ... . Det hindrade inte försäljning av kanoner från Bofors som riktas mot Pakistan, eller granatgevär som mycket väl kan användas för att meja ner stamfolk ute i skogarna. Indien är inte fredligt och dess demokrati är tvivelaktig - därmed kan man sätta stora frågetecken för vapenexporten. Och det gäller en del andra stater med etiketten demokrati också. Ett antal medlemmar i NATO och EU, Israel ...
Det finns en diktsamling med den provokativa titeln Bevisa vår demokrati! Det låter som en bra uppmaning, kan också omformuleras till Bevisa er demokrati och riktas mot självgoda figurer som tror att de står över all kritik och kan göra vad som helst bara de utropar sig till demokrater!
After weeks of planning, security forces armed with automatic rifles, satellite phones and Swedish Carl Gustav rocket launchers made their very first foray into the dense Abujhmad jungle, straddling the two states of Maharashtra and Chhattisgarh.
Vänta, vad skrev man där, i en artikel som för övrigt berättar om att indiska regeringsstyrkor hittade en helt okänd by ute i en djungel där man jagade gerillastyrkor och upprorisk lokalbefolkning ... Swedish Carl Gustav rocket launchers, kan det vara granatgeväret Carl Gustav om man talar svenska? Och vad gör detta vapen i något som väldigt mycket ser ut som ett brutalt inbördeskrig, där regeringens halvmilitära styrkor ger sig på fattiga människor i Indiens okända inre?
Kan vi möjligen av detta dra slutsatsen att det upprörda pratet om att sälja/inte sälja vapen till demokrater/diktaturer har vissa aspekter som borde uppmärksammas mer? Är etiketten demokrati en garanti för gott uppförande, eller kan i själva verket de värsta vidrigheter begås av demokratier? Tidigare har man hävdat att vapen inte skall exporteras till stater som för krig, men hur kan vapen då hamna i Indien som inte haft en dag av verklig fred sedan självständigheten? Krig med grannar, krig mot civilbefolkningen i olika delar av landet ... . Det hindrade inte försäljning av kanoner från Bofors som riktas mot Pakistan, eller granatgevär som mycket väl kan användas för att meja ner stamfolk ute i skogarna. Indien är inte fredligt och dess demokrati är tvivelaktig - därmed kan man sätta stora frågetecken för vapenexporten. Och det gäller en del andra stater med etiketten demokrati också. Ett antal medlemmar i NATO och EU, Israel ...
Det finns en diktsamling med den provokativa titeln Bevisa vår demokrati! Det låter som en bra uppmaning, kan också omformuleras till Bevisa er demokrati och riktas mot självgoda figurer som tror att de står över all kritik och kan göra vad som helst bara de utropar sig till demokrater!
tisdag 24 april 2012
Bevingad jordbrukare?
Jag gratisläser en artikel i New Scientist som handlar om en fågel som finns på några platser i Australien. På engelska heter den Spotted bowerbird. Man kanske kan översätta det till 'fläckig lusthusfågel'. [Det finns ett officiellt svenskt namn meddelar en vaken läsare: fläckig lövsalsfågel] Vill man prata vetenskapligt så blir namnet Ptilonorhynchus maculatus. Så här ser den ut, med lusthus och allt:
Att den bygger märkliga bon är speciellt, men inte unikt. Många fågelarter pusslar ihop bon som kan vara ganska så avancerade. Men en intressant detalj är att fågeln speciellt gillar bäret av en växt som heter Solanum ellipticum och hanen dekorerar lusthusen med sådana bär för att locka till sig honor. Nu kan det vara så lusthusfåglar medvetet fixar så det blir fler Solanum i närheten av bona genom planteringsaktiviteter. Möjligen kan det vara en tillfällighet, men det verkar som om det blir fler plantor just omkring lusthusfågelns näste en tid efter att det byggts. En tänkbar tolkning är att fågeln faktiskt lagt ut frön omkring boet.
Detta leder tankarna vidare till ursprunget till människans jordbruk. När började människor att medvetet (eller kanske i början omedvetet) mixtra med frön och växter så att det blev mer önskvärd och ätbar växtlighet där man ville ha den? Det äldsta kända organiserade jordbruket kom för cirka 10.000 - 12.000 år sedan, men kanske det hände saker långt tidigare, ett mycket enkelt jordbruk som är nästan omöjligt att spåra idag genom arkeologiska undersökningar?
Att den bygger märkliga bon är speciellt, men inte unikt. Många fågelarter pusslar ihop bon som kan vara ganska så avancerade. Men en intressant detalj är att fågeln speciellt gillar bäret av en växt som heter Solanum ellipticum och hanen dekorerar lusthusen med sådana bär för att locka till sig honor. Nu kan det vara så lusthusfåglar medvetet fixar så det blir fler Solanum i närheten av bona genom planteringsaktiviteter. Möjligen kan det vara en tillfällighet, men det verkar som om det blir fler plantor just omkring lusthusfågelns näste en tid efter att det byggts. En tänkbar tolkning är att fågeln faktiskt lagt ut frön omkring boet.
Detta leder tankarna vidare till ursprunget till människans jordbruk. När började människor att medvetet (eller kanske i början omedvetet) mixtra med frön och växter så att det blev mer önskvärd och ätbar växtlighet där man ville ha den? Det äldsta kända organiserade jordbruket kom för cirka 10.000 - 12.000 år sedan, men kanske det hände saker långt tidigare, ett mycket enkelt jordbruk som är nästan omöjligt att spåra idag genom arkeologiska undersökningar?
Kolla! Ringnebulosan
Kolla, vilken kosmisk skönhet: M57, mer populärt känd som Ringnebulosan. 2000 ljusår från Jorden, i riktning mot stjärnbilden Lyran. Man kan se det som en blomma, ett öga, en tunnel till andra dimensioner ... sammet och smaragd i ett. Bilden härifrån.
måndag 23 april 2012
Putin och visionerna
Ryska och kinesiska flottstyrkor skall samöva i nästan en vecka i Gula havet. Kinesiska nyhetsbyrån Xinhua (Nya Kina) berättar mer i detalj om vad man är ute efter. Det verkar handla om att säkra rutter till havs mot olika typer av angrepp. Kan man gissa att skydd av tankertrafiken mellan Persiska viken och Kina är ett av de saker övningsledningen vill träna?
"Ett gemensamt ekonomiskt och mänskligt rum ..." Det verkar som ett super-EU från Atlanten till Stilla havet, med Ryssland som centralstycke är visionen.
Här är en intressant notering som även borde gälla Sverige, nämligen färskvatten som en framtida bristvara eftersom vi också har gott om den varan:
Nu har den nya maktkonstellationen BRICS - Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika - hållit stormöte i New Delhi i Indien.
Om BRICS - samarbetet mellan Brasilien, Ryssland, Indien Kina och Sydafrika, skriver Putin:
Ytterligare några artiklar om Putins synpunkter på världen hittar man här.
Det är en intressant utveckling och man kan fråga vad det betyder. Det finns många pusselbitar att lägga för att förstå bland annat hur vår jättelike granne Ryssland utvecklas framöver. Och till det behövs fakta, inte spekulationer. Därmed kunde jag kunna sluta skriva eftersom mina kunskaper i ämnet är måttligt, men eftersom sådana kvalitetsregler inte gäller i bloggosfären så ...
Ryska och kinesiska sjöbussar. Enda frågan är väl egentligen varför ryssarna har så överdimensionerade mössor! |
Kanske spekulation, men när Svenskan kan presentera en dam som inte bara är motståndare till Putin utan också lesbisk låter det ju som om man hittat en närmast webersk idealtyp för hur en oppositionell skall se ut idag? Damen lovar i alla fall att Putin inte kommer att sitta tiden ut. Jag skulle inte satsa så många rubel vare sig på om hon har rätt eller fel. När Fyll-Boris Jeltsin styrde (i den mån han såg något genom spritångorna) var det väl inga klagomål av den typ som riktas mot Putin?
Men nu är det andra tider, Putin är nykter och verkar se efter Rysslands intressen (hur man nu definierar dem) och från rysk sida verkar man inställda på att se till att det inte blir några mer konstiga ”färgrevolutioner”. Det torde innebära att äkta inhemsk opposition måste se till att inte bli inblandad med tvivelaktiga utländska organisationer och bidragsgivare och förmodligen ändå kommer att drabbas av anklagelser om förbindelser med utländsk illvillig makt.
Här är den kände journalisten Pepe Escobar med en analys av den putinska politiken i Ryssland. Det handlar om olja, om stora linjer i samarbetet mellan Ryssland, Kina och andra stater i Asien - ett samarbete som får eliterna i väst att gå i taket och som gör Putin till deras huvudmotståndare och värsta hatobjekt framöver.
Make no mistake. Behind the relentless demonization of Putin and the myriad attempts to delegitimize Russia's presidential elections, lie some very angry and powerful sections of Washington and Anglo-American elites.
They know Putin will be an ultra tough negotiator on all fronts. They know Moscow will apply increasingly closer coordination with China; on thwarting permanent NATO bases in Afghanistan; on facilitating Pakistan's strategic autonomy; on opposing missile defense; on ensuring Iran is not attacked.
I den hänsynslösa demoniseringen (the relentless demonization) deltar redan svenska media, och det tycker jag de borde ge tusan i. Vi kan vara kritiska när ryssarna dummar sig, men vi behöver inte delta i aggressiva kampanjer mot dem, och definitivt inte driva samövningar med NATO som verkar ha Ryssland som egentligt mål.
Via Escobar fick jag för mig att titta direkt på ryska regeringens hemsidor och till och med läsa några artiklar som Vladimir Putin själv skrivit. (Eller en spökskrivares jobb, vad vet man?) Det är inga små visioner som ritas upp i den här artikeln, och det görs inledningsvis en klar markering mot omvärlden:
... we intend to be consistent in proceeding from our own interests and goals rather than decisions dictated by someone else. Russia is only respected and has its interests considered when the country is strong and stands firmly on its own feet.
Putin tänker inte sitta och vänta på order från Washington, med andra ord. I den långa artikeln går han igenom ett antal områden där det är oroligt och tar avstånd från det sättet som så kallade humanitära interventioner genomförts. Det är Libyen, Syrien, Korea och andra krisområden. Men låt oss titta på något som ligger oss närmare: Europa. Om jag minns rätt hade Gorbatjov på sin tid tankar om "det europeiska huset". Putin verkar gå vidare längs samma linje:
Russia is an inalienable and organic part of Greater Europe and European civilization. Our citizens think of themselves as Europeans. We are by no means indifferent to developments in united Europe.
That is why Russia proposes moving toward the creation of a common economic and human space from the Atlantic to the Pacific Ocean - a community referred by Russian experts to as "the Union of Europe," which will strengthen Russia's potential and position in its economic pivot toward the "new Asia."
"Ett gemensamt ekonomiskt och mänskligt rum ..." Det verkar som ett super-EU från Atlanten till Stilla havet, med Ryssland som centralstycke är visionen.
I propose again that we work toward creating a harmonious community of economies from Lisbon to Vladivostok, which will, in the future, evolve into a free trade zone and even more advanced forms of economic integration. The resulting common continental market would be worth trillions of euros. Does anyone doubt that this would be a wonderful development, and that it would meet the interests of both Russians and Europeans?Tja, nya möjligheter för EU-byråkrater, kanske? Här är en annan Putin-artikel (på ryska regeringens hemsida, publicerad när han var premiärminister) som berättar om den post-sovjetiska utvecklingen. Den 1 januari i år bildades ett ekonomiskt samarbete (Common Economic Space (CES)) mellan Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. Ytterligare ett par stater i gamla ryska/sovjetiska Centralasien skall med, och Putins långsiktiga mål är en Eurasiatisk union. Denna union, med EU som förebild, ser ut som en byggsten i Putins stora "gemensamma ekonomiska och mänskliga rum".
Här är Putins världsbild i grafisk form - klicka på den här länken så kan du få den i läsbart format också! |
Här är en intressant notering som även borde gälla Sverige, nämligen färskvatten som en framtida bristvara eftersom vi också har gott om den varan:
... the growing shortage of fresh water in the world. One can foresee in the near future the start of geopolitical competition for water resources and for the ability to produce water-intensive goods. When this time comes, Russia will have its trump card ready. We understand that we must use our natural wealth prudently and strategically.
Nu har den nya maktkonstellationen BRICS - Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika - hållit stormöte i New Delhi i Indien.
We will continue to prioritize our cooperation with our BRICS partners. That unique structure, created in 2006, is a striking symbol of the transition from a unipolar world to a more just world order. BRICS brings together five countries with a population of almost three billion people, the largest emerging economies, colossal labor and natural resources and huge domestic markets. With the addition of South Africa, BRICS acquired a truly global format, and it now accounts for more than 25% of world GDP.
We are still getting used to working together in this format. In particular, we have to coordinate better on foreign policy matters and work together more closely at the UN. But when BRICS is really up and running, its impact on the world economy and politics will be considerable.Utökat samarbete med Kina och de övriga BRICS-länderna, stärkt samarbete med EU (är det verkligen en framtidsgrej?) - det är stora visioner. Och i bakgrunden finns det krisande men aggressiva USA. Detta kan bli intressant framöver!
Ytterligare några artiklar om Putins synpunkter på världen hittar man här.
söndag 22 april 2012
Den militära urbanismen avancerar
Tillåt mig citera mig själv. I augusti 2010 skrev jag:
Naturligtvis kan man se det här från olika håll. Obemannade spaningsflygplan har goda användningsområden som inte bör skapa någon oro: hålla koll på trafik, spana in skogsbränder, göra kartografiska eller geologiska undersökningar, leta efter försvunna människor, titta efter fel på kraftledningar etc. Men det är den andra, onda sidan man bör sätta frågetecken för.
Vi har fått en jakt på "säkerhet" som gör alla människor till misstänkta objekt som måste övervakas. (Och som märkligt nog dragit med sig inte större utan mindre rättssäkerhet.) Som folk bland annat från Piratparti-sidan har påpekat så medför befintlig teknik en oemotståndlig lockelse att användas. Här finns en befintlig teknik. Hur länge dröjer det innan drönare flyger runt i "problemområden" i Sverige och tittar in genom fönstren hos misstänkta figurer? Eller tittar över huvud taget, man kan ju alltid hitta något någonstans bara man letar tillräckligt länge. Koppla ihop det med alla andra kontroll-tekniker och fundera på hur vi vill ha det egentligen. Kriget smyger sig på oss - eller är det felsyn att tro det?
Alltmer militariserade poliskårer och militärer som spelar poliser, allt mer tekniska prylar för att övervaka folk och slå ner dissidenter, allt mer "säkerhet" - detta är den militära urbanismen. De drönarflygplan som åker omkring och spanar i Tredje världen är välkända, men nu börjar de dyka upp över städer i väst.Varför dra upp den historien, eller hänvisa ännu längre tillbaka till något jag skrev 2007? - Kanske det är för att processen är i full gång och de tidigare varningarna visar sig stämma. Det som tidigare pågått i Tredje världen kommer nu i ökande grad tillbaka till avsändarländerna. Allt fler polismyndigheter och universitet (!) i USA tillgriper obemannade fjärrstyrda små flygplan, drönare, för spaning. Kameror, värmespaningsutrustning, radar och utrustning för att avlyssna mobiltrafik finns på dessa maskiner.
Det finns många typer av drönare. Den här verkar vara en småtting försedd med kamera. |
Naturligtvis kan man se det här från olika håll. Obemannade spaningsflygplan har goda användningsområden som inte bör skapa någon oro: hålla koll på trafik, spana in skogsbränder, göra kartografiska eller geologiska undersökningar, leta efter försvunna människor, titta efter fel på kraftledningar etc. Men det är den andra, onda sidan man bör sätta frågetecken för.
Vi har fått en jakt på "säkerhet" som gör alla människor till misstänkta objekt som måste övervakas. (Och som märkligt nog dragit med sig inte större utan mindre rättssäkerhet.) Som folk bland annat från Piratparti-sidan har påpekat så medför befintlig teknik en oemotståndlig lockelse att användas. Här finns en befintlig teknik. Hur länge dröjer det innan drönare flyger runt i "problemområden" i Sverige och tittar in genom fönstren hos misstänkta figurer? Eller tittar över huvud taget, man kan ju alltid hitta något någonstans bara man letar tillräckligt länge. Koppla ihop det med alla andra kontroll-tekniker och fundera på hur vi vill ha det egentligen. Kriget smyger sig på oss - eller är det felsyn att tro det?
lördag 21 april 2012
Avskaffa pengar och banker (?)
Klotter vid Husarviken, Djurgården, Stockholm. Uppfångades mycket lägligt för detta inlägg av mig i morse. |
När jag var liten skolpilt undervisades barnen om det viktiga med att spara. Då och då kom banken till skolan och man kunde sätta in en krona eller så på sitt konto, och så skrevs det upp i en grå liten bok. (Eller var den grå? Minnet sviker. Inte heller minns jag om det var Stockholms sparbank eller Postsparbanken som tog in pengarna. Båda är ju borta nu för övrigt, gamla trygga grå sparbanken ingår nu i det skumma Swedbank.) Men hur undervisar man numera barnen om pengar och pengars värde?
Jag såg en artikel i HuffPo som hävdar att den nya tekniken kommer att eliminera såväl papperspengar som banker. Att behovet av mynt och sedlar raskt minskar är lätt att inse när man betalar med kort eller funktioner i sin telefon eller via datorn, men jag misstänker att det blir svårare att helt bli av med bankerna. Någonstans måste det ju finnas konton som kan krediteras och debiteras när jag köper något eller tar emot betalningar, och utrymmet där kontot finns blir väl en bank, eller ...?
Nåväl, en snabb utfasning av handfasta pengar är på gång. Det drar givetvis fram folk som citerar Johannes' uppenbarelse från Bibeln om att alla som ville göra affärer måste bära Vilddjurets märke. Samt folk som hävdar att detta ger myndigheterna fullständig kontroll över alla medborgares göranden och låtanden vad det gäller köp. Det sista låter mer allvarligt än bibelläsarnas utgjutelser, de ser alltid Vilddjuret sticka fram nosen när det är kris någonstans. - Själv är jag mer intresserad av vad den här omställningen kan betyda för människornas tänkande om ekonomiska ting. Kommer det att vara oförändrat även om de pengar man har inte är annat än ettor och nollor som singlar omkring i cyberrymden?
PS. När jag var liten skolpilt kunde man fortfarande handla med ettöringar! DS.
fredag 20 april 2012
Angkorwatisering?
På norska Radikalt økonominettverk skriver Erik Reinert om funderingar han haft efter ett besök i det jättestora templet Angkor Wat i Kambodja. Angkor skall ha varit världens största stad en gång i tiden, men riket föll. Man har hänvisat till en invasion från Thailand, men orsaken kanske ligger i bevattningssystemen: man behövde ett omfattande nät av anläggningar för att kunna få fram två-tre skördar ris om året. Det var dessa skördar som underhöll de människomassor som byggde templen och arbetade på fälten. Men bevattningsanläggningarna underhölls inte ordentligt, skördarna blev sämre med mindre vatten, detta undergrävde hela landets bärkraft och gjorde därmed det lättare för thailändarna att angripa.
Reinert spekular om något liknande i Väst. Vi låter våra innovativa system förfalla. I stället för att ta hand om förfallet skyller vi på Kina när det inte går bra längre.
Man skulle kunna knyta det här till resonemang som förs av en svensk bilarbetare. Han heter Lars Henriksson och har skrivit en bok som heter Slutkört. Ett kapitel publiceras i senaste numret av Clarté (finns inte på nätet ännu men lär komma, kolla för övrigt gärna in Clartés hemsida). Vad som slår mig är påpekandena om de möjligheter, det kunnande och resurser som finns i fabrikerna. Om dessa möjligheter utnyttjas behöver vi, antar jag, inte krascha och sedan skylla på Kina. Men det finns krafter som förmodligen tycker att industriella krascher är bra för deras privata affärer, och då går det som det går. Det blir Angkor Wat all over again.
Reinert spekular om något liknande i Väst. Vi låter våra innovativa system förfalla. I stället för att ta hand om förfallet skyller vi på Kina när det inte går bra längre.
Man skulle kunna knyta det här till resonemang som förs av en svensk bilarbetare. Han heter Lars Henriksson och har skrivit en bok som heter Slutkört. Ett kapitel publiceras i senaste numret av Clarté (finns inte på nätet ännu men lär komma, kolla för övrigt gärna in Clartés hemsida). Vad som slår mig är påpekandena om de möjligheter, det kunnande och resurser som finns i fabrikerna. Om dessa möjligheter utnyttjas behöver vi, antar jag, inte krascha och sedan skylla på Kina. Men det finns krafter som förmodligen tycker att industriella krascher är bra för deras privata affärer, och då går det som det går. Det blir Angkor Wat all over again.
torsdag 19 april 2012
Fy för snus(k)et
Fy, sånt här kan få en att bli illamående. Ulvskog "kommer att slåss för snuset". Världens viktigaste fråga va, just när hela EU-bygget riskerar att falla ihop i en nyliberal Ragnarök? Det är klart, några snus(k)figurer går väl på det. Och skulle det bli ännu rörigare i EU får man väl meddela att kvoterna för spritinförsel kommer att skäras ned, det kan väl skrämma upp några fyllerister också. Nu forslas svenska miljarder till EU för att stödja den sönderfallande byråkratkolossen, där har vi en viktig fråga. Nyliberalernas slaktande av efterkrigstidens välfärdsstater, där har vi en viktig fråga. EU som krigsprojekt, där har vi en viktig fråga. Men där lär vi inte se Ulvskog och hennes byråkratkompisar kämpa för förbättringar. De kommer dragande med något oväsentligt småskit som snus!
På frågan "tror dom att folk är idioter?" får man väl svara "tyvärr är det några som är det, men de flesta fattar läget när fakta kommer på bordet". Och då kan det bli slut med byråkrater som "slåss".
Om engelska massmördare igen
Den som lusläst den här bloggen sedan 2007 vet att i april det året publicerades ett inlägg med titeln Engelsk terror i Afrika. Bloggposten byggde på en artikel i Historisk Tidskrift som redogjorde för vad de fina vita kolonialisterna hade för sig i Kenya under upproret på 1950-talet. De bar sig riktigt illa åt, helt enkelt. Massmord, terror, tortyr, koncentrationsläger. Britterna får ju betraktas som pionjärer vad det gäller just koncentrationsläger, för övrigt.
Det är med andra ord ingen nyhet vad som hände då. Men nya detaljer kommer ju fram, exempelvis att engelsmännen genom att förstöra arkiv försökte förhindra att omfattningen av deras dåd kom fram. Det framgår av en DN-artikel. Och man visade samma takter i Malaja (fastlandsdelen av nuvarande Malaysia). Hur kan folk få den konstiga idén att engelsmän skulle vara sympatiska figurer? De började träna på irländarna och sedan spred de sina busfasoner ut över världen. Är det inte tid att England gör upp med sitt ruttna förflutna?
Det är med andra ord ingen nyhet vad som hände då. Men nya detaljer kommer ju fram, exempelvis att engelsmännen genom att förstöra arkiv försökte förhindra att omfattningen av deras dåd kom fram. Det framgår av en DN-artikel. Och man visade samma takter i Malaja (fastlandsdelen av nuvarande Malaysia). Hur kan folk få den konstiga idén att engelsmän skulle vara sympatiska figurer? De började träna på irländarna och sedan spred de sina busfasoner ut över världen. Är det inte tid att England gör upp med sitt ruttna förflutna?
tisdag 17 april 2012
Birger Schlaug skriver ...
... en serie inlägg på sin blogg i samband med att miljöpartiet skall kläcka ur sig ett nytt program. Första inlägget här, och nummer två och tre följer på det. Här är ett klipp ur tvåan, där Schlaug gör något som ibland ger intressanta resultat. Han vänder på ett känt resonemang och skriver att det inte är ...:
Jag tror alla som någorlunda medvetet jobbar i Marx' och Engels' tradition känner igen en hel del här. Dels att det är mänskliga aktiviteter, kämpandet med och mot naturen, som utvecklar och förändrar våra samhällen. Men också att som ett resultat av den kampen skapas olika idéer om hur problemen skall lösas. Eftersom samhällets produktiva grundval rör sig åt ett håll kommer idéernas huvudström också att röra sig ungefär i den riktningen. Ofrivilligt kommer en del borgare att ge utlopp för progressiva tankar, helt enkelt för att verkligheten tränger sig på och får dem att tänka till! - Ibland undrar jag om inte Birger Schlaug är mer marxist än de flesta vänsterpartister!
Med risk för att låta tjatig, här kör jag en repris på supercitatet från Marx. Alltså, återigen, doktor Karl Marx skrev 1859:
... och det är fördj-t att vänsterpartister och miljöpartister, som borde ligga närmast till hands bland de politiska partierna av större format att diskutera de här frågorna, i stort sett har backat ut. Kan det bero av att deras ledningar domineras av borgare som inte är intresserade av några förändringar av nuvarande system trots att det brakar ihop runtomkring dem? Löner och arvoden kanske är viktigare för topparna? Eller är de helt enkelt trögtänkta?
... ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi idag uppfattar som självklart: skola, sjukvård, bra boende, mat på borden och materiell god standard. Det är människors behov och vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som också lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.
Frågan är alltså om det verkligen är ekonomisk tillväxt som tar oss vidare till nästa steg i samhällsevolutionen, nästa steg på utvecklingstrappan - eller om vi befinner oss i skede där andra lösningar är både önskvärda och nödvändiga. Min övertygelse är att varje tidevarv har sin lösning på den eviga frågan om vad som är utveckling. I vårt tidevarv har vi dels att ta hänsyn till att vi snart är nio miljarder människor på en begränsad planet och att trycket av vår konsumtion blir allt mer brutalt, dels att ta hänsyn till vad som gör oss mer tillfredsställda med livet – är det ökande konsumtion och mer arbete eller är det andra värden som vi nu kan utveckla?
Det är inte någon ny tanke att fundera i dessa banor. Idag är det delar av - men långt ifrån hela - den gröna rörelsen som främst funderar i dessa banor, medan allt från konservativa till socialister verkar ointresserade. Kanske känner de att deras ideologier angrips. Men så är det faktiskt inte. Man behöver inte vara ett grönt avdankat språkrör, eller ens grönmelerad, för att kritiskt analysera jakten på ekonomisk tillväxt. Man kan vara fullt trogen liberalismens, socialismen och konservatismen och ändå på goda grunder vara tillväxtkritiker.
Jag tror alla som någorlunda medvetet jobbar i Marx' och Engels' tradition känner igen en hel del här. Dels att det är mänskliga aktiviteter, kämpandet med och mot naturen, som utvecklar och förändrar våra samhällen. Men också att som ett resultat av den kampen skapas olika idéer om hur problemen skall lösas. Eftersom samhällets produktiva grundval rör sig åt ett håll kommer idéernas huvudström också att röra sig ungefär i den riktningen. Ofrivilligt kommer en del borgare att ge utlopp för progressiva tankar, helt enkelt för att verkligheten tränger sig på och får dem att tänka till! - Ibland undrar jag om inte Birger Schlaug är mer marxist än de flesta vänsterpartister!
Ovan bostadsrätternas bolånekollektiv seglar frihetens moln förbi |
Med risk för att låta tjatig, här kör jag en repris på supercitatet från Marx. Alltså, återigen, doktor Karl Marx skrev 1859:
I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.
På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.
Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.
En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.
I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.
... och det är fördj-t att vänsterpartister och miljöpartister, som borde ligga närmast till hands bland de politiska partierna av större format att diskutera de här frågorna, i stort sett har backat ut. Kan det bero av att deras ledningar domineras av borgare som inte är intresserade av några förändringar av nuvarande system trots att det brakar ihop runtomkring dem? Löner och arvoden kanske är viktigare för topparna? Eller är de helt enkelt trögtänkta?
måndag 16 april 2012
Snällhetsgenen?
Redan i första inlägget på denna blogg var ämnet med forskning om mänsklig (o)snällhet uppe, och så har det kommit igen då och då. Om vi då har en snäll sida, går den att spåra handfast i människans inre? Forskaren Frans de Waal vill ju söka den hos en del sociala ap-arter, och även andra djur. Nu hävdar några USAmerikanska forskare att man hittat inte en 'snällhetsgen', men en gen som kan ge bidrag åt det hållet. Åtminstone en del av orsaken till att en del människor är snälla och generösa är att generna puffar dem mot det beteendet, säger man.
Jag kan för lite (nästan ingenting) om gener och hormoner och kan inte bedöma detta. (Har man inte hittat andra gener under årens lopp som inte hållit måttet, exempelvis en 'kriminalitetsgen'?) Men om jag förstår saken rätt så finns vissa gener som har betydelse för vår uppfattning av omvärlden, och om vi tycker att den är dålig kan uppfattningen förbättras genom ökad tillförsel av hormoner som gör oss positivare. - Låter det inte lite 'lyckopiller' över det hela? Är folk stygga på grund av dåligt humör inför en usel omvärld, så ge dem uppiggande snällhetspiller! Jag skulle tro att läkemedelsindustrin skulle tycka det är en bättre idé än att försöka göra världen bättre!
Har världen blivit bättre eller sämre vad det gäller mänskornas uppförande mot varandra? Någon tänkare anser så, och att Andra världskriget inte var bland det värsta vi sett under historien. Sedan har det ju blivit bättre - om man var på rätt ställe. Det var inga krig i Europa från 1945 och drygt femtio år framåt, men blodbaden utfördes ju på annat håll, i Tredje världen. Och välståndet för massorna i de gamla industriländerna vilade åtminstone delvis på permanent krigsekonomi och krig och plundring i Tredje världen. Varför reagerade folk i allmänhet härhemma inte, förrän på ett ganska sent stadium? Man visste ingenting, man var lurad, man tjänade själv på blodbadet, man trodde att det var blodbad för den goda sakens skull ...?
Tillbaka till generna. Jag är för okunnig i ämnet för att omedelbart se hur man kan koppla ihop USA-forskarnas potentiella 'snällhetsgen' med de Waals och andras forskning med apor och andra djur. Det kanske är så, helt enkelt, att man betraktar samma företeelse från olika håll. Några jobbar med DNA-prov och analyserar deras innehåll, andra gör praktiska försök med djur och försöker lista ut vad djurens uppförande kan betyda. Lägger man ihop resultaten kan bilden bli klarare.
Går man in på det här inlägget kan man bland annat se en film där de Waal själv förklarar en del vad han håller på med.
Jag kan för lite (nästan ingenting) om gener och hormoner och kan inte bedöma detta. (Har man inte hittat andra gener under årens lopp som inte hållit måttet, exempelvis en 'kriminalitetsgen'?) Men om jag förstår saken rätt så finns vissa gener som har betydelse för vår uppfattning av omvärlden, och om vi tycker att den är dålig kan uppfattningen förbättras genom ökad tillförsel av hormoner som gör oss positivare. - Låter det inte lite 'lyckopiller' över det hela? Är folk stygga på grund av dåligt humör inför en usel omvärld, så ge dem uppiggande snällhetspiller! Jag skulle tro att läkemedelsindustrin skulle tycka det är en bättre idé än att försöka göra världen bättre!
Ett par kapucinerapor. Hur är det med deras snällhetsgener? Tycker de ser lite sura ut! |
Har världen blivit bättre eller sämre vad det gäller mänskornas uppförande mot varandra? Någon tänkare anser så, och att Andra världskriget inte var bland det värsta vi sett under historien. Sedan har det ju blivit bättre - om man var på rätt ställe. Det var inga krig i Europa från 1945 och drygt femtio år framåt, men blodbaden utfördes ju på annat håll, i Tredje världen. Och välståndet för massorna i de gamla industriländerna vilade åtminstone delvis på permanent krigsekonomi och krig och plundring i Tredje världen. Varför reagerade folk i allmänhet härhemma inte, förrän på ett ganska sent stadium? Man visste ingenting, man var lurad, man tjänade själv på blodbadet, man trodde att det var blodbad för den goda sakens skull ...?
Tillbaka till generna. Jag är för okunnig i ämnet för att omedelbart se hur man kan koppla ihop USA-forskarnas potentiella 'snällhetsgen' med de Waals och andras forskning med apor och andra djur. Det kanske är så, helt enkelt, att man betraktar samma företeelse från olika håll. Några jobbar med DNA-prov och analyserar deras innehåll, andra gör praktiska försök med djur och försöker lista ut vad djurens uppförande kan betyda. Lägger man ihop resultaten kan bilden bli klarare.
Går man in på det här inlägget kan man bland annat se en film där de Waal själv förklarar en del vad han håller på med.
söndag 15 april 2012
Ned med supandet!
Deta är en affisch mot supande från Sovjet-tiden. Fler av mer eller mindre humoristiskt eller tragiskt slag hittar man här. Och tänk på att det är inte bara ryska fyllerister som kan bära sig åt så att svinen tycker det är pinsamt! |
lördag 14 april 2012
Blogg-experiment
Björnholm fungerat mer som en foto-blogg än vad som var tänkt ursprungligen, nämligen som plats för kommentarer om just Stockholmsområdet. Jag funderar på att ändra på det och har som en testballong skapat Björnbild, med inriktning just på bilder, och kanske en del "konstiga" sådana. Fortsättning följer.
fredag 13 april 2012
Facket blåser på kreditbubblan
Åtminstone verkar det så när man läser Dagens arbete:
Jag är inte så jättebra på huvudräkning, men det ser ut som en vara för 5000 bagis skulle kosta 5000 om man betalar kontant. Och varför skulle man göra det? - Kanske för att det är lugnare att vara skuldfri, och de där räntepengarna kan läggas på något som är bättre för en själv? Och medan man sparar till den där grejen som man vill ha kanske man kommer på att den inte är så nödvändig att man verkligen vill ha den (eller det kan ha kommit en nyare och bättre modell, eller något annat ...).
Hur som helst, när kritiker letat efter orsaker till den senaste stora krisen med centrum i USA är det just privatkrediterna som pekats ut. Reallönerna för stora grupper arbetande människor har i stort sett stått stilla under årtionden. För att ändå hålla konsumtionsfasaden uppe har de finansierat inköpen via mängder av kreditkort, lån på huset och liknande. Och det håller givetvis inte i längden. I Sverige är läget inte så kritiskt, men man kan ana liknande tendenser som här blåses på från en del fackförbund. I en kommentar till artikeln utropas:
LO-förbundens medlemskort ger medlemmarna en mängd olika rabatter och erbjudanden.Och så kör DA det här räkneexemplet:
Medlemmarna i GS, IF Metall, Handels, Elektrikerförbundet, Kommunal och snart Pappers kan dessutom välja att uppgradera sitt medlemskort till ett kreditkort med en kredit på upp till 60 000 kronor genom kortföretaget Entercard.
Köper du en vara för 5 000 kronor med kreditkortet och väljer att betala lägsta möjliga belopp (150 kronor per månad) med e-faktura tar det 44 månader att amortera skulden. Förutom varans kostnad har ränta på 1 456 kronor tillkommit.
Väljer du att betala med pappersfaktura (kostar 19 kronor per månad) tar det 52 månader och räntan uppgår till 1 790 kronor.
Jag är inte så jättebra på huvudräkning, men det ser ut som en vara för 5000 bagis skulle kosta 5000 om man betalar kontant. Och varför skulle man göra det? - Kanske för att det är lugnare att vara skuldfri, och de där räntepengarna kan läggas på något som är bättre för en själv? Och medan man sparar till den där grejen som man vill ha kanske man kommer på att den inte är så nödvändig att man verkligen vill ha den (eller det kan ha kommit en nyare och bättre modell, eller något annat ...).
Hur som helst, när kritiker letat efter orsaker till den senaste stora krisen med centrum i USA är det just privatkrediterna som pekats ut. Reallönerna för stora grupper arbetande människor har i stort sett stått stilla under årtionden. För att ändå hålla konsumtionsfasaden uppe har de finansierat inköpen via mängder av kreditkort, lån på huset och liknande. Och det håller givetvis inte i längden. I Sverige är läget inte så kritiskt, men man kan ana liknande tendenser som här blåses på från en del fackförbund. I en kommentar till artikeln utropas:
Detta är nyrika fackledares påhitt och skadar medlemmarna som går på detta.
Vad har adjektiven för täckning?
Förstamaj-affisch från Ung Vänster, fotograferad på Söder i Stockholm 12 april. När jag vände mig om upptäckte jag att den närmsta dörren ledde till Ung Vänsters lokal. |
Sveriges största, vackraste och bästa 1 maj-firande propagerar man för i tidningen Vänsteraktuellt som ibland kommer via epost till mig trots att min kortvariga tur in i V tog slut för flera år sedan. Vad finns det för täckning för adjektiven störst, vackrast, bäst? Möjligen störst, för V-tåget i Stockholm brukar väl vara det. De andra vet jag inget om. Vackrast och bäst kan inte kvantifieras, det är subjektiva bedömningar. - Tänk om det är syndikalisterna som är vackrast (de brukar ha en del roliga och fyndiga banderoller) och Kommunistiska Partiet som är bäst?
Var ligger problemet med V:s adjektiv? - Kanske att det är en sak att tiotusen människor går genom stan och hurrar för några talare som låter lagom radikala, och det är en annan sak när dessa talare tillhör en partielit som i princip lever på officiella pengar och gladeligen kan blåsa partimedlemmar och demonstranter om man tror att detta tjänar högre (egna) intressen. Demonstranterna hoppas. Demonstranterna går hem. De radikala kraven stoppas. Det är väl ungefär så det fungerar. Politisk schizofreni.
Hur är det med LO-tåget (= socialdemokraterna)? - Ingen aning, kanske man lever efter parollen: "I som här inträden, låten allt hopp fara!"
Tror inte jag skulle vilja vara med i ett parti som accepterar Jonas Sjöstedt som medlem. Undrar om det är något parti med rimlighetskontroll på ansökningarna som skulle acceptera mig som medlem?
Uppmaning!
Om du har glömt att det är fredagen den trettonde idag så är det dags att komma ihåg det nu, och att ta på nödvändig skyddsutrustning! Man vet aldrig när det smäller!
torsdag 12 april 2012
På Kant med livet
Usch vilken dålig och plågsamt humoristisk (?) rubrik.
Jag läser två, tre, kanske fyra sidor per dag av Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet. Fast som synes då på engelska. Skulle jag försöka med tyska blev det nog på sin höjd en sida per dag. Vad som gör detta till ett projekt med osäkert slutdatum är att när jag läst en sida så har jag glömt det mesta som stod på föregående sida. Och det är kritiskt, för det här är en text man sannerligen inte slarvar igenom. Man måste vara uppmärksam på vartenda ord, och det är ju inte så lätt i dagens värld där impulserna hela tiden dånar in från alla håll och splittrar uppmärksamheten. Tro inte att det bara är lite småsnack om tinget i sig, erfarenheter a priori och liknande - här handlar det om en oerhört grundlig utredning av den mänskliga tankeprocessen som den föll sig för en av 1700-talets skarpaste hjärnor! - Det kommer nog att krävas ett antal genomläsningar för att få någorlunda grepp på vad gamle Immanuel Kant menade!
Boken kostade 34 bagis enligt prislappen, vilket antyder att jag inte köpte den igår direkt. Snarare för kanske cirka trettio år sedan. Men nu skall jag banne mig se till att jag får valuta för de där pengarna!
Jag läser två, tre, kanske fyra sidor per dag av Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet. Fast som synes då på engelska. Skulle jag försöka med tyska blev det nog på sin höjd en sida per dag. Vad som gör detta till ett projekt med osäkert slutdatum är att när jag läst en sida så har jag glömt det mesta som stod på föregående sida. Och det är kritiskt, för det här är en text man sannerligen inte slarvar igenom. Man måste vara uppmärksam på vartenda ord, och det är ju inte så lätt i dagens värld där impulserna hela tiden dånar in från alla håll och splittrar uppmärksamheten. Tro inte att det bara är lite småsnack om tinget i sig, erfarenheter a priori och liknande - här handlar det om en oerhört grundlig utredning av den mänskliga tankeprocessen som den föll sig för en av 1700-talets skarpaste hjärnor! - Det kommer nog att krävas ett antal genomläsningar för att få någorlunda grepp på vad gamle Immanuel Kant menade!
Boken kostade 34 bagis enligt prislappen, vilket antyder att jag inte köpte den igår direkt. Snarare för kanske cirka trettio år sedan. Men nu skall jag banne mig se till att jag får valuta för de där pengarna!
tisdag 10 april 2012
I de fina kvarteren
I de fina kvarteren, på Birger jarlsgatan i Stockholm, bara några meter från det (ö)kända Stureplan, kan det se ut så här numera. Tisdag eftermiddag. Är det månne en mäklare eller finansman, eller kanske en något drogpåverkad medlem av Stureplanscentern, som har funnit det lämpligt att vila sig en stund invid husväggen?
måndag 9 april 2012
För en historisk syn på ekonomin
Erik Reinert heter en norsk ekonom som jag tror är favorit hos åtminstone en läsare av min lilla blogg. Nu har NESS (Non-Equilibrum Social Science, jag har behandlat detta forum tidigare här) publicerat en intervju med Reinert. Den är inte så lång eller djuplodande men går direkt på några väsentligheter. (Och så innehåller den ett litet skrivfel: Det finns en hänvisning till en svensk ekonom som kallas Eric Tamen, men det borde vara Damén.)
Vi får en förklaring till varför Reinert inte är med i huvudströmmen av nationalekonomer: han har varit ute och jobbat på riktigt, träffat riktiga människor och ställt sig frågan exempelvis varför busschaufförer i Peru är fattigare än kollegorna i New York eller Norge fastän de arbetar lika hårt. Det är en bra fråga.
Men som varande historiskt intresserad noterar jag särskilt hans syn på hur historia bör användas när man undersöker vad som händer idag. Det finns underlag om de internationella kriserna från 1720 och framåt, alltså en uppsättning historiska data. När man studerar dagens kris kan det vara lämpligt att dels se hur mycket den påminner om tidigare kriser, dels försöka utröna vilka nya förhållanden som tillkommit. Man måste vara beredd att försöka hantera flera förklaringar samtidigt och inte bli låsta av en uppsättning "verktyg" eller modeller. Man måste vara beredd på att överge den neo-klassiska ekonomins ständiga jakt på ekonomisk jämvikt och i stället se icke-jämvikter eller flera samtidiga jämvikter som en möjlighet.
Vi får en förklaring till varför Reinert inte är med i huvudströmmen av nationalekonomer: han har varit ute och jobbat på riktigt, träffat riktiga människor och ställt sig frågan exempelvis varför busschaufförer i Peru är fattigare än kollegorna i New York eller Norge fastän de arbetar lika hårt. Det är en bra fråga.
Men som varande historiskt intresserad noterar jag särskilt hans syn på hur historia bör användas när man undersöker vad som händer idag. Det finns underlag om de internationella kriserna från 1720 och framåt, alltså en uppsättning historiska data. När man studerar dagens kris kan det vara lämpligt att dels se hur mycket den påminner om tidigare kriser, dels försöka utröna vilka nya förhållanden som tillkommit. Man måste vara beredd att försöka hantera flera förklaringar samtidigt och inte bli låsta av en uppsättning "verktyg" eller modeller. Man måste vara beredd på att överge den neo-klassiska ekonomins ständiga jakt på ekonomisk jämvikt och i stället se icke-jämvikter eller flera samtidiga jämvikter som en möjlighet.
Det som är kris för somliga är vardag för andra - teckning klippt från NESS' nyhetsbrev |
Är konservativa mer trögtänkta?
Oj va jobbit de e å tänka långa tankar! |
En nyligen rapporterad psykologisk undersökning skulle, om man tillgriper en snabb vulgärtolkning, kunna fås till att konservativa personer är mer korkade och trögtänkta. Så enkelt är det naturligtvis inte. I alla fall tänker jag några sekunder extra och får en något annorlunda tolkning.
Forskarna har såväl på barer som i hemmalabbet ställt frågor till folk utifrån någon sorts idé om vad som är konservativa eller liberala tankar (det här är i USA så det kan betyda andra saker än i Sverige). Vad man funnit är ungefär att snabba svar kommer att ha en mer konservativ inriktning än om de tillfrågade har möjlighet att tänka efter före. Det verkar mer röra sig om att betänketiden har betydelse: om man har tid att bygga upp ett resonerande svar som tar hänsyn till ett antal fakta och alternativ är det kanske mer progressivt i sin inriktning än om man får slänga fram det man först kommer att tänka på. I det senare fallet blir det ju de tankar som ligger närmast till hands som blir svaret, kanske inte för att man själv tycker att de är så bra utan för att de tutas ut av den officiella propaganda-apparaten.
Medan konservativt tänkande har en betoning av att "det är som det är och kan inte ändras så mycket (och ändringar kan vara farliga)" så tänker en mer progressiv person att "jaha, men det kan finnas olika alternativ till nuläget, låt oss fundera på hur de skulle kunna vara om vi vill göra något bättre i samhället". En person som är lat i sitt tänkande, rädd för förändringar, påtvingad snabba svar, utsatt för intensiv propaganda, kommer att falla in i den konservativa trallen utan att vara direkt korkad - och det vare sig det här bra för personen själv eller inte. - Så tolkar jag det hela.
Dessutom kan ju långa och liberala resonemang också leda rätt åt helsefyr. Skillnaden är väl att intelligenta och klartänkta personer kan göra riktigt bländande tankefel om de av någon anledning kommer in på fel spår. Ta den liberala eliten av nationalekonomer exempelvis, superbra på vissa saker, svarar säkert rätt där många konservativa svarar fel, men helt blinda för andra förhållanden. Så jag vill inte automatiskt säga att det ena lägret är bättre än det andra. Det gäller att försöka tänka rätt, men förstå att det ändå kan bli fel någonstans.
fredag 6 april 2012
Teater-stympare
Ett drömspel på Stockholms stadsteater består till 2/3 av originaltext, 11 procent tillägg och resten dokumentära intervjuer.Jaha, det står i bladet, så det är väl sant. Strindbergs drömspel är ett av hans mer gripande alster. Tydligen går det ändå att skära här och där, man gör så med döda författare. Eller sådana man tror är döda. Men Strindberg är som Marx, de förklaras döda av viktigpettrar då och då men fortsätter ändå att leva. Hoppas att Makterna kommer och bullrar ett tag hos regissören! Gärna mitt i natten då det hörs bäst!
En fundering: jag har hört talas om en modern teaterskrivare som heter Norén, som lär skapa dystra familjedramor. Skulle man inte, vid nästa uppsättning av någon av hans pjäser, skära bort alla otrevligheter och annat som gör att man bara känner sig obehaglig till mods, och ersätta dem med lite roligheter? När det börjar dystra till sig vid familjemiddagen så slås dörren upp, och in rusar en hoper tok-glada clowner!
Föregående inlägg i denna August-serie här. Strindberg utan ändringar kan man läsa hemma i fåtöljen i Ett drömspel, Samlade verk volym 46, och får det då i ostympat skick. En tänkbar relation mellan drömspelet och Kants plikt-etik filosoferade jag amatörmässigt om här.
torsdag 5 april 2012
Friska är inte intressanta
Ett tillägg med viss reservation till tidigare inlägg om den stora satsningen på medicinsk forskning: som smartare personer än jag har påpekat så är läkemedelsindustrins stora intresse inte att folk är friska - för då behöver de ju inte medicin! Däremot är det alldeles utmärkt om man kan hitta krämpor som gör att folk skall ägna sig åt livslång medicinering, för det tjänar man kulor på! Friska personer är alltså inte intressanta för läkemedelsindustrin förrän man på något sätt kan övertala dem att de är sjuka i alla fall. Och problem i livet som botas utan medicin är värdelösa för industrin om den inte kan övertala folk om att naturlig trötthet, depression, tankspriddhet, oro, sorg, eller vad som helst, kan botas med lämpliga piller (helst hela livet ut!). Därmed är det, vid närmre eftertanke, inte helt positivt med det nya stora forskningsinstitutet och de intressen som det företräder.
Jaså, dom håller fortfarande på så där!
På mitt företag, ett svenskt internationellt företag i telekombranschen, vill man gärna pensionera bort seniora så fort man kan och få in nya och unga. Men man låter inte de seniora lära de yngre vad de kan innan de går. Det är för kostsamt. Resultatet är kaos i alla projekt och leveranser, eftersom ingen vet hur man egentligen gör.
Så löd en kommentar till en artikel om äldre på arbetsmarknaden i Svenskan. Det var väl bra länge sedan nu som bolaget (jag antar att det är det stora bolaget det rör sig om) försökte bli av med folk som var för gamla (var det inte över 35 det handlade om?). Nåväl, svenska firmor är dåliga på att såväl rekrytera som behålla äldre får vi veta. Men det är ju en medveten politik från företagens sida. De vet vad de gör, även om det sedan i och för sig kan bli tok av det hela.
Det stora bolaget där jag arbetade betalade folk för att gå i pension i förtid bara för att bli av med dem. Tusentals man-år av erfarenhet och kunskaper sveps bort som ointressanta av de högbetalda direktörerna och de ungdomsfixerade personalavdelningarna. De nödvändiga banden bakåt i företagets liv klipps. Och då blir det som det blir, "rent kaos". Ett av de sista åren jag arbetade sade en äldre luttrad chef att det som förut var "basics" hade nu blivit "överkurs" vad det gällde kunskaper. Jag har för mig att någon pratade om att man kanske kunde lösa det genom att ta in äldre medarbetare som "traditionskonsulter". Suck och puh!
Är inte arbetslivet en alltför allvarlig sak för att anförtros företagen?
Det var ett jäkla liv...
... förra året när det kom en bok om påstådda svenska agenter för DDR. Upprörda röster höjdes för att namnen skulle avslöjas, ingen skulle skyddas, hu och hemskt att man inte fick veta vilka det var, etc. Är man lite kunnig i arkivstudier vet man att det inte är så enkelt att man kan ta en papperslapp i ett arkiv och därutav automatiskt få fram SANNINGEN. När forskaren har kört lappen den den källkritiska kvarnen kanske inte mycket finns kvar av den!
Men nu är det värre än så, och det här borde vara en tankeställare (men jag tror inte det blir det, skränfockarna hittar nog bara något nytt att skräna om): Det är inte bara så att tvivelaktiga data har slängts ut i luften, utan helt felaktiga. Oskyldiga och identifierbara människor har hängts ut som spioner och utsatts för hot. Det är allvarligt, och man kan ifrågasätta den forskare som skrivit boken om de påstådda DDR-spionerna just som forskare. Det verkar vårdlös hantering av fakta, och just korrekt hantering av fakta är det mest grundläggande inom forskning. Sådant ingår i grundutbildningen för forskare.
Förresten: När får vi den fullständiga listan på svenskar som arbetat/arbetar som agenter för NATO-stater?
Men nu är det värre än så, och det här borde vara en tankeställare (men jag tror inte det blir det, skränfockarna hittar nog bara något nytt att skräna om): Det är inte bara så att tvivelaktiga data har slängts ut i luften, utan helt felaktiga. Oskyldiga och identifierbara människor har hängts ut som spioner och utsatts för hot. Det är allvarligt, och man kan ifrågasätta den forskare som skrivit boken om de påstådda DDR-spionerna just som forskare. Det verkar vårdlös hantering av fakta, och just korrekt hantering av fakta är det mest grundläggande inom forskning. Sådant ingår i grundutbildningen för forskare.
Förresten: När får vi den fullständiga listan på svenskar som arbetat/arbetar som agenter för NATO-stater?
tisdag 3 april 2012
Försiktigt optimistisk
I februari tyckte jag att man skulle försöka göra något vettigt med de många forskare som blir arbetslösa när Astra-Zeneca lägger ned i Södertälje. Har man månne läst och begrundat min blogg hos berörda myndigheter? Hur som helst: eftersom jag gärna är en glad och positiv person så tycker jag att de inledande fanfarerna angående ett nytt svenskt institut för medicinsk forskning låter positiva. År 2013 redan skall man vara igång, i ett samarbete mellan Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan och Uppsala universitet. Namnet, Science for life, låter inte så upphetsande för mig, men vad är väl ett namn? ("Det är språklig slapphet" kanske en språklig renhetsivrare - en purist - skulle utropa!)
Science for life skall bland forska om cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och alzheimer, samt antibiotikaresistens. Det sistnämnda är extra intressant eftersom det finns risk att alltför stor användning av antibiotika snart gör att skador som under en tid varit lättbehandlade och ofarliga åter kan bli mycket farliga. (Det enklaste är ju naturligtvis att hålla utskrivning av antibiotika på en rimlig nivå så att bacillerna får mindre chans att lära upp sig och slå tillbaka, men det verkar utopi.)
Med tanke på den usla bostadssituationen i Stockholmsområdet så kanske det är bäst att börja värva medarbetare som redan bor här. Visserligen talas det givetvis om 'forskning i världsklass' och Nobelpris, men utan att veta ett skvatt om de här forskningsområdena misstänker jag att en stor del av jobbet ändå är rutintröskande av saker man i stort sett redan vet och där det inte krävs nobelpristagare för att skaka provrören. Det väsentliga är ändå att samhällsviktig forskning kan göras.
Science for life skall bland forska om cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och alzheimer, samt antibiotikaresistens. Det sistnämnda är extra intressant eftersom det finns risk att alltför stor användning av antibiotika snart gör att skador som under en tid varit lättbehandlade och ofarliga åter kan bli mycket farliga. (Det enklaste är ju naturligtvis att hålla utskrivning av antibiotika på en rimlig nivå så att bacillerna får mindre chans att lära upp sig och slå tillbaka, men det verkar utopi.)
Med tanke på den usla bostadssituationen i Stockholmsområdet så kanske det är bäst att börja värva medarbetare som redan bor här. Visserligen talas det givetvis om 'forskning i världsklass' och Nobelpris, men utan att veta ett skvatt om de här forskningsområdena misstänker jag att en stor del av jobbet ändå är rutintröskande av saker man i stort sett redan vet och där det inte krävs nobelpristagare för att skaka provrören. Det väsentliga är ändå att samhällsviktig forskning kan göras.
Lästips Libyen
En inte så lång, men tänkvärd artikel, om konsekvenserna av Libyen-kriget. Författaren som verkar vara någon sorts statsvetar-professor inleder med två lärdomar av Libyen:
För det första, att störtandet av förtryckarregimer ofelbart möjliggör att på andras bekostnad studera lagen om oavsedda konsekvenser. Och för det andra, att de som larmat om sådana åtgärder snabbt flyttar sig till andra frågor så fort de skadliga konsekvenserna blir uppenbara. - Varpå vi får en del exempel just från Libyen.
Jag har ofta funderat på varför personer som annars verkar vettiga i de flesta frågor tappade huvudet vad det gällde Libyen och skrek efter intervention, och varför de nu gör samma sak vad det gäller Syrien. Att konsekvenserna kunde bli otrevliga var uppenbara redan från början men det störde tydligen inte, och inte heller att Afghanistan och Iraq, och kanske också Somalia, kan tas som facit på vilka katastrofer felaktig inblandning kan orsaka. Som en delvis följd av kriget i Libyen har nu Mali sprängts i bitar och man kan undra om det slutar där. Men var finns eftertanken?
Sedan finns de som inte är vettiga, och som arbetat för att krossa stater som på något sätt motsätter sig den västliga imperialismen, men det är ju ett annat kapitel. De vet ju åtminstone vad de vill även om det blir fel! Kuppen i Mali kan ha varit ett sådant general-fel: i stället för att stoppa upproriska islamister och tuareger har dessa grupper stärkts och tagit över en stor del av landet.
För det första, att störtandet av förtryckarregimer ofelbart möjliggör att på andras bekostnad studera lagen om oavsedda konsekvenser. Och för det andra, att de som larmat om sådana åtgärder snabbt flyttar sig till andra frågor så fort de skadliga konsekvenserna blir uppenbara. - Varpå vi får en del exempel just från Libyen.
Jag har ofta funderat på varför personer som annars verkar vettiga i de flesta frågor tappade huvudet vad det gällde Libyen och skrek efter intervention, och varför de nu gör samma sak vad det gäller Syrien. Att konsekvenserna kunde bli otrevliga var uppenbara redan från början men det störde tydligen inte, och inte heller att Afghanistan och Iraq, och kanske också Somalia, kan tas som facit på vilka katastrofer felaktig inblandning kan orsaka. Som en delvis följd av kriget i Libyen har nu Mali sprängts i bitar och man kan undra om det slutar där. Men var finns eftertanken?
Sedan finns de som inte är vettiga, och som arbetat för att krossa stater som på något sätt motsätter sig den västliga imperialismen, men det är ju ett annat kapitel. De vet ju åtminstone vad de vill även om det blir fel! Kuppen i Mali kan ha varit ett sådant general-fel: i stället för att stoppa upproriska islamister och tuareger har dessa grupper stärkts och tagit över en stor del av landet.
måndag 2 april 2012
Lästips Syrien
Här är en artikel om Syrien som känns balanserad - kanske för att den är skriven av antropolog? Hur som helst, frågan är varför den syriska befolkningen inte åtminstone tillfälligt gjort gemensam sak för att störta regeringen, som det skett på andra håll. Delar av befolkningen verkar föredra en situation där man vet vad man har i stället för ett osäkert framtida kaos, och vem kan väl ha några invändningar mot det?
Ja, Syriens fiender som kallar sig Syriens vänner i ett egendomligt anfall av humor har i alla fall invändningar. De är en samling mer eller mindre dubiösa regimer (samt Carl Bildt) som ger blanka fasen i de vanliga syriernas väl och ve. Men nog måste det väl vara ett brott mot FN-stadgan att några av dessa 'vänner' meddelar att de skall pytsa upp nästan hur mycket pengar som helst för att betala en upprorsrörelse i ett annat land? Vad är det för 'upprorsmän' som betalas utifrån? Åtminstone förr kallades sådana för quislingar och landsförrädare när de för utländska pengar gav sig på det egna folket.
Ja, Syriens fiender som kallar sig Syriens vänner i ett egendomligt anfall av humor har i alla fall invändningar. De är en samling mer eller mindre dubiösa regimer (samt Carl Bildt) som ger blanka fasen i de vanliga syriernas väl och ve. Men nog måste det väl vara ett brott mot FN-stadgan att några av dessa 'vänner' meddelar att de skall pytsa upp nästan hur mycket pengar som helst för att betala en upprorsrörelse i ett annat land? Vad är det för 'upprorsmän' som betalas utifrån? Åtminstone förr kallades sådana för quislingar och landsförrädare när de för utländska pengar gav sig på det egna folket.
söndag 1 april 2012
Att 'se saker' överallt
Efter att ha läst Strindbergs Inferno har man svårt att värja sig från intrycket att killen inte var riktigt klar i knoppen alla dagar! På 1890-talet när det hela utspelas, var det för tidigt att misstänka att ens fiender använde radioaktiv strålning för att skada, men elektricitet gick tydligen bra - följaktligen var elektriska strömmar som skickades genom tak och väggar ett sätt för fienderna att komma åt den gode August! Och hela omgivningen verkade i stort sett vara införstådd i sammansvärjningen!
Man kan ju fundera över självupptagenheten i galenskapen, tron att den egna individen är så betydelsefull att Makterna närmast jobbar övertid för att skrämmas med åskväder, stormvindar eller buller i största allmänhet från någon okänd person i våningen ovanför. Eller att mystiska förebud inträffar när man sitter i sitt enkla hyresrum i färd med att helt oskyldigt göra lite guld och omkullkasta den etablerade vetenskapen. Som att man ser figurer i brasans kol eller österrikiska landskap i smältdegeln, eller ansikten i stenar eller i ...
Förebud och tecken kan man se överallt. Ta den här till synes oskyldiga frusna pölen som jag passerade på söndagsmorgonen:
Men om man vänder på perspektivet och tittar närmre är det ju en riktigt ruskig dräglande figur som tittar upp:
Hoppas att det inte har något att göra med mitt tandläkarbesök senare denna månad!
Detta inlägg föranlett av August Strindberg Inferno, Samlade verk del 37
Föregående inslag i denna August-serie här.
PS. Det här molnet såg jag den 23 mars när det var varmare än idag. Notera att det ser precis ut som en tumvante. Tolkningen är klar: "Var beredd, kylan kommer åter, lägg inte undan vinterkläderna, och som det också står i visan: 'än är det vinter kvar, säger mor'!" DS
Man kan ju fundera över självupptagenheten i galenskapen, tron att den egna individen är så betydelsefull att Makterna närmast jobbar övertid för att skrämmas med åskväder, stormvindar eller buller i största allmänhet från någon okänd person i våningen ovanför. Eller att mystiska förebud inträffar när man sitter i sitt enkla hyresrum i färd med att helt oskyldigt göra lite guld och omkullkasta den etablerade vetenskapen. Som att man ser figurer i brasans kol eller österrikiska landskap i smältdegeln, eller ansikten i stenar eller i ...
Förebud och tecken kan man se överallt. Ta den här till synes oskyldiga frusna pölen som jag passerade på söndagsmorgonen:
Men om man vänder på perspektivet och tittar närmre är det ju en riktigt ruskig dräglande figur som tittar upp:
Hoppas att det inte har något att göra med mitt tandläkarbesök senare denna månad!
Detta inlägg föranlett av August Strindberg Inferno, Samlade verk del 37
Föregående inslag i denna August-serie här.
PS. Det här molnet såg jag den 23 mars när det var varmare än idag. Notera att det ser precis ut som en tumvante. Tolkningen är klar: "Var beredd, kylan kommer åter, lägg inte undan vinterkläderna, och som det också står i visan: 'än är det vinter kvar, säger mor'!" DS
Växter har minne
Det kanske är bäst att påpeka att det här är inget aprilskämt. Inlägget bygger på artiklar som publicerades för flera dagar sedan.
Som varje innehavare av krukväxter vet så har blomstren i fönstret en tendens att vända sig mot ljuset utifrån. Växter reagerar på vissa impulser utifrån. Att de 'mår bra' av att man pratar med dem beror väl av att utandningsluften innehåller kväve, vilket många växter uppskattar. Men finns det mer, kan växter minnas? Behövs det inte en hjärna för att minnas?
Man kan ju tänka sig ett långtidsminne som finns i växtens arvsanlag, där en hel art är grundinställd på att göra vissa saker, men hur är det med tillfälliga episoder, exempelvis torka? Där har forskare tagit fram intressanta uppgifter som tyder på att växter som upplevt en period av torka (och inte vissnat bort helt, naturligtvis) minns detta och därmed klarar framtida torkperioder bättre. Verkar detta ointressant? - I själva verket är det superviktigt när man vill ta fram sädesslag och andra växter som skall vara tåliga när det är brist på vatten.
En intressant detalj till är att ordinarie trädgårdsodlare redan praktiskt känner till den här principen: om man planterar om en växt skall den få torka några dagar innan man slår på vatten, då klarar den av framtida torrperioder bättre. Det som forskarna gör är att man börjar kunna förklara ner på gen-nivå vad som händer. Och det är forskarna som får forskningsanslagen, inte den lille kolonilott-innehavaren!
Om man jobbar sig tillbaka tillräckligt långt i livets historia torde man hitta en epok när växters och människors gemensamma anor levde. Men hur såg ursprunget till dessa anor i sin tur ut? Att vissa inslag kommit utifrån rymden är inget nytt påhitt, det är tankar som varit i sving åtminstone sedan början av 1900-talet, och här rapporteras nya fynd. Livets byggstenar på mycket elementär nivå kan ha förts till Jorden med mindre himlakroppar, klarat av de våldsamma nedslagen, och sedan börjat bygga utifrån sina egna förutsättningar i de förmånliga miljöer som fanns för miljarder år sedan. Det är nedslagen man nu försökt simulera och därmed kommit fram till att de livsgrundande materialen kan ha klarat chocken.
Då kommer givetvis följdfrågor av typen: varifrån kom asteroiderna, och kometerna, med sina aminosyror som kunde bygga proteiner som blev till liv, och kanske också medförde det nödvändiga vattnet i jättelika bollar av is och snö? Finns det andra civilisationer som på måfå slänger ut livsmaterial i rymden i hopp om att skapa avancerat liv på andra planeter? Finns det någon sorts minne i livet på Jorden som kan spåras tillbaka ända till denna märkliga "grundartid"? Här finns i sanning mycket material för alerta science fiction-skribenter att lattja med!
Jaha, och vad funderar ni på då? |
Som varje innehavare av krukväxter vet så har blomstren i fönstret en tendens att vända sig mot ljuset utifrån. Växter reagerar på vissa impulser utifrån. Att de 'mår bra' av att man pratar med dem beror väl av att utandningsluften innehåller kväve, vilket många växter uppskattar. Men finns det mer, kan växter minnas? Behövs det inte en hjärna för att minnas?
Man kan ju tänka sig ett långtidsminne som finns i växtens arvsanlag, där en hel art är grundinställd på att göra vissa saker, men hur är det med tillfälliga episoder, exempelvis torka? Där har forskare tagit fram intressanta uppgifter som tyder på att växter som upplevt en period av torka (och inte vissnat bort helt, naturligtvis) minns detta och därmed klarar framtida torkperioder bättre. Verkar detta ointressant? - I själva verket är det superviktigt när man vill ta fram sädesslag och andra växter som skall vara tåliga när det är brist på vatten.
En intressant detalj till är att ordinarie trädgårdsodlare redan praktiskt känner till den här principen: om man planterar om en växt skall den få torka några dagar innan man slår på vatten, då klarar den av framtida torrperioder bättre. Det som forskarna gör är att man börjar kunna förklara ner på gen-nivå vad som händer. Och det är forskarna som får forskningsanslagen, inte den lille kolonilott-innehavaren!
Om man jobbar sig tillbaka tillräckligt långt i livets historia torde man hitta en epok när växters och människors gemensamma anor levde. Men hur såg ursprunget till dessa anor i sin tur ut? Att vissa inslag kommit utifrån rymden är inget nytt påhitt, det är tankar som varit i sving åtminstone sedan början av 1900-talet, och här rapporteras nya fynd. Livets byggstenar på mycket elementär nivå kan ha förts till Jorden med mindre himlakroppar, klarat av de våldsamma nedslagen, och sedan börjat bygga utifrån sina egna förutsättningar i de förmånliga miljöer som fanns för miljarder år sedan. Det är nedslagen man nu försökt simulera och därmed kommit fram till att de livsgrundande materialen kan ha klarat chocken.
Då kommer givetvis följdfrågor av typen: varifrån kom asteroiderna, och kometerna, med sina aminosyror som kunde bygga proteiner som blev till liv, och kanske också medförde det nödvändiga vattnet i jättelika bollar av is och snö? Finns det andra civilisationer som på måfå slänger ut livsmaterial i rymden i hopp om att skapa avancerat liv på andra planeter? Finns det någon sorts minne i livet på Jorden som kan spåras tillbaka ända till denna märkliga "grundartid"? Här finns i sanning mycket material för alerta science fiction-skribenter att lattja med!